Tillbakablogg

Berätta reglerna och vinn en sekatör

Jag har inte synts till i bloggosfären på ett tag nu. Kanske lite otaktiskt med tanke på att denna kanal skulle fungera som spelarkitekturs huvudsakliga marknadsföringskanal. Utan att bli personlig, transparent och utlämnande så kan jag säga att min kraft och engagemang har krävts på annat håll.

Jag skulle vilja börja denna come back med att promota lite andra bloggar som etablerat sig i min frånvaro. Det gläder mig å de grövsta att fler personer börjar blogga. Utan inbördes ordning måste jag

Doctor of journalism
Detta är Henrik Örnebring, min spelvapenbroder gamla kompis som äntligen gjort slag i saken och börjat blogga. Maken till intellektuellt bråddjup och sakkunskap inom jounalistik och media får du leta efter. Henrik är dessutom författare, rollspelsdesigner och whiskeykonnäsör men vad få vet är att han redan som femtonåring skrev manus till den svenska (sedan länge döda) serietidningen Bobo. Värt att veta när du ger dig in i debatt med denne akademiske påläggskalv.

Godmorgonapan
Erik Toresson, student hos oss på spelarkitektur skriver om musik. Vi råkar ha näst intill identiskt musiksmak vilket i min värld är mer värt än världens största äpple på katedern.

Konkarong
Ett nytt spelföretag har sett dagens ljus. Det består av 100% spelarkitekter och jag förmodar att de en gång kommer att konkurrera med mitt eget spelföretag men i min värld kan detta bara vara bra. Min förhoppning är att de inte bara håller sig till brädspel utan ger sig in rejält i Serious Games träsket (som egentligen inte finns ännu). Begåvade gossar är det i alla fall.

A game of you
Så vänder man bort blicken för en sekund och så har en hel liten community runt indierollspel skapats. Jonas Möckelström och Anders Sveen ligger bakom kvalitésbloggen i ämnet. För dig som inte vet vad indierollspel eller rollspel, alls är överlåter jag med varm hand förklarandet till herrarna. Själv kan jag säga att indierollspel för mig har varit som att byta lådbilen byta lådabilen mot en Subaru Impreza (jag har spelat mycket grand tourismo på sistone).

Jonas dagar
Jonas Ferry heter en begåvad herre som skrivit för flera svenska spel och skapat en hel del egna. Jag hoppas att Peter (Omnigame) kan ordna så att jag får testa hans omtalade "only one can have her".

Intervjuer av blivande är i full gång. Vi är inte riktigt nöjda med antalet sökande så förlänger ansökning till 15 augusti. Om du känner dig manad så sök. Om du vill arbeta med spel på ett annorlunda sätt. Aktivitets- och upplevelsedesign, projektledning och designmetodik, marknadsföring och pedagogik - kan det bli bättre?

Helt utan att veta det skrevs det om oss i IDG. kolla här: http://www.idg.se/2.1085/1.107367


Andra bloggar om: spelarkitektur, spel, bloggar, rollspel, cruel2Bkind, spelutbildning, utbildning

Vi har platser kvar!

Gå in och sök. Dörrarna är öppna tills måttet är rågat.

För mer information kolla videofilmerna som våra studenter lagt upp här.


Läs under kategorin spelarkitektur på denna blogg.

Läs speciellt om när våra studenter gjorde praktik och de hurra rop som deras kompetens resulterade i.

Vi jobbar på att kalla till intervju innan midsommar!

Det har blivit lite glest med bloggandet men jag hoppas jag skall hinna med lite mer framgent.

Ola

Andra bloggar om: spel, spelarkitektur, spelutbildning, utbildning

Svenska mästare i C2BK

Slottskogen var draperad i strålande sol och förhållandevis mycket folk hade valt att åtminstone spankulera längsmed gångbanorna. Sju lag i olika konstellationer började mer eller mindre smyga runt i Azaleadalen laddade med tre sylvassa komplimanger: ”Välkommen till Azaleadalen”, ”Vila fina skor ni har” och ”behöver ni någon hjälp”.

En timme senare kunde utan allt för komplicerade beräkningar avgöras att laget Street Smart vunnit. Street Smart bestod av Sara, 35 år och hennes son Morris 5 år. Vi på spelarkitektur gratulerar dessa svenska mästare i Cruel To Be Kind.

