Goodbye Blogger

Det har varit en fin tid men nu byter jag till wordpress. Jag har ingen egentlig anledning att göra det men jag har bestämt mig i alla fall.

Den andra anledningen att byta är också anledningen till att jag så sällan bloggar i denna bloggen. Jag använder en wordpressblogg för att bedriva min undervisning i. Jag har beslutat mig för att slå ihop det två bloggarna så att allt informationsflöde hamnar i samma kanal.

Så ändra om i era RSS-läsare, den nya adressen är:

http://spelarkitektur.wordpress.com/


hälsar

Ola

Intranät 2.0 - facebook är framtidens intranät

Allt på webben är inte 2.0. Det var ingen nyhet. Jag skulle våga säga att Intranät på arbetsplatser Sverige (och troligtvis världen) över knappt börjat närma sig 1.0. Jag tycker det är skam förbannad synd att det förhåller sig så. Jag är en Early Adaptor, allt nytt är spännande och bra i min inskränkta fantasivärld. Men för att bemöta bakåtsträvare och framtidsmotståndare så känns det så fantastiskt bra med hela 2.0-konceptet som retoriskt artilleri. Anledningen att anamma de tillsynes flummiga frihetsideal som är kopplade till 2.0 är trots allt att det är ett fantastiskt bra sätt att tjäna pengar. Dessförutom är det knivskarpa system som oftast skapar exakt den aktivitet som de är byggda för.

Om vi går tillbaka till intranät, denna skamfläck på den digitala världskartan, så är det synnerligen klumpiga system som sällan åstadkommer. De intranät jag träffat på liknar mer kinesiska väggtidningar -- envägskommunikation i oförtruten bordun. Jag tror inte jag rört mig ut på allt för tunn is om jag hävdar att många svenska företag har stora problem att få sina anställda att använda intranätet så som det var tänkt. Tänk efter en liten stund. Om man kunde få anställda att visa så mycket entusiasm inför ett intranät och berika det med så mycket innehåll som man ser att folk gör på t ex facebook vad skulle det då innebära? Vän av ordning vänder sig givetvis mot att människor skall spendera timtal på en virtuell mötesplats under arbetstid. Om dessa timmar bidrar till att öka kvaliten på arbetsplatsen, skapa ett forum för information och feedback samt stärka gemenskapen inom ett redan bräckligt socialt nätverk -- vore det inte bra? Ju mer jag tänker på det så känns det som om facebook nästan är en mall för hur jag ser att ett väl fungerande intranät ser ut.

Såhär skriver internetgurun Gerry McGovern om problemen med intranät:

The problem lies with the fact that most intranets have not articulated a clear purpose and business case. If an intranet is to get the investment and attention it requires, it must show that it can increase productivity and reduce costs.

Den relevanta frågan i sammanhanget är vilken kostnad man vill reducera och hur produktiviteten skall öka? Med facebook för ögonen så skulle många interkommunikativa problem kunna avhjälpas. Det kostar pengar när en handen inte vet vad den andra gör. De flesta stora och medelstora företag blöder kompetens. Den kompetens som används motsvara en bråkdel av det faktiskt finns. Problemet är man inte riktigt vet vad alla kan.

Jag läste ikapp en hel del bloggar nu på sistone. Många dissar trotsigt facebook. Stå gärna och knyt näven i fickan och spotta på sura rönnbär. Facebook är ett system för socialt nätverkande och trots att det ibland får jönsometerns mätare att slå i botten så fungerar det. Du får en extremt bra inblick i vad som händer i ditt sociala nätverk. Feedback som jag inte ens trodde förtjänade haglar runt mig (ok jag kanske verkligen inte förtjänar den). Poängen är att det skapar en miljö som är trivsam och som lockar till allt från vänliga ryggdunkningar till virtuella drinkar. Jag kan inte hjälpa att känna "så här skulle jag vilja att det var på jobbet". Jag vill kunna se att Carina på våningen under just avslutat ett jobbigt projekt, att Johan klarat av att reda ut stormen i Uddevalla och ge vår nya regionschef en virtuell ryggdunkning för en bra start. Tänk om intranätet faktiskt kunde vara en plats dit man vänder sig när man är påväg att känna sig utbränd? Jag tror att det kan bli verklighet.

