På spelarkitektur driver vi en tes ganska hårt: alla spelar spel. Ok, alla spelar inte PS2 eller spenderar timmar i WoW men kanske en liten session framför Jeopardy, löser ett sudoku eller knåpar på ett korsord då och då. Mänsklig kultur är fullkomligt perforerad av spel och lekar. Det är ett sätt att kommunicera, samverka, mäta krafter och i vissa fall fullkomligt haverera mänskligt liv (spelmissbruk etc). Hurvida detta är spelens fel eller något annat lämnar jag för tillfället osagt. Fråga dig själv om du känner någon som är helt ointresserad av att spel och de aktiviteter som skapas runt spel. Jag tror att det är väldigt få.
Alla som någon gång ägnat sig åt att göra en målgruppsanalys vet att det kan vara vanskligt att t ex ”vi vänder oss till tjejer och kvinnor i alla åldrar”. Kvinnor är trots allt hälften av mänskligheten och deras identitet utgörs av mer än bara det faktum att de är kvinnor. Kvinnlig kultur är inte ett fenomen skilt från allt annat – det är sammanvävt med massor av andra sociala kopplingar. Jag är av den fasta övertygelsen att könet till väldigt stor del är en social konstruktion. Den del som är förutbestämd och genetisk kan jag ändå inte råda över så den lämnar jag därför därhän. Vad innebär det då att kön är en social konstruktion? Det väsentliga i det försanthållandet är att det finns ett hopp om förändring. Vår kultur är inte huggen i sten – saker ser inte ut idag som de gjorde för femtio år sedan. Kulturen går att forma, genom att vi människor väljer hur vi vill verka i den. Därför tar jag det för högst sannolikt att kvinnlig spelkultur kommer att förändras avsevärt under de närmaste åren. Precis som det faktiskt förändrats åren som var innan detta.
Det finns dock, i min mening, goda krafter som hjälper till att skynda på förändringen. Ett av dem är Super Marit. Igår besökte jag och ett par studenter en workshop de höll på vetenskapsfestivalen i Göteborg. En mycket givande och positiv tillställning. Super Marit arbetar för att stödja och stärka flickor och kvinnors position inom spelvärlden. De vill att fler kvinnor blir aktiva spelskapare för att en ny spelbransch ska växa fram. Detta tycker jag är bra. Kreativ skapande spelkultur är inget som på något vis är bättre lämpat för killar förutsättningar för god kvalité och nya bra idéer ökar genom att den skapande intelligentian är uppblandad. Jag tycker i detta fall att en total uppblandning är önskvärd – inte bara mellan könen utan också etnisk. Man skulle kunna argumentera för att trovärdigheten i ändamålsenligt spel också ökar om avsändaren inte är könsstereotyp eller kort och gott stereotyp.
Tic tac toe som system.
Spel är, i min mening, ett system. System är i sin nakenhet helt omöjliga att belamra med könsrelaterat innehåll. Det könsrelaterade innehållet sker i ett senare skede då man klär det med tema. Kanske kan denna insikt utgöra en, om än aningen svårsmält och intellektuell, sporre för blivande kvinnliga speluppfinnare.
Systemet är könsneutralt. Jag har en känsla av att jag kommer att få äta upp det, men jag skriver det ändå.
Ola
Tags:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar