2007-05-14

Svenska mästare i C2BK

Slottskogen var draperad i strålande sol och förhållandevis mycket folk hade valt att åtminstone spankulera längsmed gångbanorna. Sju lag i olika konstellationer började mer eller mindre smyga runt i Azaleadalen laddade med tre sylvassa komplimanger: ”Välkommen till Azaleadalen”, ”Vila fina skor ni har” och ”behöver ni någon hjälp”.

En timme senare kunde utan allt för komplicerade beräkningar avgöras att laget Street Smart vunnit. Street Smart bestod av Sara, 35 år och hennes son Morris 5 år. Vi på spelarkitektur gratulerar dessa svenska mästare i Cruel To Be Kind.

Låt er inte luras av bilden lummiga lugn. I folksamlingen i bildens mitt utspelas en fruktansvärd
batalj där komplimangerna far som glödgade pistolskulor i vårluften.

Varför allt detta väsen runt C2BK? Detta är bara ett exempel på hur spel kan användas på ett annorlunda sätt. På utbildningen spelarkitektur vill vi att spel i alla dess former skall användas för att skapa effekt. Effekten av C2BK är nu bevisad -- en glad och konfunderad omgivning samt smygande uppsluppna spelare.



Ola
Andra bloggar om: , , , , , ,

2007-05-07

Cruel to Be Kind och en tävling

Innan jag berättar om tävlingen så bör du förstå vad som står på spel. Tävlingen går ut på att rekrytera så många lag som möjligt till C2BK-evenemanget i slottskogen den 13 Maj.

Det här är Cruel To Be Kind

Utbildningen spelarkitektur är stolta över att arrangera Cruel to Be Kind. C2BK är ett verklighetsspel som tar ungefär en timme att spela. Målet med spelet är att du och ditt lag skall eliminera de andra lagen genom att bombardera dem komplimanger. Laget består av minst en spelare och det finns ingen övre gräns hur många man får anmäla sig till ett lag. Du och ditt lag får inte dela på er utan måste hålla ihop hela tiden. Varje enskild medlem i laget tar med sig ett ”byte”. Om ni blir eliminerade av ett annat lag överlämnar ni bytet till det andra laget.

En eliminering går till på följande sätt: 24 timmar innan evenemanget börjar mailas tre vapen ut till alla deltagare, i form av komplimanger. T ex ”Ni har fina skor”, ”välkommen till Slottskogen” och ”vilken ljuvlig parfym ni bär”. Du kan försöka dig på att eliminera vem som helst i spelet men du har ingen aning om vem som är med och spelar. Komplimangerna levereras i talkör och om komplimangen går oemotsagd och personen som blivit utsatt för den är med i spelet så elimineringen ett faktum. När du eliminerat ett annat lag så lämnar de över sitt byte till er och går upp i ert lag. Detta innebär att lagen allt eftersom de blir eliminerade också växer i antal. Till slut finns bara två lag med och de möts i en stenhård komplimangsduell.

Det är alltså en fördel att inte bli igenkänd. Bär förklädnad eller ta med din mormor som skydd.

Det här var bara en kort sammanfattning av reglerna och vill du läsa mer så gå in här.

Här är ett väldigt bra filmklipp från C2BK i San Fransisco.


photo C2BK-event i New York

Det här behöver du göra

Om du tycker att det verkar kul och vill delta så anmäl dig på denna webbsidan. Vem som helst får vara med. Jag tycker själv att det är tydligt att detta inte är typisk gamer-aktivitet. Ta med barnen, farmor eller din nyinflyttade kusin från Polen. Dyk upp tidigast 30 minuter innan eller senaste 5 minuter innan utsatt tid (14:00). Använd din mobiltelefon för att anmäla din ankomst.

Själva tävlingen kopplad till evenemanget

För att så många lag som möjligt skall komma så utlyser jag en liten tävling.

Den person som rekryterar flest lag till evenemanget vinner 4 st halvtimmes massagsessioner på Alexis Massage och Friskvård.

Om två personer anmält lika många lag så räknas den deltagare där det sammanlagda antalet personer i lagen är högst. Om det fortfarande är samma så räknas den person som anmälde sitt lag först.

För att vinna måste du själv delta och du skall när allt är avklarat ta med dig en representant från de lagen du rekryterat. Vi utser vinnaren på plats.

Vi ses där!

Ola

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

2007-05-03

Hur du skriver ansökan och kommer in

så här skulle ett personligt brev kunna se ut


Jag vet att det är många som funderar på att söka till spelarkitektur. Här följer ett par enkla tips från coachen. Detta tittar vi på i ditt personliga brev:

Vem är du
Vi är intresserade av veta vem du är. En av de viktigaste aspekterna för att framgångsrikt kunna driva en utbildning är att man har hand om personer som i någon mån känner sig själva. Vi talar inte om någon zenbuddistisk självinsikt utan om en slags grundläggande här-är-jag-känsla. Utbildningen består av en hurv med hopplockad kunskap. Om den skall kunna hängas upp, hakas på och vävas in i en person så är det bra att veta vem den personen är. Egenskaper vi gillar är t ex kreativitet, proaktivitet och engagemang. Men att bara skriva att man t ex är kreativ och engagerad räcker inte i min värld. Jag är intresserad av hur kreativiteten manifesterat sig i verkligheten. Om du sedan har byggt ett hus av balsaträ och ebenholts eller bara ritat akvareller på baksidan av pommacetiketter så spelar det mindre roll. Det finns inget som är för litet och obetydligt – gamla skoluppgifter duger gott som referens. Kreativitet omsatt i verkligheten är betydligt mer intressant än att säga att man har bra idéer.

Dina mål med utbildningen
Vad vill du göra under utbildningen? Vad har du tänkt att den skulle kunna leda till? Vi är inte ute efter några färdiga svar men ett första steg är bättre än "ingen aning". Var vill du jobba och med vad, när utbildningen är klar?

Om du hade tänkt dig att detta skulle falla på plats under utbildningens gång så kommer din resa bli betydligt skakigare och betydligt mer besvärlig än om du funderat över frågan innan du startar utbildningen.

Den obligatoriska frågan, "Vad jobbar du med om tre år?" är inget skämt - det är ett viktigt första steg i utbildningen.


Språket

Detta är ingen rättstavningsuppgift. Men, om du har skickat in en ansökan som innehåller hundratals särskrivningar och är belamrat med talspråk och syftningsfel så är det mindre bra. Om din ansökan ställs mot en med likvärdigt innehåll så blir valet lätt för mig, den med språklig kvalité går före. Vet du med dig att missar språkliga fel så lämna texten till någon för påsyn.

Om du tycker det är tråkigt att skriva och känner att det är roligare att sitta och komma på roliga idéer. Om du inte heller förstår varför det skall vara så viktigt att kunna formulera sig i skrift. Då är jag rädd att du kanske borde tänka på någon annan utbildning. Eller att inte utbilda dig alls. Du har just cyklat och vält och det är dags att tänka efter varför.

Diskvalificera inte dig själv
Att såga någon längs med fotknölarna är jag och Johan väldigt duktiga på – det vore en skam om du gjorde det innan vi fick chansen. Skämt å sido – det är lätt att tro att du inte har vad som krävs. Överlämna åt mig och Johan att bedöma ifall du är en person för spelarkitektur. Har du tillräckligt med drivkraft för att skriva ett personligt brev så är du en bra bit på vägen.

Vi älskar en blandad grupp. I vår nuvarande klass skiljer sig ålder, etnisk bakgrund och tidigare erfarenheter väldigt från varandra. En del av gruppen kommer från en utpräglad gamer-bakgrund och har redan provat att skapa några spel. En annan del kommer från ett helt annat håll och har inte spelat mycket spel alls, men har andra erfarenheter som passar in. Du som söker behöver bara känna att du vill lära dig att använda spel som metod för lärande, förändring och aktivitet.

Lycka till och sök så att klockorna stannar.

Ola


Andra bloggar om: , , , , ,

MyBlogLog och Anonymitet



För lystrade jag på Internet till namnet Ubu. På alla forum och i alla diskussionsgrupper var jag Ubu. Jag tycker fortfarande att just det aliaset är ganska coolt (lite nerdigt men på rätt sätt). Men i samma stund som jag insåg att det jag skrev på forum och det som fastnade på Internet som jag själv skapat faktiskt påverkade hur andra människor värderade mig så insåg jag att det var dags att lägga den hemliga identiteten på hyllan. Jag är mitt eget varumärke. Ubu kom ut ur garderoben och blev Ola Janson (eller OlaJanson). Jag vet att det inte är riktigt lika snajsigt men är man programansvarig på Academedia Masters Spelarkitektur så ligger ett artistnamn som ett förvirrande filter mellan det jag vill säga och verkligheten.


Jag har precis lagt till ett verktyg på min blogg som heter MyBlogLog. Principen är enkel – när du besöker en annan användare med MyBlogLog widgeten installerad så lämnar du ett litet fotspår i form av en bild på dig själv i en lista. Det är inte särskilt många som använder MyBlogLog i Sverige. Jag har försökt förstå varför. Kanske för att widgeten i sig är ganska ful. Kanske för att det inte alltid dyker upp ”rätt” personer som läsare på bloggen eller för att det är något lunarstormskt över det. Själv trivs jag med transparensen. Visst är det lite smågenant att bara en kille (Hej Andreas) bara besökt bloggen på de sista dagarna. Jag hoppas på fler, men tror egentligen att det dröjer innan det tar fart.

Jag vill inte vara anonym. Jag vill att det skall synas att jag läst en blogg och det skall synas att det är jag.

Det vore intressant att höra vad resten av bloggosfären i Sverige har att säga.

Ola

Andra bloggar om: , , , ,

2007-05-02

Shakespeare i rymden

Det Kanadenskiska företaget Apollo Games släppte nyligen något så unikt som ett pedagogiskt spel med syfte att lära ut allt om Romeo och Julia genom att spela en klassisk arcad-lir. Låter det konstigt? Kolla här.

---

---
video nummer 2
video nummer 3

spela demon här...

Allt är givetvis gjort i flash och spelets upplägg känner vi igen. Konceptet är inte svårt att greppa. Skjut ner skeppen och få belöningar. Belöningarna är i form av textfraser som du sedan sätter ihop till en längre mening. Actionspäckad rymdstrid varvas med halvbra grafik och lite shakespearequiz.

Hela resonemanget kring varför de använder spel andas Marc Prensky där vi måste använda spel för att unga "inte vill" lära sig. Det är det medium

Men det är lätt att vara kritisk. Faktum är att det är väldigt lätt att utdela kritik till höger och vänster och sitta och förmoda att man gjort det bättre själv om tillfälle givits. Jag kan inte hjälpa att röras en aning när den minst mediavana killen med det röda håret förläget förklarar hur positiv kritik de fått från lärare och elever.

Här följer min politiskt korrekta PPPL

Positivt: Härligt att det övergripande temat inte var Shakespearianskt. Rymdisar och planetkrig är kanske inte tematiken jag hade valt men det väsentliga är att de väljer att lägga inlärningsmomentet i systemet istället för i temat. Positivt att de verkligen verkar ha tänkt på inlärningsmomenten i spelet.

Potentialer: På något sätt är jag tacksam för att det görs något sådant här. Visst finns det potentialer i detta. Oerhörda sådana. Apollokillarna har tagit ett myrsteg mot potentiella höjder.

Problem: Det ser ut som skräp. Spelet är inte så värst kul. Ok, jag är inte rätt målgrupp eller så valde jag fel skeppstyp, men seriöst. Multiple Choice frågorna är också en lite osexig lösning. Varför inte tvinga studenterna att skriva in svaret för hand?

Lösningar: Lösningen ligger i att de faktiskt har gjort det. De har trampat fram och gjort ett försök. Håll upp detta spelet mot en faktatext om Romeo och Julia så hade jag valt spelet, designmissar till trots.

Jag undrar också varför Kanadensare och Amerikaner är så besatta av Shakespeare. Varenda gång något skall läras ut så skall det vara Shakespeare. Troligtvis för att han står som symbol, dels för något som ungdomar känner är jobbigt att lära sig men också för (europeisk) finkultur.

Jag känner att jag skall sätta mig vid designbordet och kasta ihop ett postapokalyptiskt bilspel där du lär dig allt om Karin Boye. Det kanske låter raljerande men jag tror att det är en viktig läxa i sammanhanget. Spel är ett system som skapar aktivitet. Aktiviteten, hur den nu är konstruerad skapar upplevelser som i sin tur leder till någon form av lärande. Om denna aktivitet innebär att jag kör skjuter ner en helikopter med min jätterevolver samtidigt som jag reciterar "visst gör det ont när knoppar brister..." så är det ok.