Men, nackdelen med att vara en early adaptor är att man ofta får vänta. Så jag sitter och väntar, och skickar en blomma till min fru på facebook, trots att hon sitter bakom mig i soffan. Det är kärlek.

Läs mer om intranät av Gerry McGovern

Ola

Andra bloggar om: intranet, intranät, web 2.0, web2.0, facebook

Vi byter namn på utbildningen

Vi byter namn på utbildningen. Vi heter numera projektledning inriktning spel. Inte nog med det, vi har dessutom plats för ett par till på utbildningen. Kombinationen av dessa två gör att jag pressat mig att återuppta bloggandet.

Mandrake gör en magisk gest – Spelarkitektur blir Projektledning inriktning spel. Vi har tagit viktigt steg i utvecklingen och insett vad som krävs för att muta in ett revir i verkligheten.

Namnbytet har varit en lång process som startade redan vid förra intaget och som nu fullbordats. Varför byter vi namn på något precis när det startat? Vid första anblick är det inte den mest optimala tidpunkten, kan tyckas, men två saker skulle jag vilja föra till protokollet i denna fråga :

1. Vi tar emot studenter i treveckor till. Vi har ännu inte fullt på kursen. Det finns, hos mig, en förhoppning att namnbytet skall locka den där sista klicken studenten som gör att gruppen får ett optimalt antal.
2. Den grupp som är inne nu kommer att ha ett lättare jobba att hitta sin egen yrkesidentitet och att staka fart .

Projektledning inriktning spel handlar om att utbilda kreativa projektledare med en god insikt i såväl designprocess som projektmetodik. Till skillnad från andra spelutbildningar och projektledarutbildningar så ser vi att den kreativa delen är en viktig aspekt av innehållet. Vi riktar oss uteslutande till kreativa branscher och vi anser att projektledarens roll som en tillbakadragen excellordningsman är aningen passé. Kreativa branscher kräver att alla inblandade har god insikt i de kreativa processerna.

Vi tror att spel är framtiden. Så enkelt är det. Vem som helst kan förstå att den inneboende kraft som spel härbärgerar kan ge enorma potentialer om den kanaliseras och utnyttjas på rätt sätt. Därmed inte sagt att spel kan lösa alla problem. Det vore att förenkla verkligheten en smula. Men att minsta tekniskt pryl innehåller spel, att produkter designas med spelliknande aspekter, internetforum och communitys är helt beroende av en spelliknade design och undervisning idag mer och mer riktar blicken mot upplevelsebaserad inlärning är en fingervisning om vart vi är på väg.

Om vi utgår ifrån att spel kommer att få en än mer framträdande roll i reklam, utbildning och underhållning – vem skall då stå för de produktionerna? Datorspelsproducenterna har fullt upp med sina egna projekt och kan inte vara den enda kreativa kraften på denna planhalva. Datorspelindustrin verkar dessutom ha så mycket att göraDärför har vi satt ihop utbildningen. Därför tror vi fortfarande att det är en fantastik bra idé.

Som vanligt har jag svårt att fatta mig kort men mitt budskap torde ha framgått tydligt:

1. Vi har fortfarande platser kvar! Sök om du känner att detta är intressant! Undrar du något så kontakta mig!
2. Vi känner att utbildningen nu mer än någonsin fyller ett behov på marknaden. Jag älskar att jobba med det här.

Läs mer om studenternas första LiA här.

håll i hatten

ola

Andra bloggar om: spelarkitektur, spelutbildning, utbildning

Höstterminsplanering

Jag är mitt uppe i förberedandet av en ny delkurs på spelarkitektur. Den kommer att handla om hur man använder spel och aspekter av spel för att som prestationshöjande, motivationshöjande och beteendeförändrande motor i sammanhang som betraktas som allt annat än spel. De används idag i marknadsföringskampanjer, lärande sammanhang och generellt systembyggande. Jag anser att det inte är en slump att man får poäng på ebay och att samla vänner i last.fm, myspace eller linkedIn nästan känns som att samla på hockeybilder eller magickort. Det handlar om att locka människor att spela tillvaron utan att de själva uppfattar att de spelar ett spel.

