2006-04-22


Ständigt denna Vessla!

Så utbrast Ture Sventon varenda gång hans ärkefiende drog honom vid näsan. I vårt fall är nämnda Vessla troligen vår otydlighet och ständiga tendens att sväva på målet. Ibland då ryggdunkningarna haglar och hurraropen ekar i korridoren är det inte just otydlighet som är vårt problem utan att vi är före vår tid. Just i denna stund känns det tvärt om som om vi har mycket svårt att få förståelse i vissa grupper.

Sedan utbildningen startade så har vi varit tvungna att definiera vår relation till datorspelsmarknaden. När jag vara liten (under 70- och 80-talet) var dataspel synonymt med ett nytt gameplay vid varje release. Då medgav mediet inga bedrägliga lockelser eller pråligt bländverk. Spelskaparna tvangs fokusera på spelets underliggande struktur, stundom manus och tema. Som det ser ut nu är produktionerna på PC- och konsolmarkanden mer filmlika och kostar mer än en mindre lågstadieklass årsbudget. Konformt skapande styrt av spelförlagen är inget för Kvalificerad yrkesutbildning spelarkitektur. Anledningarna är inte att jag uppnäst vänder asmaxad underhållning ryggen – jag njuter av ett rafflande 100-timmars upplevelse från EA – utan det är av den enkla anledningen att ingen av spelarkitektens presumtiva kunder skulle ha råd med en dylik produktion. EA:s produktioner är dessutom verktyg enkom för ett syfte nämligen att skapa spektakulär underhållning. Spelmaskinerna kan kalibreras på fler sätt en än ett. Underhållning är inte den enda vägen, den roligast måhända men inte den mest intressanta. Sanna mina ord.

När spel används som verktyg måste detta göras på ett kostnadseffektiv sätt. Oftast så är kostnadseffektivt bara förnamnet – extremt korta utvecklingstider och höga krav på förändringseffekt. Mumma – en härlig verklighet. När man vet hur man gör, åtminstone. Ett tips är skippa lite solar flares, kanske till och med tänka bort vissa spelfenomen helt och hållet – inga namn nämnda.

Anledningen till Vesslan och den plötsliga svadan om datorspel är ett antal kommentarer på en nyhet signerad spelarkitektur på gamedev forumet. Kommentarerna var stundtals välgrundade (dock inte särdeles välstavade). Fick mig att tänka till en aning.

Läs mer i tråden

Nethack - gammal är äldst





3 kommentarer:

Henrik sa...

Du skriver att ni inte kan ändra namnet. Har det att göra med det faktum att programmet blivit godkänt av KY-myndigheten under namnet "spelarkitektur"? Rimligtvis borde ni inte vara de första som vill byta namn på ett program. Jag arbetar själv med kurs- och utbildningsutveckling inom en ännu mer formalistisk sfär (=universitetet) och där går det faktiskt att ändra utbildningars namn efter att de blivit godkända under ett annat - men det är jobbigt och krångligt. Är det samma för er, d v s det går men det är jobbigt och krånglig? I så fall kanske jobb och krångel trots allt är värt det eftersom väldigt många kommer uppfatta det som en datorspelsutbildning.

Man kan ju gnälla allt man vill på att världen är för inskränkt som inte fattar att spel är ett brett fenomen (jag håller med! ;-), men man får väl förändra den lite i taget... eller?

hälsar
Henrik

Ola Janson sa...

Namnet skulle säkerligen kunna förändras. Kanske tar vi det nästa intag. Man får inte glömma att ett missförstånd ger lägger upp på volley för en djuplodande förklaring. Jag tror vi behååler fel namn ett tag till. Det blir som ett stålbad - det härdar.

Förändring lite i taget! Dig blir det ingen revolutionär av i första taget ;)

Anonym sa...

som Palme sa i Hasse och Tages "Den vita sporten":

Det är dags för en revoluform.