Allt på webben är inte 2.0. Det var ingen nyhet. Jag skulle våga säga att Intranät på arbetsplatser Sverige (och troligtvis världen) över knappt börjat närma sig 1.0. Jag tycker det är skam förbannad synd att det förhåller sig så. Jag är en Early Adaptor, allt nytt är spännande och bra i min inskränkta fantasivärld. Men för att bemöta bakåtsträvare och framtidsmotståndare så känns det så fantastiskt bra med hela 2.0-konceptet som retoriskt artilleri. Anledningen att anamma de tillsynes flummiga frihetsideal som är kopplade till 2.0 är trots allt att det är ett fantastiskt bra sätt att tjäna pengar. Dessförutom är det knivskarpa system som oftast skapar exakt den aktivitet som de är byggda för.
Om vi går tillbaka till intranät, denna skamfläck på den digitala världskartan, så är det synnerligen klumpiga system som sällan åstadkommer. De intranät jag träffat på liknar mer kinesiska väggtidningar -- envägskommunikation i oförtruten bordun. Jag tror inte jag rört mig ut på allt för tunn is om jag hävdar att många svenska företag har stora problem att få sina anställda att använda intranätet så som det var tänkt. Tänk efter en liten stund. Om man kunde få anställda att visa så mycket entusiasm inför ett intranät och berika det med så mycket innehåll som man ser att folk gör på t ex facebook vad skulle det då innebära? Vän av ordning vänder sig givetvis mot att människor skall spendera timtal på en virtuell mötesplats under arbetstid. Om dessa timmar bidrar till att öka kvaliten på arbetsplatsen, skapa ett forum för information och feedback samt stärka gemenskapen inom ett redan bräckligt socialt nätverk -- vore det inte bra? Ju mer jag tänker på det så känns det som om facebook nästan är en mall för hur jag ser att ett väl fungerande intranät ser ut.
Såhär skriver internetgurun Gerry McGovern om problemen med intranät:
The problem lies with the fact that most intranets have not articulated a clear purpose and business case. If an intranet is to get the investment and attention it requires, it must show that it can increase productivity and reduce costs.Den relevanta frågan i sammanhanget är vilken kostnad man vill reducera och hur produktiviteten skall öka? Med facebook för ögonen så skulle många interkommunikativa problem kunna avhjälpas. Det kostar pengar när en handen inte vet vad den andra gör. De flesta stora och medelstora företag blöder kompetens. Den kompetens som används motsvara en bråkdel av det faktiskt finns. Problemet är man inte riktigt vet vad alla kan.
Jag läste ikapp en hel del bloggar nu på sistone. Många dissar trotsigt facebook. Stå gärna och knyt näven i fickan och spotta på sura rönnbär. Facebook är ett system för socialt nätverkande och trots att det ibland får jönsometerns mätare att slå i botten så fungerar det. Du får en extremt bra inblick i vad som händer i ditt sociala nätverk. Feedback som jag inte ens trodde förtjänade haglar runt mig (ok jag kanske verkligen inte förtjänar den). Poängen är att det skapar en miljö som är trivsam och som lockar till allt från vänliga ryggdunkningar till virtuella drinkar. Jag kan inte hjälpa att känna "så här skulle jag vilja att det var på jobbet". Jag vill kunna se att Carina på våningen under just avslutat ett jobbigt projekt, att Johan klarat av att reda ut stormen i Uddevalla och ge vår nya regionschef en virtuell ryggdunkning för en bra start. Tänk om intranätet faktiskt kunde vara en plats dit man vänder sig när man är påväg att känna sig utbränd? Jag tror att det kan bli verklighet.
Men, nackdelen med att vara en early adaptor är att man ofta får vänta. Så jag sitter och väntar, och skickar en blomma till min fru på facebook, trots att hon sitter bakom mig i soffan. Det är kärlek.
Läs mer om intranät av Gerry McGovern
Ola
Andra bloggar om: intranet, intranät, web 2.0, web2.0, facebook