Vi kommer att ge oss in på teorier lanserade av Amy Jo Kim. Jag har bara läst Amy Jo Kims blogg och lite av hennes föreläsningsanteckningar. Jag skall skriva ut delar av hennes bok idag och inmundiga som kvällslektyr.

Jag har just läst Convergance Culture av Henry Jenkins. Enligt min medieforskande kollega Henrik används även uttrycket Konvergenskultur i den akademiska världen, något som för mig var helt obekant innan jag läste boken. Så här lyder Henry Jenkins definition av begreppet:

"where old and new media collide, where grassroots and corporate media intersect, where the power of the media producer and the power of the media consumer interact in unpredictable ways." (Jenkins, H. (2006). Convergence Culture. New York: New York UniversityPress. "Introduction,"

Spännande, inte sant?

Annars har jag spenderat sommaren med att (förutom att ta hand om mina barn och solat och badat) att spela två ytterligheter: Grand Tourismo 4 och det abstrakta spelet Gipf. Jag anser mig vara kung på båda med den drömmen brukar slås i kras så fort jag spelar mot någon annan.

En generell datorparanoia har dessutom drabbat mig. Jag litar inte på min egen hårddisk - väldigt få hårddiskar faktiskt - kanske tack vare att jag har två små barn (2 och 4) som gärna lägger sand och i min dator och ritar med kulspetspenna på min skärm. Jag laddar därför upp mina dokument på google docs and spreads. Det gör dessutom att jag har tillgång till mina dokument oberoende dator - dock i allra högsta grad beroende av Internet

Att jag är musikintresserad kan inte undgått någon (kolla i listen till höger längst ner). Last.fm är min nya musikhemvist. Maken till genialiskt musiktjänst får man leta efter. Likt en frikyrkopastor försöker jag värva mina vänner till denna underbara musikvärld.

Dörrarna till spelarkitektur står fortfarande på vid gavel. Vi vill har ännu plats för ett par studenter till. Sök och vi kommer ta din ansökan i beaktning. Har du frågor så hör av dig till mig eller Johan (telefonnummer finns om du ringer academedia).

Allt för mig just nu

Ola


Andra bloggar om: spel, spelarkitektur, deltagarkultur, web 2.0, spelutbildning, utbildning

Tillbakablogg

Berätta reglerna och vinn en sekatör

Jag har inte synts till i bloggosfären på ett tag nu. Kanske lite otaktiskt med tanke på att denna kanal skulle fungera som spelarkitekturs huvudsakliga marknadsföringskanal. Utan att bli personlig, transparent och utlämnande så kan jag säga att min kraft och engagemang har krävts på annat håll.

Jag skulle vilja börja denna come back med att promota lite andra bloggar som etablerat sig i min frånvaro. Det gläder mig å de grövsta att fler personer börjar blogga. Utan inbördes ordning måste jag

Doctor of journalism
Detta är Henrik Örnebring, min spelvapenbroder gamla kompis som äntligen gjort slag i saken och börjat blogga. Maken till intellektuellt bråddjup och sakkunskap inom jounalistik och media får du leta efter. Henrik är dessutom författare, rollspelsdesigner och whiskeykonnäsör men vad få vet är att han redan som femtonåring skrev manus till den svenska (sedan länge döda) serietidningen Bobo. Värt att veta när du ger dig in i debatt med denne akademiske påläggskalv.

Godmorgonapan
Erik Toresson, student hos oss på spelarkitektur skriver om musik. Vi råkar ha näst intill identiskt musiksmak vilket i min värld är mer värt än världens största äpple på katedern.

Konkarong
Ett nytt spelföretag har sett dagens ljus. Det består av 100% spelarkitekter och jag förmodar att de en gång kommer att konkurrera med mitt eget spelföretag men i min värld kan detta bara vara bra. Min förhoppning är att de inte bara håller sig till brädspel utan ger sig in rejält i Serious Games träsket (som egentligen inte finns ännu). Begåvade gossar är det i alla fall.

A game of you
Så vänder man bort blicken för en sekund och så har en hel liten community runt indierollspel skapats. Jonas Möckelström och Anders Sveen ligger bakom kvalitésbloggen i ämnet. För dig som inte vet vad indierollspel eller rollspel, alls är överlåter jag med varm hand förklarandet till herrarna. Själv kan jag säga att indierollspel för mig har varit som att byta lådbilen byta lådabilen mot en Subaru Impreza (jag har spelat mycket grand tourismo på sistone).

Jonas dagar
Jonas Ferry heter en begåvad herre som skrivit för flera svenska spel och skapat en hel del egna. Jag hoppas att Peter (Omnigame) kan ordna så att jag får testa hans omtalade "only one can have her".

Intervjuer av blivande är i full gång. Vi är inte riktigt nöjda med antalet sökande så förlänger ansökning till 15 augusti. Om du känner dig manad så sök. Om du vill arbeta med spel på ett annorlunda sätt. Aktivitets- och upplevelsedesign, projektledning och designmetodik, marknadsföring och pedagogik - kan det bli bättre?

Helt utan att veta det skrevs det om oss i IDG. kolla här: http://www.idg.se/2.1085/1.107367


Andra bloggar om: spelarkitektur, spel, bloggar, rollspel, cruel2Bkind, spelutbildning, utbildning

Vi har platser kvar!

Gå in och sök. Dörrarna är öppna tills måttet är rågat.

För mer information kolla videofilmerna som våra studenter lagt upp här.


Läs under kategorin spelarkitektur på denna blogg.

Läs speciellt om när våra studenter gjorde praktik och de hurra rop som deras kompetens resulterade i.

Vi jobbar på att kalla till intervju innan midsommar!

Det har blivit lite glest med bloggandet men jag hoppas jag skall hinna med lite mer framgent.

Ola

Andra bloggar om: spel, spelarkitektur, spelutbildning, utbildning

Svenska mästare i C2BK

Slottskogen var draperad i strålande sol och förhållandevis mycket folk hade valt att åtminstone spankulera längsmed gångbanorna. Sju lag i olika konstellationer började mer eller mindre smyga runt i Azaleadalen laddade med tre sylvassa komplimanger: ”Välkommen till Azaleadalen”, ”Vila fina skor ni har” och ”behöver ni någon hjälp”.

En timme senare kunde utan allt för komplicerade beräkningar avgöras att laget Street Smart vunnit. Street Smart bestod av Sara, 35 år och hennes son Morris 5 år. Vi på spelarkitektur gratulerar dessa svenska mästare i Cruel To Be Kind.

Låt er inte luras av bilden lummiga lugn. I folksamlingen i bildens mitt utspelas en fruktansvärd
batalj där komplimangerna far som glödgade pistolskulor i vårluften.

Varför allt detta väsen runt C2BK? Detta är bara ett exempel på hur spel kan användas på ett annorlunda sätt. På utbildningen spelarkitektur vill vi att spel i alla dess former skall användas för att skapa effekt. Effekten av C2BK är nu bevisad -- en glad och konfunderad omgivning samt smygande uppsluppna spelare.



Ola
Andra bloggar om: Cruel 2B Kind, Cruel to Be Kind, verklighetspel, spel, spelarkitektur, spelutbildning, utbildning

Tags: Cruel 2B Kind, Cruel to Be Kind, verklighetspel, spel, spelarkitektur, spelutbildning, utbildning

Cruel to Be Kind och en tävling

Innan jag berättar om tävlingen så bör du förstå vad som står på spel. Tävlingen går ut på att rekrytera så många lag som möjligt till C2BK-evenemanget i slottskogen den 13 Maj.

Det här är Cruel To Be Kind

Utbildningen spelarkitektur är stolta över att arrangera Cruel to Be Kind. C2BK är ett verklighetsspel som tar ungefär en timme att spela. Målet med spelet är att du och ditt lag skall eliminera de andra lagen genom att bombardera dem komplimanger. Laget består av minst en spelare och det finns ingen övre gräns hur många man får anmäla sig till ett lag. Du och ditt lag får inte dela på er utan måste hålla ihop hela tiden. Varje enskild medlem i laget tar med sig ett ”byte”. Om ni blir eliminerade av ett annat lag överlämnar ni bytet till det andra laget.

En eliminering går till på följande sätt: 24 timmar innan evenemanget börjar mailas tre vapen ut till alla deltagare, i form av komplimanger. T ex ”Ni har fina skor”, ”välkommen till Slottskogen” och ”vilken ljuvlig parfym ni bär”. Du kan försöka dig på att eliminera vem som helst i spelet men du har ingen aning om vem som är med och spelar. Komplimangerna levereras i talkör och om komplimangen går oemotsagd och personen som blivit utsatt för den är med i spelet så elimineringen ett faktum. När du eliminerat ett annat lag så lämnar de över sitt byte till er och går upp i ert lag. Detta innebär att lagen allt eftersom de blir eliminerade också växer i antal. Till slut finns bara två lag med och de möts i en stenhård komplimangsduell.

Det är alltså en fördel att inte bli igenkänd. Bär förklädnad eller ta med din mormor som skydd.

Det här var bara en kort sammanfattning av reglerna och vill du läsa mer så gå in här.

Här är ett väldigt bra filmklipp från C2BK i San Fransisco.

photo C2BK-event i New York

Det här behöver du göra

Om du tycker att det verkar kul och vill delta så anmäl dig på denna webbsidan. Vem som helst får vara med. Jag tycker själv att det är tydligt att detta inte är typisk gamer-aktivitet. Ta med barnen, farmor eller din nyinflyttade kusin från Polen. Dyk upp tidigast 30 minuter innan eller senaste 5 minuter innan utsatt tid (14:00). Använd din mobiltelefon för att anmäla din ankomst.

Själva tävlingen kopplad till evenemanget

För att så många lag som möjligt skall komma så utlyser jag en liten tävling.

Den person som rekryterar flest lag till evenemanget vinner 4 st halvtimmes massagsessioner på Alexis Massage och Friskvård.

Om två personer anmält lika många lag så räknas den deltagare där det sammanlagda antalet personer i lagen är högst. Om det fortfarande är samma så räknas den person som anmälde sitt lag först.

För att vinna måste du själv delta och du skall när allt är avklarat ta med dig en representant från de lagen du rekryterat. Vi utser vinnaren på plats.

Vi ses där!

Ola

Andra bloggar om: cruel to be kind, C2BK, verklighetsspel, spel, spelarkitektur, spelutbildning, utbildning, tävling, tävlingar

Tags: cruel to be kind, C2BK, verklighetsspel, spel, spelarkitektur, spelutbildning, utbildning, tävling, tävlingar
|
|

Hur du skriver ansökan och kommer in

så här skulle ett personligt brev kunna se ut

Jag vet att det är många som funderar på att söka till spelarkitektur. Här följer ett par enkla tips från coachen. Detta tittar vi på i ditt personliga brev:

Vem är du
Vi är intresserade av veta vem du är. En av de viktigaste aspekterna för att framgångsrikt kunna driva en utbildning är att man har hand om personer som i någon mån känner sig själva. Vi talar inte om någon zenbuddistisk självinsikt utan om en slags grundläggande här-är-jag-känsla. Utbildningen består av en hurv med hopplockad kunskap. Om den skall kunna hängas upp, hakas på och vävas in i en person så är det bra att veta vem den personen är. Egenskaper vi gillar är t ex kreativitet, proaktivitet och engagemang. Men att bara skriva att man t ex är kreativ och engagerad räcker inte i min värld. Jag är intresserad av hur kreativiteten manifesterat sig i verkligheten. Om du sedan har byggt ett hus av balsaträ och ebenholts eller bara ritat akvareller på baksidan av pommacetiketter så spelar det mindre roll. Det finns inget som är för litet och obetydligt – gamla skoluppgifter duger gott som referens. Kreativitet omsatt i verkligheten är betydligt mer intressant än att säga att man har bra idéer.

Dina mål med utbildningen
Vad vill du göra under utbildningen? Vad har du tänkt att den skulle kunna leda till? Vi är inte ute efter några färdiga svar men ett första steg är bättre än "ingen aning". Var vill du jobba och med vad, när utbildningen är klar?

Om du hade tänkt dig att detta skulle falla på plats under utbildningens gång så kommer din resa bli betydligt skakigare och betydligt mer besvärlig än om du funderat över frågan innan du startar utbildningen.

Den obligatoriska frågan, "Vad jobbar du med om tre år?" är inget skämt - det är ett viktigt första steg i utbildningen.

Språket
Detta är ingen rättstavningsuppgift. Men, om du har skickat in en ansökan som innehåller hundratals särskrivningar och är belamrat med talspråk och syftningsfel så är det mindre bra. Om din ansökan ställs mot en med likvärdigt innehåll så blir valet lätt för mig, den med språklig kvalité går före. Vet du med dig att missar språkliga fel så lämna texten till någon för påsyn.

Om du tycker det är tråkigt att skriva och känner att det är roligare att sitta och komma på roliga idéer. Om du inte heller förstår varför det skall vara så viktigt att kunna formulera sig i skrift. Då är jag rädd att du kanske borde tänka på någon annan utbildning. Eller att inte utbilda dig alls. Du har just cyklat och vält och det är dags att tänka efter varför.

Diskvalificera inte dig själv
Att såga någon längs med fotknölarna är jag och Johan väldigt duktiga på – det vore en skam om du gjorde det innan vi fick chansen. Skämt å sido – det är lätt att tro att du inte har vad som krävs. Överlämna åt mig och Johan att bedöma ifall du är en person för spelarkitektur. Har du tillräckligt med drivkraft för att skriva ett personligt brev så är du en bra bit på vägen.

Vi älskar en blandad grupp. I vår nuvarande klass skiljer sig ålder, etnisk bakgrund och tidigare erfarenheter väldigt från varandra. En del av gruppen kommer från en utpräglad gamer-bakgrund och har redan provat att skapa några spel. En annan del kommer från ett helt annat håll och har inte spelat mycket spel alls, men har andra erfarenheter som passar in. Du som söker behöver bara känna att du vill lära dig att använda spel som metod för lärande, förändring och aktivitet.

Lycka till och sök så att klockorna stannar.

Ola

Andra bloggar om: spelarkitektur, spel, ansökningar, personligt brev, utbildning, spelutbildning

Tags: spelarkitektur, spel, ansökningar, personligt brev, utbildning, spelutbildning

MyBlogLog och Anonymitet

För lystrade jag på Internet till namnet Ubu. På alla forum och i alla diskussionsgrupper var jag Ubu. Jag tycker fortfarande att just det aliaset är ganska coolt (lite nerdigt men på rätt sätt). Men i samma stund som jag insåg att det jag skrev på forum och det som fastnade på Internet som jag själv skapat faktiskt påverkade hur andra människor värderade mig så insåg jag att det var dags att lägga den hemliga identiteten på hyllan. Jag är mitt eget varumärke. Ubu kom ut ur garderoben och blev Ola Janson (eller OlaJanson). Jag vet att det inte är riktigt lika snajsigt men är man programansvarig på Academedia Masters Spelarkitektur så ligger ett artistnamn som ett förvirrande filter mellan det jag vill säga och verkligheten.

Jag har precis lagt till ett verktyg på min blogg som heter MyBlogLog. Principen är enkel – när du besöker en annan användare med MyBlogLog widgeten installerad så lämnar du ett litet fotspår i form av en bild på dig själv i en lista. Det är inte särskilt många som använder MyBlogLog i Sverige. Jag har försökt förstå varför. Kanske för att widgeten i sig är ganska ful. Kanske för att det inte alltid dyker upp ”rätt” personer som läsare på bloggen eller för att det är något lunarstormskt över det. Själv trivs jag med transparensen. Visst är det lite smågenant att bara en kille (Hej Andreas) bara besökt bloggen på de sista dagarna. Jag hoppas på fler, men tror egentligen att det dröjer innan det tar fart.

Jag vill inte vara anonym. Jag vill att det skall synas att jag läst en blogg och det skall synas att det är jag.

Det vore intressant att höra vad resten av bloggosfären i Sverige har att säga.

Ola

Andra bloggar om: bloggar, mybloglog, anonymitet, transparens, Ola Janson

Tags: blogosfären, mybloglog, anonymitet, transparens, Ola Janson
|
|