Låt er inte luras av bilden lummiga lugn. I folksamlingen i bildens mitt utspelas en fruktansvärd
batalj där komplimangerna far som glödgade pistolskulor i vårluften.

Varför allt detta väsen runt C2BK? Detta är bara ett exempel på hur spel kan användas på ett annorlunda sätt. På utbildningen spelarkitektur vill vi att spel i alla dess former skall användas för att skapa effekt. Effekten av C2BK är nu bevisad -- en glad och konfunderad omgivning samt smygande uppsluppna spelare.



Ola
Andra bloggar om: Cruel 2B Kind, Cruel to Be Kind, verklighetspel, spel, spelarkitektur, spelutbildning, utbildning

Tags: Cruel 2B Kind, Cruel to Be Kind, verklighetspel, spel, spelarkitektur, spelutbildning, utbildning

Cruel to Be Kind och en tävling

Innan jag berättar om tävlingen så bör du förstå vad som står på spel. Tävlingen går ut på att rekrytera så många lag som möjligt till C2BK-evenemanget i slottskogen den 13 Maj.

Det här är Cruel To Be Kind

Utbildningen spelarkitektur är stolta över att arrangera Cruel to Be Kind. C2BK är ett verklighetsspel som tar ungefär en timme att spela. Målet med spelet är att du och ditt lag skall eliminera de andra lagen genom att bombardera dem komplimanger. Laget består av minst en spelare och det finns ingen övre gräns hur många man får anmäla sig till ett lag. Du och ditt lag får inte dela på er utan måste hålla ihop hela tiden. Varje enskild medlem i laget tar med sig ett ”byte”. Om ni blir eliminerade av ett annat lag överlämnar ni bytet till det andra laget.

En eliminering går till på följande sätt: 24 timmar innan evenemanget börjar mailas tre vapen ut till alla deltagare, i form av komplimanger. T ex ”Ni har fina skor”, ”välkommen till Slottskogen” och ”vilken ljuvlig parfym ni bär”. Du kan försöka dig på att eliminera vem som helst i spelet men du har ingen aning om vem som är med och spelar. Komplimangerna levereras i talkör och om komplimangen går oemotsagd och personen som blivit utsatt för den är med i spelet så elimineringen ett faktum. När du eliminerat ett annat lag så lämnar de över sitt byte till er och går upp i ert lag. Detta innebär att lagen allt eftersom de blir eliminerade också växer i antal. Till slut finns bara två lag med och de möts i en stenhård komplimangsduell.

Det är alltså en fördel att inte bli igenkänd. Bär förklädnad eller ta med din mormor som skydd.

Det här var bara en kort sammanfattning av reglerna och vill du läsa mer så gå in här.

Här är ett väldigt bra filmklipp från C2BK i San Fransisco.

photo C2BK-event i New York

Det här behöver du göra

Om du tycker att det verkar kul och vill delta så anmäl dig på denna webbsidan. Vem som helst får vara med. Jag tycker själv att det är tydligt att detta inte är typisk gamer-aktivitet. Ta med barnen, farmor eller din nyinflyttade kusin från Polen. Dyk upp tidigast 30 minuter innan eller senaste 5 minuter innan utsatt tid (14:00). Använd din mobiltelefon för att anmäla din ankomst.

Själva tävlingen kopplad till evenemanget

För att så många lag som möjligt skall komma så utlyser jag en liten tävling.

Den person som rekryterar flest lag till evenemanget vinner 4 st halvtimmes massagsessioner på Alexis Massage och Friskvård.

Om två personer anmält lika många lag så räknas den deltagare där det sammanlagda antalet personer i lagen är högst. Om det fortfarande är samma så räknas den person som anmälde sitt lag först.

För att vinna måste du själv delta och du skall när allt är avklarat ta med dig en representant från de lagen du rekryterat. Vi utser vinnaren på plats.

Vi ses där!

