2007-05-02

Shakespeare i rymden

Det Kanadenskiska företaget Apollo Games släppte nyligen något så unikt som ett pedagogiskt spel med syfte att lära ut allt om Romeo och Julia genom att spela en klassisk arcad-lir. Låter det konstigt? Kolla här.

---

---
video nummer 2
video nummer 3

spela demon här...

Allt är givetvis gjort i flash och spelets upplägg känner vi igen. Konceptet är inte svårt att greppa. Skjut ner skeppen och få belöningar. Belöningarna är i form av textfraser som du sedan sätter ihop till en längre mening. Actionspäckad rymdstrid varvas med halvbra grafik och lite shakespearequiz.

Hela resonemanget kring varför de använder spel andas Marc Prensky där vi måste använda spel för att unga "inte vill" lära sig. Det är det medium

Men det är lätt att vara kritisk. Faktum är att det är väldigt lätt att utdela kritik till höger och vänster och sitta och förmoda att man gjort det bättre själv om tillfälle givits. Jag kan inte hjälpa att röras en aning när den minst mediavana killen med det röda håret förläget förklarar hur positiv kritik de fått från lärare och elever.

Här följer min politiskt korrekta PPPL

Positivt: Härligt att det övergripande temat inte var Shakespearianskt. Rymdisar och planetkrig är kanske inte tematiken jag hade valt men det väsentliga är att de väljer att lägga inlärningsmomentet i systemet istället för i temat. Positivt att de verkligen verkar ha tänkt på inlärningsmomenten i spelet.

Potentialer: På något sätt är jag tacksam för att det görs något sådant här. Visst finns det potentialer i detta. Oerhörda sådana. Apollokillarna har tagit ett myrsteg mot potentiella höjder.

Problem: Det ser ut som skräp. Spelet är inte så värst kul. Ok, jag är inte rätt målgrupp eller så valde jag fel skeppstyp, men seriöst. Multiple Choice frågorna är också en lite osexig lösning. Varför inte tvinga studenterna att skriva in svaret för hand?

Lösningar: Lösningen ligger i att de faktiskt har gjort det. De har trampat fram och gjort ett försök. Håll upp detta spelet mot en faktatext om Romeo och Julia så hade jag valt spelet, designmissar till trots.

Jag undrar också varför Kanadensare och Amerikaner är så besatta av Shakespeare. Varenda gång något skall läras ut så skall det vara Shakespeare. Troligtvis för att han står som symbol, dels för något som ungdomar känner är jobbigt att lära sig men också för (europeisk) finkultur.

Jag känner att jag skall sätta mig vid designbordet och kasta ihop ett postapokalyptiskt bilspel där du lär dig allt om Karin Boye. Det kanske låter raljerande men jag tror att det är en viktig läxa i sammanhanget. Spel är ett system som skapar aktivitet. Aktiviteten, hur den nu är konstruerad skapar upplevelser som i sin tur leder till någon form av lärande. Om denna aktivitet innebär att jag kör skjuter ner en helikopter med min jätterevolver samtidigt som jag reciterar "visst gör det ont när knoppar brister..." så är det ok.

Inga kommentarer: