2007-03-19

Transfer och doing

Förra fredagen avslutades med ännu ett externt uppdrag. Denna gång bar det av till teknikinformation och e-learningföretaget infotiv. Jag höll ett föredrag om spel och lärande och avslutade med en workshop. Infotiv visade prov på såväl skarpsinne som tänkande både i och utanför lådan. Förutom att jag inte han få i mig min lunchen innan jag började orera så kändes det som det fungerade bra.


Det mesta av det stundom oerhört komplexa och kanske röriga föredraget omfattade det som kallas transer. Med transfer avser man möjligheten att tillgodogöra sig kunskaper i en kontext som man erhållit i en helt annan. I sammanhanget spel så avser det t ex huruvida du kan tillgodogöra dig kunskaperna från ett hamra-i-spiken-spel där du i princip bara trycker lite på musknappen och siktar med musens rörelser mot en pixeluppbyggd dyckert, när du verklig står i kojan med hammaren i högsta hugg. Exemplet är hårddraget men visar bra hur det går en gräns när ett spel eller en simulering inte fungerar och när den fungerar.

Jonas Linderoth skriver i sin eminenta doktorsavhandling ”Datorspelandets mening – myten om den interaktiva illusionen” om en rad argument som konsekvent används för att förklara varför man skall använda datorspel eller simuleringar. Argumenten är som följer:

  • Medieprogression. Det vill säga ju mer avancerade medium vi använder desto bättre är det. 3D animationer är bättre än 2D. Färg bättre än svartvitt osv.
  • Multimodalitet. Tal, blandat med animation och rörelse är bättre en t ex bara text.
  • Interaktivitet. Interaktivetet är bättre än… ja vadå. Interaktivitet är ett komplext begrepp och det är svårt att se vad som inte är interkativt. En bok är t ex interaktiv eftersom du kan bläddra i den…
  • Omslutenhet (immersion). Är man helt omsluten av upplevelsen så sägs fantastiskt pedagogiskt resultat kunna uppnås.
  • Naturtrogenhet. Ju mer likt verkligheten det är desto bättre är det.

Alla dessa argument tillsammans konstituerar, enligt Linderoth, myten om den interaktiva illusionen. Illusionen om att det man faktiskt ägnade sig åt i spelet eller simuleringen var så verkligt att det nästintill motsvarade att göra det i verkligheten. Därigenom uppnår spelaren ”learning by doing” (lärning genom gärning) nästan automatiskt. Linderoth påpekar att det är samma argument som faktiskt används av motståndare till datorspel: att datorspelens illusoriska kvalitéer förvandlar barn (och vuxna) till galna våldsverkare.

Linderoth sticker hål på bubblan med sina empiriska studier i ryggen. Han konstaterar att spelare tenderar att fokusera på spelets underliggande system och regler och inte se till temat om det inte krävs av reglerna. Det välpolerade yttre är med andra ord pengar i sjön ur spelarens perspektiv – åtminstone ur ett lärande perspektiv.

I min värld så borde detta tas i beaktning av många som sysslar med serious games, lärande spel och e-learing. Du uppnår resultat genom att skapa system som i sin tur föder aktivitet och därmed lärande. Inte genom ett bländverk av naturtrogna 3D-animeringar immersiva ljudslingor. Alla utbildningsföretag har någon gång hävdat att de ägnar sig åt ”learning by doing”. Stanna nu upp och tänk efter vad detta ”doing” verkligen är.

För den som tyckte detta resonemang kändes som ett intellektuellt lightkex för debila flugviktsintellektuella så finns en mycket intressant artikel här som fördjupar sig i ämnet.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

2007-03-15

Användarinnehåll

Här kommer lite efterlängtat användarinnehåll om användarinnehåll. På senaste tiden har allt fallit på plats. Jag har arbetat med mitt abstrakt till konferensen Game In Action. Det har dessvärre stulit tid från mitt bloggande.



Magnus Alm från Muskedunder Interactive var här och gjorde en bejublad föreläsning om entreprenörsskap i spelbranschen. Jag berättade om mitt intresse för 2.0 och spel och han tipsade mig PS3-releasen på GDC. Tack Magnus.

"User generated Content" verkar vara den del av 2.0-kakan som spelindustrin nu ivrigt skyfflar över på sitt kakfat. Jag har tidigare pratat om Raph Koster och hans nystartade Areae. Coster höll ett föredrag på GDC alldeles nyligen där hans ståndpunkt angående 2.0 och spel görs fullkomligt tydlig.

Kolla in hans bildspel från GDC.


Vidare så har Chefen för Sony, Phil Harrison visar nya Home och förklarar varför de väljer att göra en 3D-värld istället för att använda sig av traditionellt gränssnitt. Harris säger:

"what we can do is to build a social network. We Can build a commiunity around games...".



På GDC visade Harrison dessutom upp dragplåsterspelen singstar och Little Big Planet. Båda spelen med tyldig koppling till 2.0-konceptet.

Kolla mer här:


Imorgon åker jag till Infotiv och håller en workshop om spel och lärande. Kul och jag har dammat av Jonas Linderoths Datorspelandets Mening: en underbar doktorsavhandling som desvärre gått ur tryck. Mer om den i senare inlägg.

Slutligen. Namnet på mitt paper är "Learning Games 2.0: What Web 2.0 Might Mean for Educational Games". Kanske inte intressant för hela världen men för mig och spelarkitekterna är det det.

slut

Ola

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

2007-03-01

Koreanska väderspänningar

Jag tvekade mycket innan jag valde att lägga in detta spelet på bloggen. Inte för det besvärande temat utan för att det använder en liten trumpetfanfar för att förvissa sig om att användaren har högtalaren på. Så antingen har du den på och är förvånad, irriterad eller spänd och förväntansfull eller så hade du inte på din högtalare och då har slösa bort tid på att läsa den disclaimer i förklädnad.

Varför tar jag med den? Svaret är enkelt: det är ett schysst spel med ett roligt tema. Det innehåller dessutom den sällsynta spelmekaniken "listening". "Listening" är avgörande i många andra spelfenomen så som radiotävlingar, musik- och sångspel men den är relativt sällsynt i digitala sammanhang. För att klara spelet så krävs det att man lyssnar. Så lycka till med de koreanska dechiffereringen av gränssnittet och fis allt vad tyget håller.






Jag förväntar mig djuplodande taktikanalyser och en highscorelista i kommentardelen.


Mvh

Ola

ps. Koreanska väderspänningar torde vara den mest udda tag som någonsin skapats ds.

Andra bloggar om: , , , , ,