Ola

Andra bloggar om: cruel to be kind, C2BK, verklighetsspel, spel, spelarkitektur, spelutbildning, utbildning, tävling, tävlingar

Tags: cruel to be kind, C2BK, verklighetsspel, spel, spelarkitektur, spelutbildning, utbildning, tävling, tävlingar
|
|

Hur du skriver ansökan och kommer in

så här skulle ett personligt brev kunna se ut

Jag vet att det är många som funderar på att söka till spelarkitektur. Här följer ett par enkla tips från coachen. Detta tittar vi på i ditt personliga brev:

Vem är du
Vi är intresserade av veta vem du är. En av de viktigaste aspekterna för att framgångsrikt kunna driva en utbildning är att man har hand om personer som i någon mån känner sig själva. Vi talar inte om någon zenbuddistisk självinsikt utan om en slags grundläggande här-är-jag-känsla. Utbildningen består av en hurv med hopplockad kunskap. Om den skall kunna hängas upp, hakas på och vävas in i en person så är det bra att veta vem den personen är. Egenskaper vi gillar är t ex kreativitet, proaktivitet och engagemang. Men att bara skriva att man t ex är kreativ och engagerad räcker inte i min värld. Jag är intresserad av hur kreativiteten manifesterat sig i verkligheten. Om du sedan har byggt ett hus av balsaträ och ebenholts eller bara ritat akvareller på baksidan av pommacetiketter så spelar det mindre roll. Det finns inget som är för litet och obetydligt – gamla skoluppgifter duger gott som referens. Kreativitet omsatt i verkligheten är betydligt mer intressant än att säga att man har bra idéer.

Dina mål med utbildningen
Vad vill du göra under utbildningen? Vad har du tänkt att den skulle kunna leda till? Vi är inte ute efter några färdiga svar men ett första steg är bättre än "ingen aning". Var vill du jobba och med vad, när utbildningen är klar?

Om du hade tänkt dig att detta skulle falla på plats under utbildningens gång så kommer din resa bli betydligt skakigare och betydligt mer besvärlig än om du funderat över frågan innan du startar utbildningen.

Den obligatoriska frågan, "Vad jobbar du med om tre år?" är inget skämt - det är ett viktigt första steg i utbildningen.

Språket
Detta är ingen rättstavningsuppgift. Men, om du har skickat in en ansökan som innehåller hundratals särskrivningar och är belamrat med talspråk och syftningsfel så är det mindre bra. Om din ansökan ställs mot en med likvärdigt innehåll så blir valet lätt för mig, den med språklig kvalité går före. Vet du med dig att missar språkliga fel så lämna texten till någon för påsyn.

Om du tycker det är tråkigt att skriva och känner att det är roligare att sitta och komma på roliga idéer. Om du inte heller förstår varför det skall vara så viktigt att kunna formulera sig i skrift. Då är jag rädd att du kanske borde tänka på någon annan utbildning. Eller att inte utbilda dig alls. Du har just cyklat och vält och det är dags att tänka efter varför.

Diskvalificera inte dig själv
Att såga någon längs med fotknölarna är jag och Johan väldigt duktiga på – det vore en skam om du gjorde det innan vi fick chansen. Skämt å sido – det är lätt att tro att du inte har vad som krävs. Överlämna åt mig och Johan att bedöma ifall du är en person för spelarkitektur. Har du tillräckligt med drivkraft för att skriva ett personligt brev så är du en bra bit på vägen.

Vi älskar en blandad grupp. I vår nuvarande klass skiljer sig ålder, etnisk bakgrund och tidigare erfarenheter väldigt från varandra. En del av gruppen kommer från en utpräglad gamer-bakgrund och har redan provat att skapa några spel. En annan del kommer från ett helt annat håll och har inte spelat mycket spel alls, men har andra erfarenheter som passar in. Du som söker behöver bara känna att du vill lära dig att använda spel som metod för lärande, förändring och aktivitet.

Lycka till och sök så att klockorna stannar.

Ola

Andra bloggar om: spelarkitektur, spel, ansökningar, personligt brev, utbildning, spelutbildning

Tags: spelarkitektur, spel, ansökningar, personligt brev, utbildning, spelutbildning

MyBlogLog och Anonymitet

För lystrade jag på Internet till namnet Ubu. På alla forum och i alla diskussionsgrupper var jag Ubu. Jag tycker fortfarande att just det aliaset är ganska coolt (lite nerdigt men på rätt sätt). Men i samma stund som jag insåg att det jag skrev på forum och det som fastnade på Internet som jag själv skapat faktiskt påverkade hur andra människor värderade mig så insåg jag att det var dags att lägga den hemliga identiteten på hyllan. Jag är mitt eget varumärke. Ubu kom ut ur garderoben och blev Ola Janson (eller OlaJanson). Jag vet att det inte är riktigt lika snajsigt men är man programansvarig på Academedia Masters Spelarkitektur så ligger ett artistnamn som ett förvirrande filter mellan det jag vill säga och verkligheten.

Jag har precis lagt till ett verktyg på min blogg som heter MyBlogLog. Principen är enkel – när du besöker en annan användare med MyBlogLog widgeten installerad så lämnar du ett litet fotspår i form av en bild på dig själv i en lista. Det är inte särskilt många som använder MyBlogLog i Sverige. Jag har försökt förstå varför. Kanske för att widgeten i sig är ganska ful. Kanske för att det inte alltid dyker upp ”rätt” personer som läsare på bloggen eller för att det är något lunarstormskt över det. Själv trivs jag med transparensen. Visst är det lite smågenant att bara en kille (Hej Andreas) bara besökt bloggen på de sista dagarna. Jag hoppas på fler, men tror egentligen att det dröjer innan det tar fart.

Jag vill inte vara anonym. Jag vill att det skall synas att jag läst en blogg och det skall synas att det är jag.

Det vore intressant att höra vad resten av bloggosfären i Sverige har att säga.

Ola

Andra bloggar om: bloggar, mybloglog, anonymitet, transparens, Ola Janson

Tags: blogosfären, mybloglog, anonymitet, transparens, Ola Janson
|
|

Shakespeare i rymden

Det Kanadenskiska företaget Apollo Games släppte nyligen något så unikt som ett pedagogiskt spel med syfte att lära ut allt om Romeo och Julia genom att spela en klassisk arcad-lir. Låter det konstigt? Kolla här.

---

---
video nummer 2
video nummer 3

spela demon här...

Allt är givetvis gjort i flash och spelets upplägg känner vi igen. Konceptet är inte svårt att greppa. Skjut ner skeppen och få belöningar. Belöningarna är i form av textfraser som du sedan sätter ihop till en längre mening. Actionspäckad rymdstrid varvas med halvbra grafik och lite shakespearequiz.

Hela resonemanget kring varför de använder spel andas Marc Prensky där vi måste använda spel för att unga "inte vill" lära sig. Det är det medium

Men det är lätt att vara kritisk. Faktum är att det är väldigt lätt att utdela kritik till höger och vänster och sitta och förmoda att man gjort det bättre själv om tillfälle givits. Jag kan inte hjälpa att röras en aning när den minst mediavana killen med det röda håret förläget förklarar hur positiv kritik de fått från lärare och elever.

Här följer min politiskt korrekta PPPL

Positivt: Härligt att det övergripande temat inte var Shakespearianskt. Rymdisar och planetkrig är kanske inte tematiken jag hade valt men det väsentliga är att de väljer att lägga inlärningsmomentet i systemet istället för i temat. Positivt att de verkligen verkar ha tänkt på inlärningsmomenten i spelet.

Potentialer: På något sätt är jag tacksam för att det görs något sådant här. Visst finns det potentialer i detta. Oerhörda sådana. Apollokillarna har tagit ett myrsteg mot potentiella höjder.

Problem: Det ser ut som skräp. Spelet är inte så värst kul. Ok, jag är inte rätt målgrupp eller så valde jag fel skeppstyp, men seriöst. Multiple Choice frågorna är också en lite osexig lösning. Varför inte tvinga studenterna att skriva in svaret för hand?

Lösningar: Lösningen ligger i att de faktiskt har gjort det. De har trampat fram och gjort ett försök. Håll upp detta spelet mot en faktatext om Romeo och Julia så hade jag valt spelet, designmissar till trots.

Jag undrar också varför Kanadensare och Amerikaner är så besatta av Shakespeare. Varenda gång något skall läras ut så skall det vara Shakespeare. Troligtvis för att han står som symbol, dels för något som ungdomar känner är jobbigt att lära sig men också för (europeisk) finkultur.

Jag känner att jag skall sätta mig vid designbordet och kasta ihop ett postapokalyptiskt bilspel där du lär dig allt om Karin Boye. Det kanske låter raljerande men jag tror att det är en viktig läxa i sammanhanget. Spel är ett system som skapar aktivitet. Aktiviteten, hur den nu är konstruerad skapar upplevelser som i sin tur leder till någon form av lärande. Om denna aktivitet innebär att jag kör skjuter ner en helikopter med min jätterevolver samtidigt som jag reciterar "visst gör det ont när knoppar brister..." så är det ok.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Karin Boye

Ola
Andra bloggar om: pedagogiska spel, spelutbildning, spelarkitektur, utbildning, Shakespeare, spel

Tags: pedagogiska spel, spelutbildning, spelarkitektur, utbildning, Shakespeare, spel
|
|

Tre kortspel

Detta blir ett kort. Jag lovar.

1. Get the Glass
Först skall ni kolla lite på denna massiva mjölkdrickarkampanj från andra sidan atlanten.

Bilder från arbetet med spelet och sedan själva spelet


Snyggt och så är det en tärning med. I like.


2. The Amen! Game

Detta underbara kristenbingot från 70-talet får mig att sträcka armarna mot himlen och be. Snacka om beteendeförändrande spel. Läs mer om det här.



3. Swastika
Spelet släpptes 1907 i usa långt innan symbolen besudlades av ett världskrig och en kille med knasig mustasch. Läs mer om spelet här.



På spelarkitektur spelar speltypen (kortspel, datorspel, brädspel, game show etc) mindre roll. Alla spel har i stort sett samma designprocess.

Ola

Andra bloggar om: kortspel, spel, beteendeförändring, spelarkitektur, designprocess, spelutbildning, utbildning, reklamspel, marknadsföring

Tags: kortspel, spel, beteendeförändring, spelarkitektur, designprocess, spelutbildning, utbildning, reklamspel, marknadsföring

Lärande i Arbete

praktik förr

Blogg från bil 25 april
Med laptopen tryckt mellan min inte allt för platta mage och ratten sitter jag och skriver detta inlägg. Jag är nämligen ute och besöker mina studenter på arbetsplatserna där de gör praktik. Praktiken i Ky-utbildningen kallas LiA och betyder Lärande i Arbete. 30 av de 86 spelarkitekturpoängen är LiA. Perioden mina studenter är ute i nu är endast 5 veckor. Därpå följer en period på 10 respektive 15 veckor. Styrkan med just spelarkitektur är att vi inte riktar oss endast till en bransch. Mina studenter gör sin LiA på reklambyråer, PR-byråer, eventföretag, skolor, e-learningföretag, tv och speldesignföretag. Den röda tråden i alla praktikplatser är att de på ett eller annat sätt är intresserade att leverera aktivitet och upplevelser åt sina kunder.

I denna vecka har jag besökt följande arbetsplatser och bemöts av idel glada miner och nöjda LiA-studenter:

Fabel
Fabel Kommunikation. Fabel hjälper din organisation att göra era historier levande. De arbetar med bland annat upplevelsebaserat lärande, storytelling, simulationer och mätningar av attitydförändring. I min värld är Fabel en ytterligt kompetent samling personer med en full insikt i hur man kan använda aktivitet, berättande och

Jon och Brisse som gör sin LiA där. Som så vanligt är när det gäller kreativt arbete består deras arbete i huvudsak av skrivande. De har hjälpt till att utveckla karaktärer och kommer även att delta i vissa evenemang skapade av fabel.

Infotiv
Infotiv är ett stort företag med över 200 anställda. De jobbar mestadels som konsulter med fokus på många områden (Embedded Systems, Project Management, Information Design och Manufacturing Engineering). De har även en e-learningavdelning som erbjudit LiA-plats åt Johan, student på spelarkitektur. Spelarkitekturskompetensen kommer väl till pass och Johan är nu djupt involverad att utveckla deras storyboard-system. Jag ser med spänd förväntan fram emot slutresultatet.

StageIt
StageIt är ett litet multimediaföretag som inriktar sig att leverera directorlösningar till eventbranschen. På mässorna är det fortfarande shockwave som regerar över flash. Det är ett litet företag men med rätt attityd och skarpa produktioner. Tor gör sin LiA där och sitter i skrivandets stund och hjälper till att utveckla kreativa aktiviteter som väntar att malas sönder i slirig lingo-kod.

SVT
Schh. Pierre som gör LiA där jobbar som projektledarassistent. Hans projekt är så hemligt att jag inte ens borde skriva att det är hemligt.

Skulltorps skola
Som en katt bland hermelinerna kan tyckas men i min värld så är detta helt i linje med vad en spelarkitekt gör. Anders som gör sin LiA där har redan stått i klass och faciliterat ett par av de pedagogiska spel som skapats tidigare under utbildningen. Han jobbar dessutom med att på plats skapa skräddarsydda pedagogiska aktiveter för Skulltorpskolans personal.

Insideout
Insideout är även detta ett litet företag men det bör dock bara litet till antalet anställda. Maken till vänligt, professionellt och entusiastiskt bemötande får man leta efter. Patrik som gör sin LiA tar aktiv del i både skapandet och själva utförandet av Insideouts många evenenmang och event. Som så många av de företag som mina studenter gör sin LiA på, så var Insideout ett ställe som man egentligen hellre hade besökt en hel dag haft tid och prata om allt från designprocess och idéarbete till produktion och genomförande. Jag var dock tvungen att lämna dem med förvissning om att Patriks LiA skulle leda till såväl erfarenhet som kunnande.

Ambiens
Ambiens leverar e-learning och klassisk utbildning rörande miljöfrågor. Janella och Elena gör sin LiA där och hjälper till med allt från videoproduktion och textkorrektur till design av icebreakers och enkla pedagogiska spel. Den 2:e Maj kommer deras spel att testas under ett heldagsevenemang med föreläsningar och workshop som Ambiens anordnar. Jag är övertygad om att resultatet kommer att falla såväl beställare som anordnare i smaken.

Fler företag återstår och jag återkommer med rapport.

Ola

Andra bloggar om: stageIt, insideout, infotiv, SVT, fabel, skulltorps skola, ambiens, lärande i arbete, spelutbildning, utbildning, spel, pedagogiska spel, studenter, spelarkitektur, praktik
Tags: stageIt, insideout, infotiv, SVT, fabel, skulltorps skola, ambiens, lärande i arbete, spelutbildning, utbildning, spel, pedagogiska spel, studenter, spelarkitektur, praktik
|
|

Mizuguchi och ändamålsenliga spel

Tetsuya Mizuguchi är mannen bakom t ex Rez och Lumines. Få använder ljud och grafik på ett så nyskapande sätt. Nu har han som många andra valt att prova ett nytt grepp.


Den något förvånande, och glada, nyheten är att han just för tillfället samarbetar med Al Gore i ett miljörelaterat projekt.

"It's not going to be a video game. The concept derives from video games, and its something which the gaming generation will appreciate."

Inte ett datorspel men som kommer att uppskattas av gamergenerationen. Spännande.

Jag glädjer mig åt denna nyheten av två anledningar: att någon verkar ha insett att datorspel inte är det enda spelfenomenet och att gränsen mellan ändamålsenliga spel (serious games) och traditionell underhållande spel luckras upp, eller åtminstone problematiseras. Benämingen "serious" är naturligtvis en etikettering vars syfte är att ta avstånd från den underhållande delen av spelandet. Rädslan för att det roliga skall förstöra det allvarliga (lärandet) är kanske inte svår att förstå - åtminstone inte för generationerna över min egen (läs: 40-talister) som i stort styrdes av plikt och skuld. Uppdelningen blir lite underlig för dagens som till stor del styrs av lust (ingen vetenskaplig analys vill jag lova). Varför skall man betona att spel är serious, seriöst och därmed, underförstått tråkigt? Kort sagt en benämning riktad mot en ickespelande generation.

Vi på spelarkitektur har därför valt att översätta "serious" till "ändamålsenlig" istället. Spel med ett syfte. Spel som metod med avsikt att lösa ett problem.

Ola
Andra bloggar om: Al Gore, miljö, spel, serious games, miljöförstöring, utbildning, spelarkitektur, spelutbildning, Mizuguchi

Tags: Al Gore, miljö, spel, serious games, miljöförstöring, utbildning, spelarkitektur, spelutbildning, Mizuguchi
|
|
|