Lärning genom gärning

Goodbye Blogger

2007-12-19T15:05:00.001+01:00

Det har varit en fin tid men nu byter jag till wordpress. Jag har ingen egentlig anledning att göra det men jag har bestämt mig i alla fall.

Den andra anledningen att byta är också anledningen till att jag så sällan bloggar i denna bloggen. Jag använder en wordpressblogg för att bedriva min undervisning i. Jag har beslutat mig för att slå ihop det två bloggarna så att allt informationsflöde hamnar i samma kanal.

Så ändra om i era RSS-läsare, den nya adressen är:

http://spelarkitektur.wordpress.com/

hälsar

Ola

Intranät 2.0 - facebook är framtidens intranät

2007-09-05T00:35:00.000+02:00

Allt på webben är inte 2.0. Det var ingen nyhet. Jag skulle våga säga att Intranät på arbetsplatser Sverige (och troligtvis världen) över knappt börjat närma sig 1.0. Jag tycker det är skam förbannad synd att det förhåller sig så. Jag är en Early Adaptor, allt nytt är spännande och bra i min inskränkta fantasivärld. Men för att bemöta bakåtsträvare och framtidsmotståndare så känns det så fantastiskt bra med hela 2.0-konceptet som retoriskt artilleri. Anledningen att anamma de tillsynes flummiga frihetsideal som är kopplade till 2.0 är trots allt att det är ett fantastiskt bra sätt att tjäna pengar. Dessförutom är det knivskarpa system som oftast skapar exakt den aktivitet som de är byggda för.

Om vi går tillbaka till intranät, denna skamfläck på den digitala världskartan, så är det synnerligen klumpiga system som sällan åstadkommer. De intranät jag träffat på liknar mer kinesiska väggtidningar -- envägskommunikation i oförtruten bordun. Jag tror inte jag rört mig ut på allt för tunn is om jag hävdar att många svenska företag har stora problem att få sina anställda att använda intranätet så som det var tänkt. Tänk efter en liten stund. Om man kunde få anställda att visa så mycket entusiasm inför ett intranät och berika det med så mycket innehåll som man ser att folk gör på t ex facebook vad skulle det då innebära? Vän av ordning vänder sig givetvis mot att människor skall spendera timtal på en virtuell mötesplats under arbetstid. Om dessa timmar bidrar till att öka kvaliten på arbetsplatsen, skapa ett forum för information och feedback samt stärka gemenskapen inom ett redan bräckligt socialt nätverk -- vore det inte bra? Ju mer jag tänker på det så känns det som om facebook nästan är en mall för hur jag ser att ett väl fungerande intranät ser ut.

Såhär skriver internetgurun Gerry McGovern om problemen med intranät:

The problem lies with the fact that most intranets have not articulated a clear purpose and business case. If an intranet is to get the investment and attention it requires, it must show that it can increase productivity and reduce costs.

Den relevanta frågan i sammanhanget är vilken kostnad man vill reducera och hur produktiviteten skall öka? Med facebook för ögonen så skulle många interkommunikativa problem kunna avhjälpas. Det kostar pengar när en handen inte vet vad den andra gör. De flesta stora och medelstora företag blöder kompetens. Den kompetens som används motsvara en bråkdel av det faktiskt finns. Problemet är man inte riktigt vet vad alla kan.

Jag läste ikapp en hel del bloggar nu på sistone. Många dissar trotsigt facebook. Stå gärna och knyt näven i fickan och spotta på sura rönnbär. Facebook är ett system för socialt nätverkande och trots att det ibland får jönsometerns mätare att slå i botten så fungerar det. Du får en extremt bra inblick i vad som händer i ditt sociala nätverk. Feedback som jag inte ens trodde förtjänade haglar runt mig (ok jag kanske verkligen inte förtjänar den). Poängen är att det skapar en miljö som är trivsam och som lockar till allt från vänliga ryggdunkningar till virtuella drinkar. Jag kan inte hjälpa att känna "så här skulle jag vilja att det var på jobbet". Jag vill kunna se att Carina på våningen under just avslutat ett jobbigt projekt, att Johan klarat av att reda ut stormen i Uddevalla och ge vår nya regionschef en virtuell ryggdunkning för en bra start. Tänk om intranätet faktiskt kunde vara en plats dit man vänder sig när man är påväg att känna sig utbränd? Jag tror att det kan bli verklighet.

Men, nackdelen med att vara en early adaptor är att man ofta får vänta. Så jag sitter och väntar, och skickar en blomma till min fru på facebook, trots att hon sitter bakom mig i soffan. Det är kärlek.

Läs mer om intranät av Gerry McGovern

Ola

Andra bloggar om: intranet, intranät, web 2.0, web2.0, facebook

Vi byter namn på utbildningen

2007-09-03T22:54:00.000+02:00

Vi byter namn på utbildningen. Vi heter numera projektledning inriktning spel. Inte nog med det, vi har dessutom plats för ett par till på utbildningen. Kombinationen av dessa två gör att jag pressat mig att återuppta bloggandet.

Mandrake gör en magisk gest – Spelarkitektur blir Projektledning inriktning spel. Vi har tagit viktigt steg i utvecklingen och insett vad som krävs för att muta in ett revir i verkligheten.

Namnbytet har varit en lång process som startade redan vid förra intaget och som nu fullbordats. Varför byter vi namn på något precis när det startat? Vid första anblick är det inte den mest optimala tidpunkten, kan tyckas, men två saker skulle jag vilja föra till protokollet i denna fråga :

Vi tar emot studenter i treveckor till. Vi har ännu inte fullt på kursen. Det finns, hos mig, en förhoppning att namnbytet skall locka den där sista klicken studenten som gör att gruppen får ett optimalt antal.
Den grupp som är inne nu kommer att ha ett lättare jobba att hitta sin egen yrkesidentitet och att staka fart .

Projektledning inriktning spel handlar om att utbilda kreativa projektledare med en god insikt i såväl designprocess som projektmetodik. Till skillnad från andra spelutbildningar och projektledarutbildningar så ser vi att den kreativa delen är en viktig aspekt av innehållet. Vi riktar oss uteslutande till kreativa branscher och vi anser att projektledarens roll som en tillbakadragen excellordningsman är aningen passé. Kreativa branscher kräver att alla inblandade har god insikt i de kreativa processerna.

Vi tror att spel är framtiden. Så enkelt är det. Vem som helst kan förstå att den inneboende kraft som spel härbärgerar kan ge enorma potentialer om den kanaliseras och utnyttjas på rätt sätt. Därmed inte sagt att spel kan lösa alla problem. Det vore att förenkla verkligheten en smula. Men att minsta tekniskt pryl innehåller spel, att produkter designas med spelliknande aspekter, internetforum och communitys är helt beroende av en spelliknade design och undervisning idag mer och mer riktar blicken mot upplevelsebaserad inlärning är en fingervisning om vart vi är på väg.

Om vi utgår ifrån att spel kommer att få en än mer framträdande roll i reklam, utbildning och underhållning – vem skall då stå för de produktionerna? Datorspelsproducenterna har fullt upp med sina egna projekt och kan inte vara den enda kreativa kraften på denna planhalva. Datorspelindustrin verkar dessutom ha så mycket att göraDärför har vi satt ihop utbildningen. Därför tror vi fortfarande att det är en fantastik bra idé.

Som vanligt har jag svårt att fatta mig kort men mitt budskap torde ha framgått tydligt:

Vi har fortfarande platser kvar! Sök om du känner att detta är intressant! Undrar du något så kontakta mig!
Vi känner att utbildningen nu mer än någonsin fyller ett behov på marknaden. Jag älskar att jobba med det här.

Läs mer om studenternas första LiA här.

håll i hatten

ola

Andra bloggar om: spelarkitektur, spelutbildning, utbildning

Höstterminsplanering

2007-07-31T10:14:00.000+02:00

Jag är mitt uppe i förberedandet av en ny delkurs på spelarkitektur. Den kommer att handla om hur man använder spel och aspekter av spel för att som prestationshöjande, motivationshöjande och beteendeförändrande motor i sammanhang som betraktas som allt annat än spel. De används idag i marknadsföringskampanjer, lärande sammanhang och generellt systembyggande. Jag anser att det inte är en slump att man får poäng på ebay och att samla vänner i last.fm, myspace eller linkedIn nästan känns som att samla på hockeybilder eller magickort. Det handlar om att locka människor att spela tillvaron utan att de själva uppfattar att de spelar ett spel.

Vi kommer att ge oss in på teorier lanserade av Amy Jo Kim. Jag har bara läst Amy Jo Kims blogg och lite av hennes föreläsningsanteckningar. Jag skall skriva ut delar av hennes bok idag och inmundiga som kvällslektyr.

Jag har just läst Convergance Culture av Henry Jenkins. Enligt min medieforskande kollega Henrik används även uttrycket Konvergenskultur i den akademiska världen, något som för mig var helt obekant innan jag läste boken. Så här lyder Henry Jenkins definition av begreppet:

"where old and new media collide, where grassroots and corporate media intersect, where the power of the media producer and the power of the media consumer interact in unpredictable ways." (Jenkins, H. (2006). Convergence Culture. New York: New York UniversityPress. "Introduction,"

Spännande, inte sant?

Annars har jag spenderat sommaren med att (förutom att ta hand om mina barn och solat och badat) att spela två ytterligheter: Grand Tourismo 4 och det abstrakta spelet Gipf. Jag anser mig vara kung på båda med den drömmen brukar slås i kras så fort jag spelar mot någon annan.

En generell datorparanoia har dessutom drabbat mig. Jag litar inte på min egen hårddisk - väldigt få hårddiskar faktiskt - kanske tack vare att jag har två små barn (2 och 4) som gärna lägger sand och i min dator och ritar med kulspetspenna på min skärm. Jag laddar därför upp mina dokument på google docs and spreads. Det gör dessutom att jag har tillgång till mina dokument oberoende dator - dock i allra högsta grad beroende av Internet

Att jag är musikintresserad kan inte undgått någon (kolla i listen till höger längst ner). Last.fm är min nya musikhemvist. Maken till genialiskt musiktjänst får man leta efter. Likt en frikyrkopastor försöker jag värva mina vänner till denna underbara musikvärld.

Dörrarna till spelarkitektur står fortfarande på vid gavel. Vi vill har ännu plats för ett par studenter till. Sök och vi kommer ta din ansökan i beaktning. Har du frågor så hör av dig till mig eller Johan (telefonnummer finns om du ringer academedia).

Allt för mig just nu

Ola

Andra bloggar om: spel, spelarkitektur, deltagarkultur, web 2.0, spelutbildning, utbildning

Tillbakablogg

2007-06-28T19:58:00.001+02:00

Berätta reglerna och vinn en sekatör

Jag har inte synts till i bloggosfären på ett tag nu. Kanske lite otaktiskt med tanke på att denna kanal skulle fungera som spelarkitekturs huvudsakliga marknadsföringskanal. Utan att bli personlig, transparent och utlämnande så kan jag säga att min kraft och engagemang har krävts på annat håll.

Jag skulle vilja börja denna come back med att promota lite andra bloggar som etablerat sig i min frånvaro. Det gläder mig å de grövsta att fler personer börjar blogga. Utan inbördes ordning måste jag

Doctor of journalism
Detta är Henrik Örnebring, min spelvapenbroder gamla kompis som äntligen gjort slag i saken och börjat blogga. Maken till intellektuellt bråddjup och sakkunskap inom jounalistik och media får du leta efter. Henrik är dessutom författare, rollspelsdesigner och whiskeykonnäsör men vad få vet är att han redan som femtonåring skrev manus till den svenska (sedan länge döda) serietidningen Bobo. Värt att veta när du ger dig in i debatt med denne akademiske påläggskalv.

Godmorgonapan
Erik Toresson, student hos oss på spelarkitektur skriver om musik. Vi råkar ha näst intill identiskt musiksmak vilket i min värld är mer värt än världens största äpple på katedern.

Konkarong
Ett nytt spelföretag har sett dagens ljus. Det består av 100% spelarkitekter och jag förmodar att de en gång kommer att konkurrera med mitt eget spelföretag men i min värld kan detta bara vara bra. Min förhoppning är att de inte bara håller sig till brädspel utan ger sig in rejält i Serious Games träsket (som egentligen inte finns ännu). Begåvade gossar är det i alla fall.

A game of you
Så vänder man bort blicken för en sekund och så har en hel liten community runt indierollspel skapats. Jonas Möckelström och Anders Sveen ligger bakom kvalitésbloggen i ämnet. För dig som inte vet vad indierollspel eller rollspel, alls är överlåter jag med varm hand förklarandet till herrarna. Själv kan jag säga att indierollspel för mig har varit som att byta lådbilen byta lådabilen mot en Subaru Impreza (jag har spelat mycket grand tourismo på sistone).

Jonas dagar
Jonas Ferry heter en begåvad herre som skrivit för flera svenska spel och skapat en hel del egna. Jag hoppas att Peter (Omnigame) kan ordna så att jag får testa hans omtalade "only one can have her".

Intervjuer av blivande är i full gång. Vi är inte riktigt nöjda med antalet sökande så förlänger ansökning till 15 augusti. Om du känner dig manad så sök. Om du vill arbeta med spel på ett annorlunda sätt. Aktivitets- och upplevelsedesign, projektledning och designmetodik, marknadsföring och pedagogik - kan det bli bättre?

Helt utan att veta det skrevs det om oss i IDG. kolla här: http://www.idg.se/2.1085/1.107367

Andra bloggar om: spelarkitektur, spel, bloggar, rollspel, cruel2Bkind, spelutbildning, utbildning

Vi har platser kvar!

2007-06-12T15:10:00.000+02:00

Gå in och sök. Dörrarna är öppna tills måttet är rågat.

För mer information kolla videofilmerna som våra studenter lagt upp här.

Läs under kategorin spelarkitektur på denna blogg.

Läs speciellt om när våra studenter gjorde praktik och de hurra rop som deras kompetens resulterade i.

Vi jobbar på att kalla till intervju innan midsommar!

Det har blivit lite glest med bloggandet men jag hoppas jag skall hinna med lite mer framgent.

Ola

Andra bloggar om: spel, spelarkitektur, spelutbildning, utbildning

Svenska mästare i C2BK

2007-05-14T22:26:00.000+02:00

Slottskogen var draperad i strålande sol och förhållandevis mycket folk hade valt att åtminstone spankulera längsmed gångbanorna. Sju lag i olika konstellationer började mer eller mindre smyga runt i Azaleadalen laddade med tre sylvassa komplimanger: ”Välkommen till Azaleadalen”, ”Vila fina skor ni har” och ”behöver ni någon hjälp”.

En timme senare kunde utan allt för komplicerade beräkningar avgöras att laget Street Smart vunnit. Street Smart bestod av Sara, 35 år och hennes son Morris 5 år. Vi på spelarkitektur gratulerar dessa svenska mästare i Cruel To Be Kind.

Låt er inte luras av bilden lummiga lugn. I folksamlingen i bildens mitt utspelas en fruktansvärd
batalj där komplimangerna far som glödgade pistolskulor i vårluften.

Varför allt detta väsen runt C2BK? Detta är bara ett exempel på hur spel kan användas på ett annorlunda sätt. På utbildningen spelarkitektur vill vi att spel i alla dess former skall användas för att skapa effekt. Effekten av C2BK är nu bevisad -- en glad och konfunderad omgivning samt smygande uppsluppna spelare.

Ola
Andra bloggar om: Cruel 2B Kind, Cruel to Be Kind, verklighetspel, spel, spelarkitektur, spelutbildning, utbildning

Cruel to Be Kind och en tävling

2007-05-07T15:27:00.000+02:00

Innan jag berättar om tävlingen så bör du förstå vad som står på spel. Tävlingen går ut på att rekrytera så många lag som möjligt till C2BK-evenemanget i slottskogen den 13 Maj.

Det här är Cruel To Be Kind

Utbildningen spelarkitektur är stolta över att arrangera Cruel to Be Kind. C2BK är ett verklighetsspel som tar ungefär en timme att spela. Målet med spelet är att du och ditt lag skall eliminera de andra lagen genom att bombardera dem komplimanger. Laget består av minst en spelare och det finns ingen övre gräns hur många man får anmäla sig till ett lag. Du och ditt lag får inte dela på er utan måste hålla ihop hela tiden. Varje enskild medlem i laget tar med sig ett ”byte”. Om ni blir eliminerade av ett annat lag överlämnar ni bytet till det andra laget.

En eliminering går till på följande sätt: 24 timmar innan evenemanget börjar mailas tre vapen ut till alla deltagare, i form av komplimanger. T ex ”Ni har fina skor”, ”välkommen till Slottskogen” och ”vilken ljuvlig parfym ni bär”. Du kan försöka dig på att eliminera vem som helst i spelet men du har ingen aning om vem som är med och spelar. Komplimangerna levereras i talkör och om komplimangen går oemotsagd och personen som blivit utsatt för den är med i spelet så elimineringen ett faktum. När du eliminerat ett annat lag så lämnar de över sitt byte till er och går upp i ert lag. Detta innebär att lagen allt eftersom de blir eliminerade också växer i antal. Till slut finns bara två lag med och de möts i en stenhård komplimangsduell.

Det är alltså en fördel att inte bli igenkänd. Bär förklädnad eller ta med din mormor som skydd.

Det här var bara en kort sammanfattning av reglerna och vill du läsa mer så gå in här.

Här är ett väldigt bra filmklipp från C2BK i San Fransisco.

photo C2BK-event i New York

Det här behöver du göra

Om du tycker att det verkar kul och vill delta så anmäl dig på denna webbsidan. Vem som helst får vara med. Jag tycker själv att det är tydligt att detta inte är typisk gamer-aktivitet. Ta med barnen, farmor eller din nyinflyttade kusin från Polen. Dyk upp tidigast 30 minuter innan eller senaste 5 minuter innan utsatt tid (14:00). Använd din mobiltelefon för att anmäla din ankomst.

Själva tävlingen kopplad till evenemanget

För att så många lag som möjligt skall komma så utlyser jag en liten tävling.

Den person som rekryterar flest lag till evenemanget vinner 4 st halvtimmes massagsessioner på Alexis Massage och Friskvård.

Om två personer anmält lika många lag så räknas den deltagare där det sammanlagda antalet personer i lagen är högst. Om det fortfarande är samma så räknas den person som anmälde sitt lag först.

För att vinna måste du själv delta och du skall när allt är avklarat ta med dig en representant från de lagen du rekryterat. Vi utser vinnaren på plats.

Vi ses där!

Ola

Andra bloggar om: cruel to be kind, C2BK, verklighetsspel, spel, spelarkitektur, spelutbildning, utbildning, tävling, tävlingar

Hur du skriver ansökan och kommer in

2007-05-03T23:24:00.000+02:00

så här skulle ett personligt brev kunna se ut

Jag vet att det är många som funderar på att söka till spelarkitektur. Här följer ett par enkla tips från coachen. Detta tittar vi på i ditt personliga brev:

Vem är du
Vi är intresserade av veta vem du är. En av de viktigaste aspekterna för att framgångsrikt kunna driva en utbildning är att man har hand om personer som i någon mån känner sig själva. Vi talar inte om någon zenbuddistisk självinsikt utan om en slags grundläggande här-är-jag-känsla. Utbildningen består av en hurv med hopplockad kunskap. Om den skall kunna hängas upp, hakas på och vävas in i en person så är det bra att veta vem den personen är. Egenskaper vi gillar är t ex kreativitet, proaktivitet och engagemang. Men att bara skriva att man t ex är kreativ och engagerad räcker inte i min värld. Jag är intresserad av hur kreativiteten manifesterat sig i verkligheten. Om du sedan har byggt ett hus av balsaträ och ebenholts eller bara ritat akvareller på baksidan av pommacetiketter så spelar det mindre roll. Det finns inget som är för litet och obetydligt – gamla skoluppgifter duger gott som referens. Kreativitet omsatt i verkligheten är betydligt mer intressant än att säga att man har bra idéer.

Dina mål med utbildningen
Vad vill du göra under utbildningen? Vad har du tänkt att den skulle kunna leda till? Vi är inte ute efter några färdiga svar men ett första steg är bättre än "ingen aning". Var vill du jobba och med vad, när utbildningen är klar?

Om du hade tänkt dig att detta skulle falla på plats under utbildningens gång så kommer din resa bli betydligt skakigare och betydligt mer besvärlig än om du funderat över frågan innan du startar utbildningen.

Den obligatoriska frågan, "Vad jobbar du med om tre år?" är inget skämt - det är ett viktigt första steg i utbildningen.

Språket
Detta är ingen rättstavningsuppgift. Men, om du har skickat in en ansökan som innehåller hundratals särskrivningar och är belamrat med talspråk och syftningsfel så är det mindre bra. Om din ansökan ställs mot en med likvärdigt innehåll så blir valet lätt för mig, den med språklig kvalité går före. Vet du med dig att missar språkliga fel så lämna texten till någon för påsyn.

Om du tycker det är tråkigt att skriva och känner att det är roligare att sitta och komma på roliga idéer. Om du inte heller förstår varför det skall vara så viktigt att kunna formulera sig i skrift. Då är jag rädd att du kanske borde tänka på någon annan utbildning. Eller att inte utbilda dig alls. Du har just cyklat och vält och det är dags att tänka efter varför.

Diskvalificera inte dig själv
Att såga någon längs med fotknölarna är jag och Johan väldigt duktiga på – det vore en skam om du gjorde det innan vi fick chansen. Skämt å sido – det är lätt att tro att du inte har vad som krävs. Överlämna åt mig och Johan att bedöma ifall du är en person för spelarkitektur. Har du tillräckligt med drivkraft för att skriva ett personligt brev så är du en bra bit på vägen.

Vi älskar en blandad grupp. I vår nuvarande klass skiljer sig ålder, etnisk bakgrund och tidigare erfarenheter väldigt från varandra. En del av gruppen kommer från en utpräglad gamer-bakgrund och har redan provat att skapa några spel. En annan del kommer från ett helt annat håll och har inte spelat mycket spel alls, men har andra erfarenheter som passar in. Du som söker behöver bara känna att du vill lära dig att använda spel som metod för lärande, förändring och aktivitet.

Lycka till och sök så att klockorna stannar.

Ola

Andra bloggar om: spelarkitektur, spel, ansökningar, personligt brev, utbildning, spelutbildning

MyBlogLog och Anonymitet

2007-05-03T16:07:00.000+02:00

För lystrade jag på Internet till namnet Ubu. På alla forum och i alla diskussionsgrupper var jag Ubu. Jag tycker fortfarande att just det aliaset är ganska coolt (lite nerdigt men på rätt sätt). Men i samma stund som jag insåg att det jag skrev på forum och det som fastnade på Internet som jag själv skapat faktiskt påverkade hur andra människor värderade mig så insåg jag att det var dags att lägga den hemliga identiteten på hyllan. Jag är mitt eget varumärke. Ubu kom ut ur garderoben och blev Ola Janson (eller OlaJanson). Jag vet att det inte är riktigt lika snajsigt men är man programansvarig på Academedia Masters Spelarkitektur så ligger ett artistnamn som ett förvirrande filter mellan det jag vill säga och verkligheten.

Jag har precis lagt till ett verktyg på min blogg som heter MyBlogLog. Principen är enkel – när du besöker en annan användare med MyBlogLog widgeten installerad så lämnar du ett litet fotspår i form av en bild på dig själv i en lista. Det är inte särskilt många som använder MyBlogLog i Sverige. Jag har försökt förstå varför. Kanske för att widgeten i sig är ganska ful. Kanske för att det inte alltid dyker upp ”rätt” personer som läsare på bloggen eller för att det är något lunarstormskt över det. Själv trivs jag med transparensen. Visst är det lite smågenant att bara en kille (Hej Andreas) bara besökt bloggen på de sista dagarna. Jag hoppas på fler, men tror egentligen att det dröjer innan det tar fart.

Jag vill inte vara anonym. Jag vill att det skall synas att jag läst en blogg och det skall synas att det är jag.

Det vore intressant att höra vad resten av bloggosfären i Sverige har att säga.

Ola

Andra bloggar om: bloggar, mybloglog, anonymitet, transparens, Ola Janson

Shakespeare i rymden

2007-05-02T23:30:00.000+02:00

Det Kanadenskiska företaget Apollo Games släppte nyligen något så unikt som ett pedagogiskt spel med syfte att lära ut allt om Romeo och Julia genom att spela en klassisk arcad-lir. Låter det konstigt? Kolla här.

---

---
video nummer 2
video nummer 3

spela demon här...

Allt är givetvis gjort i flash och spelets upplägg känner vi igen. Konceptet är inte svårt att greppa. Skjut ner skeppen och få belöningar. Belöningarna är i form av textfraser som du sedan sätter ihop till en längre mening. Actionspäckad rymdstrid varvas med halvbra grafik och lite shakespearequiz.

Hela resonemanget kring varför de använder spel andas Marc Prensky där vi måste använda spel för att unga "inte vill" lära sig. Det är det medium

Men det är lätt att vara kritisk. Faktum är att det är väldigt lätt att utdela kritik till höger och vänster och sitta och förmoda att man gjort det bättre själv om tillfälle givits. Jag kan inte hjälpa att röras en aning när den minst mediavana killen med det röda håret förläget förklarar hur positiv kritik de fått från lärare och elever.

Här följer min politiskt korrekta PPPL

Positivt: Härligt att det övergripande temat inte var Shakespearianskt. Rymdisar och planetkrig är kanske inte tematiken jag hade valt men det väsentliga är att de väljer att lägga inlärningsmomentet i systemet istället för i temat. Positivt att de verkligen verkar ha tänkt på inlärningsmomenten i spelet.

Potentialer: På något sätt är jag tacksam för att det görs något sådant här. Visst finns det potentialer i detta. Oerhörda sådana. Apollokillarna har tagit ett myrsteg mot potentiella höjder.

Problem: Det ser ut som skräp. Spelet är inte så värst kul. Ok, jag är inte rätt målgrupp eller så valde jag fel skeppstyp, men seriöst. Multiple Choice frågorna är också en lite osexig lösning. Varför inte tvinga studenterna att skriva in svaret för hand?

Lösningar: Lösningen ligger i att de faktiskt har gjort det. De har trampat fram och gjort ett försök. Håll upp detta spelet mot en faktatext om Romeo och Julia så hade jag valt spelet, designmissar till trots.

Jag undrar också varför Kanadensare och Amerikaner är så besatta av Shakespeare. Varenda gång något skall läras ut så skall det vara Shakespeare. Troligtvis för att han står som symbol, dels för något som ungdomar känner är jobbigt att lära sig men också för (europeisk) finkultur.

Jag känner att jag skall sätta mig vid designbordet och kasta ihop ett postapokalyptiskt bilspel där du lär dig allt om Karin Boye. Det kanske låter raljerande men jag tror att det är en viktig läxa i sammanhanget. Spel är ett system som skapar aktivitet. Aktiviteten, hur den nu är konstruerad skapar upplevelser som i sin tur leder till någon form av lärande. Om denna aktivitet innebär att jag kör skjuter ner en helikopter med min jätterevolver samtidigt som jag reciterar "visst gör det ont när knoppar brister..." så är det ok.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Karin Boye

Ola
Andra bloggar om: pedagogiska spel, spelutbildning, spelarkitektur, utbildning, Shakespeare, spel

Tre kortspel

2007-04-26T23:27:00.000+02:00

Detta blir ett kort. Jag lovar.

1. Get the Glass
Först skall ni kolla lite på denna massiva mjölkdrickarkampanj från andra sidan atlanten.

Bilder från arbetet med spelet och sedan själva spelet

Snyggt och så är det en tärning med. I like.

2. The Amen! Game

Detta underbara kristenbingot från 70-talet får mig att sträcka armarna mot himlen och be. Snacka om beteendeförändrande spel. Läs mer om det här.

3. Swastika
Spelet släpptes 1907 i usa långt innan symbolen besudlades av ett världskrig och en kille med knasig mustasch. Läs mer om spelet här.

På spelarkitektur spelar speltypen (kortspel, datorspel, brädspel, game show etc) mindre roll. Alla spel har i stort sett samma designprocess.

Ola

Andra bloggar om: kortspel, spel, beteendeförändring, spelarkitektur, designprocess, spelutbildning, utbildning, reklamspel, marknadsföring

Lärande i Arbete

2007-04-25T22:20:00.000+02:00

praktik förr

Blogg från bil 25 april
Med laptopen tryckt mellan min inte allt för platta mage och ratten sitter jag och skriver detta inlägg. Jag är nämligen ute och besöker mina studenter på arbetsplatserna där de gör praktik. Praktiken i Ky-utbildningen kallas LiA och betyder Lärande i Arbete. 30 av de 86 spelarkitekturpoängen är LiA. Perioden mina studenter är ute i nu är endast 5 veckor. Därpå följer en period på 10 respektive 15 veckor. Styrkan med just spelarkitektur är att vi inte riktar oss endast till en bransch. Mina studenter gör sin LiA på reklambyråer, PR-byråer, eventföretag, skolor, e-learningföretag, tv och speldesignföretag. Den röda tråden i alla praktikplatser är att de på ett eller annat sätt är intresserade att leverera aktivitet och upplevelser åt sina kunder.

I denna vecka har jag besökt följande arbetsplatser och bemöts av idel glada miner och nöjda LiA-studenter:

Fabel
Fabel Kommunikation. Fabel hjälper din organisation att göra era historier levande. De arbetar med bland annat upplevelsebaserat lärande, storytelling, simulationer och mätningar av attitydförändring. I min värld är Fabel en ytterligt kompetent samling personer med en full insikt i hur man kan använda aktivitet, berättande och

Jon och Brisse som gör sin LiA där. Som så vanligt är när det gäller kreativt arbete består deras arbete i huvudsak av skrivande. De har hjälpt till att utveckla karaktärer och kommer även att delta i vissa evenemang skapade av fabel.

Infotiv
Infotiv är ett stort företag med över 200 anställda. De jobbar mestadels som konsulter med fokus på många områden (Embedded Systems, Project Management, Information Design och Manufacturing Engineering). De har även en e-learningavdelning som erbjudit LiA-plats åt Johan, student på spelarkitektur. Spelarkitekturskompetensen kommer väl till pass och Johan är nu djupt involverad att utveckla deras storyboard-system. Jag ser med spänd förväntan fram emot slutresultatet.

StageIt
StageIt är ett litet multimediaföretag som inriktar sig att leverera directorlösningar till eventbranschen. På mässorna är det fortfarande shockwave som regerar över flash. Det är ett litet företag men med rätt attityd och skarpa produktioner. Tor gör sin LiA där och sitter i skrivandets stund och hjälper till att utveckla kreativa aktiviteter som väntar att malas sönder i slirig lingo-kod.

SVT
Schh. Pierre som gör LiA där jobbar som projektledarassistent. Hans projekt är så hemligt att jag inte ens borde skriva att det är hemligt.

Skulltorps skola
Som en katt bland hermelinerna kan tyckas men i min värld så är detta helt i linje med vad en spelarkitekt gör. Anders som gör sin LiA där har redan stått i klass och faciliterat ett par av de pedagogiska spel som skapats tidigare under utbildningen. Han jobbar dessutom med att på plats skapa skräddarsydda pedagogiska aktiveter för Skulltorpskolans personal.

Insideout
Insideout är även detta ett litet företag men det bör dock bara litet till antalet anställda. Maken till vänligt, professionellt och entusiastiskt bemötande får man leta efter. Patrik som gör sin LiA tar aktiv del i både skapandet och själva utförandet av Insideouts många evenenmang och event. Som så många av de företag som mina studenter gör sin LiA på, så var Insideout ett ställe som man egentligen hellre hade besökt en hel dag haft tid och prata om allt från designprocess och idéarbete till produktion och genomförande. Jag var dock tvungen att lämna dem med förvissning om att Patriks LiA skulle leda till såväl erfarenhet som kunnande.

Ambiens
Ambiens leverar e-learning och klassisk utbildning rörande miljöfrågor. Janella och Elena gör sin LiA där och hjälper till med allt från videoproduktion och textkorrektur till design av icebreakers och enkla pedagogiska spel. Den 2:e Maj kommer deras spel att testas under ett heldagsevenemang med föreläsningar och workshop som Ambiens anordnar. Jag är övertygad om att resultatet kommer att falla såväl beställare som anordnare i smaken.

Fler företag återstår och jag återkommer med rapport.

Ola

Mizuguchi och ändamålsenliga spel

2007-04-19T13:03:00.000+02:00

Tetsuya Mizuguchi är mannen bakom t ex Rez och Lumines. Få använder ljud och grafik på ett så nyskapande sätt. Nu har han som många andra valt att prova ett nytt grepp.

Den något förvånande, och glada, nyheten är att han just för tillfället samarbetar med Al Gore i ett miljörelaterat projekt.

"It's not going to be a video game. The concept derives from video games, and its something which the gaming generation will appreciate."

Inte ett datorspel men som kommer att uppskattas av gamergenerationen. Spännande.

Jag glädjer mig åt denna nyheten av två anledningar: att någon verkar ha insett att datorspel inte är det enda spelfenomenet och att gränsen mellan ändamålsenliga spel (serious games) och traditionell underhållande spel luckras upp, eller åtminstone problematiseras. Benämingen "serious" är naturligtvis en etikettering vars syfte är att ta avstånd från den underhållande delen av spelandet. Rädslan för att det roliga skall förstöra det allvarliga (lärandet) är kanske inte svår att förstå - åtminstone inte för generationerna över min egen (läs: 40-talister) som i stort styrdes av plikt och skuld. Uppdelningen blir lite underlig för dagens som till stor del styrs av lust (ingen vetenskaplig analys vill jag lova). Varför skall man betona att spel är serious, seriöst och därmed, underförstått tråkigt? Kort sagt en benämning riktad mot en ickespelande generation.

Vi på spelarkitektur har därför valt att översätta "serious" till "ändamålsenlig" istället. Spel med ett syfte. Spel som metod med avsikt att lösa ett problem.

Ola
Andra bloggar om: Al Gore, miljö, spel, serious games, miljöförstöring, utbildning, spelarkitektur, spelutbildning, Mizuguchi

Genus och spel

2007-04-18T11:35:00.000+02:00

På spelarkitektur driver vi en tes ganska hårt: alla spelar spel. Ok, alla spelar inte PS2 eller spenderar timmar i WoW men kanske en liten session framför Jeopardy, löser ett sudoku eller knåpar på ett korsord då och då. Mänsklig kultur är fullkomligt perforerad av spel och lekar. Det är ett sätt att kommunicera, samverka, mäta krafter och i vissa fall fullkomligt haverera mänskligt liv (spelmissbruk etc). Hurvida detta är spelens fel eller något annat lämnar jag för tillfället osagt. Fråga dig själv om du känner någon som är helt ointresserad av att spel och de aktiviteter som skapas runt spel. Jag tror att det är väldigt få.

Alla som någon gång ägnat sig åt att göra en målgruppsanalys vet att det kan vara vanskligt att t ex ”vi vänder oss till tjejer och kvinnor i alla åldrar”. Kvinnor är trots allt hälften av mänskligheten och deras identitet utgörs av mer än bara det faktum att de är kvinnor. Kvinnlig kultur är inte ett fenomen skilt från allt annat – det är sammanvävt med massor av andra sociala kopplingar. Jag är av den fasta övertygelsen att könet till väldigt stor del är en social konstruktion. Den del som är förutbestämd och genetisk kan jag ändå inte råda över så den lämnar jag därför därhän. Vad innebär det då att kön är en social konstruktion? Det väsentliga i det försanthållandet är att det finns ett hopp om förändring. Vår kultur är inte huggen i sten – saker ser inte ut idag som de gjorde för femtio år sedan. Kulturen går att forma, genom att vi människor väljer hur vi vill verka i den. Därför tar jag det för högst sannolikt att kvinnlig spelkultur kommer att förändras avsevärt under de närmaste åren. Precis som det faktiskt förändrats åren som var innan detta.

Det finns dock, i min mening, goda krafter som hjälper till att skynda på förändringen. Ett av dem är Super Marit. Igår besökte jag och ett par studenter en workshop de höll på vetenskapsfestivalen i Göteborg. En mycket givande och positiv tillställning. Super Marit arbetar för att stödja och stärka flickor och kvinnors position inom spelvärlden. De vill att fler kvinnor blir aktiva spelskapare för att en ny spelbransch ska växa fram. Detta tycker jag är bra. Kreativ skapande spelkultur är inget som på något vis är bättre lämpat för killar förutsättningar för god kvalité och nya bra idéer ökar genom att den skapande intelligentian är uppblandad. Jag tycker i detta fall att en total uppblandning är önskvärd – inte bara mellan könen utan också etnisk. Man skulle kunna argumentera för att trovärdigheten i ändamålsenligt spel också ökar om avsändaren inte är könsstereotyp eller kort och gott stereotyp.

Tic tac toe som system.

Spel är, i min mening, ett system. System är i sin nakenhet helt omöjliga att belamra med könsrelaterat innehåll. Det könsrelaterade innehållet sker i ett senare skede då man klär det med tema. Kanske kan denna insikt utgöra en, om än aningen svårsmält och intellektuell, sporre för blivande kvinnliga speluppfinnare.

Systemet är könsneutralt. Jag har en känsla av att jag kommer att få äta upp det, men jag skriver det ändå.

Ola

Varför spel som metod?

2007-04-17T15:31:00.000+02:00

kom så leker vi astronaut under vattnet

Entusiasmen kopplad till fenomenet spel är så stort att man många gånger ljudlöst glider förbi detta enkla spörsmål. Jag skall i korthet förklara sambandet mellan spel, marknadsföring och pedagogik.

Marknadsföring och pedagogik hjärtar spel
Marknadsföring och pedagogik skiljer sig inte så mycket åt som man kan tro. Båda handlar om en önskad förändring av ett subjekt (kund/elev). Det finns en önskan om att en process skall starta, en köpprocess eller en lärprocess. Det finns en vetskap om att förändringen inte kan tvingas fram – subjektet måste i någon fas vilja förändra sitt beteende. På denna gemensamma grund står pedagogiken och marknadsföringen. Det spel som bidrar med som metod är aktiviteten. Genom handlandet i aktiviteten skapas en upplevelse. Nästan all erkänd pedagogisk expertis erkänner, oavsett hur man anser att kunskapen skapas, att en lärprocess gagnas om det är många sinnen inblandade och det därmed ger en starkare upplevelse. Upplevelsen skall vara engagerande – inte nödvändigtvis kul eller rolig. Kul- och rolighetskomplexet är ett ok som många ändamålsenliga spel dras med. I min mening lika banalt som att hävda att endast man endast kan kolla på komedier.

Spel och lekar står i min värld i bjärt kontrast mot den gamla världen kommunikationstraditioner. Du står på scenen och spelar och vi lyssnar, jag står bakom katedern och levererar sanning och eleven lyssnar. Leken och spelet kräver deltagande, aktivitet och skapar upplevelser kopplande till handlande. Paradoxalt nog är företeelsen spel och lekar äldre troligtvis än både skolväsendet och koncerthallen. Relationen till det du gör blir starkare om du deltar än om du betraktar. Inte svårt att förstå. Bättre att prova en boll än att läsa om den i en tidning.

Svaret på frågan ”varför spel som metod?” taggas på följande vis: [aktivitet],[upplevelse],[deltagande],[engagemang]

Bra, nu är det utrett och ännu ett pusselbit utbildningen spelarkitektur är på plats

Ola

Andra bloggar om: spel, utbildning, pedagogik, marknadsföring, spelarkitektur
Tags: spel, utbildning, pedagogik, marknadsföring, spelarkitektur

Webby Awards

2007-04-16T23:18:00.000+02:00

Egentligen skulle mitt inlägg idag handlat om vilka som blivit Webby Awards nominerade och på vilket sätt det är spelarkitekter som ligger bakom många av bidragen. Men jag är trött och besparar mina trogna läsare maratoninläggen som jag brukar leverera och fattar mig kort.

Kolla i kategorin Interactive Advertising och ni kommer att se hur många alternativ som använder sig av spel eller spelandets aspekter för att engagera och skapa upplevelser.

Samtidigt kan jag inte hjälpa att känna att det finns så mycket kvar att göra. Det är med en uns bitterhet och ett skålpund framtidstro jag säger detta. För åtta år sedan så applåderades handflatorna varma så fort något rörde sig på skärmen och nu har vi kommit till punkten då användarens val och interaktion är något som hålls högt av byråer och kreatörer. Lite avmätt kan jag konstatera att internet börjar bli det jag ville/trodde det skulle vara från början.

Man ser också hur bra idéer och schyssta upplägg vägs upp av flådig grafik och lena berättarröster. Snyggt men kallt.

Jag registrerar att jag använder samma metod för alla de nominerade: jag utmanar det underliggande systemet. Jag klickar som en dåre, kastar muspekaren hit och dit och drar i som en ettåring i alla lösa delar. Om detta sedan roar mig så bemödar jag mig att se vad temat/budskapet är. Och gammal skåpmat, som ett flipperspel, gör att jag gäspar in och ut på hela huvudknoppen. Systemet äger nästan alltid. Ibland räcker det med läcker grafik och en kul historia men skall du interagera så måste du tänka system (inte operativsystem).

Här är några av mina favoriter huller om buller:
http://www.cpbgroup.com/awards/sjtrapbanner.html - jag skulle kunna tänka mig en lika dan fast för att fånga mina barn innan de skall gå och lägga sig.
http://www.judgehere.com/run/run01.html - tematiskt kul även fast omspelbarheten var ganska låg.
http://200.185.34.146/awards/2007/greenpeace/clock/eng/index.html# - ingen interaktivetet alls men ändå fint.
http://www.hrp.com/darfur/darfur3.html - läskiga gubbar och vackra barn. Kanske är det för att jag har barn själv.
http://www.arehumba.net/2006/caixa/cadeiraderodas/en/peca.html - rullstolssimulering. Ett bra system.
http://www.cpbintegrated.com/staging/awards/paddle/paddleshifter.html - bilar och växla. Inte nytt men lagom.
http://www.clearification.com/ - Ok, det är bara storytelling, inget system att utmana. Men, vid gudarna, välgjort och jag skrattade.
http://www.prize-entry.com/volvo_potc/webbyawards/websites/ - Ett aRG. Det bästa var att alla som gick till final fick en Volvo. Det enda av spele
http://allaccess.eurorscg.com/awards/salads.html - Lite sådär. Tänk om man hade kunna göra mer saker med vattnet. Halvfärdigt.
http://sutterinteractive.com/spoiledrotten/ - kul tema men mekaniken känns igen - t ex från SPAM-spelet och naturligtvis Worms.
http://www.777interactive.jp/awards/2006/mail/e/- inte ett dugg interaktivt men ack så fyndigt. (eller kanske bara jag som inte sett det förut)
http://www.pjotro.com/ farfar. Kul system för att skapa dans. Sällan ser man experiment med gränssnitt på det sättet.
http://www.wwpl.net/awardsshow2007/ibm/control/drone/shell.html - Misslyckas i spelet för att man få fram budskapet. Bra.
http://200.185.34.146/awards/2007/greenpeace/peg/eng/index.html - Lyckas i spelet och allt är dåligt. Bra.

Dåligt. Det fanns massor men detta fick mig att hänga läpp.
http://awards.digivault.co.uk/marmite/marmart/marmart_ad.html - gillade jag inte. Snodd
från kalles kaviar som Forsman Bodenfors (tillsammans med Daddy tror jag) gjorde.
http://www.15letters.com/marvel/hulk/ Jag gillar hulk och detta visar varför serier skall förbli serier och inte halvanimeras. Törhända snyggt men dåligt så armarna domnar.
http://www.sitepal.com/banner1 - ehh. Uncanny Valley någon? För er som inte fattar så förklarar jag senare.

Kul att Farfar är med på flera ställen även fast deras bidrag inte faller mig omedelbart i smaken. Kanske för att Stockholm aldrig kommer att bli exotiskt för arbetargrabb från Götet och kanske för att musikal känns sådär lite väl ironiskt mitt i prick. Men jag säger det är med en näve knuten av avund i fick, för duktiga är dom.

En annan detalj som var intressant. RSS-flöden till höger och vänster. Detta gläder mig också, ungefär som vårfåglar, man vet att dom kommer men det är ändå trevligt att se dem.

Och förresten. För er som inte vet vad en webby är så skulle man kunna säga att det är webbens oscar, i både positiv och negativ bemärkelse.

...

Hoppsan. Klockan är 01:11 och jag utlovade ett kort inlägg. Så kan det gå. Godnatt.

ola

Andra bloggar om: reklamspel, spel, webby awards, spelarkitektur, interaktivitet, systemdesign

Intervju med Spelarkitektutbildare

2007-04-13T10:13:00.000+02:00

Helan och halvan. Jag sitter fryntlig och godmodig till vänster och kliar förstrött i mina polisonger. Johan sitter till höger och intar en mer sober och sansad stil. Tillsammans är vi oslagbara. Do it your self the youtube way. Billig marknadsföring och förhoppningsvis biter vi oss själva inte i svansen.

Ola

Andra bloggar om: spelarkitektur, spelutbildning, utbildning, spel, dataspel, datorspel, rollspel

Bloggen som marknadsföring av Spelarkitektur

2007-04-12T12:12:00.000+02:00

två helt olika sorters lärande spel (efter en goolesökning på learning game)

När jag startade blogga förra året så var mina bakomliggande motiv lika luddiga som när jag fick min första dator (80-86:a). Jag visst att den var koolt men inte vad jag skulle använda den till. Det gick att skriva 1 l mjölk på skärmen och efter tio minuters trasslande så tuggade bläckstråleskrivaren fram inköpslistan. Familjens applåder över teknikens under och den ljusa framtid vi skulle gå till mötes saknade såväl entusiasm som övertygelse.

Förra årets marknadsföring av KY-spelarkitektur kantades av slarvigt avfyrade lösa skott ut i märkligheten. En plansch här och där, ett öppet hus med en besökare som drog in sin ansökan. Massor av tid lades på att försöka sälja in något som vi knappt hunnit utveckla färdigt. Bloggen dök upp som ett potentiellt marknadsföringsmedium. Vi förstod inte vad det var riktigt.

Nu, ett år senare, har vi kommit att inse att all kraft i år kommer att läggas i bloggen. Förutsatt att bloggandet sker förhållandevis frekvent så snittar jag 30-50 besökare om dagen. Inte siffror som får dig att ramla av stolen men betydligt bättre än en eftermiddag i Göteborgskt snöslask med en bunt affischer under armen genererar.

Att blogga är överlägset den traditionella hemsidan i direktverkan. Att inte fler gör det är för mig ett mysterium. Hemsidan som fenomen känns lika fräscht som plastcykeln, raketost eller tamagotchi. Om du vill synas så placera dig mitt i strömmen istället för att sätta en postit-lapp i ödemarken.

Vad är mitt budskap?
Sök spelarkitektur, är just nu en het bubblare. Om du har följt med bloggen så kretsar den nästan helt runt de försanthållanden och spelåsikter som grunden i utbildningen. Vem skall söka? En person som faktiskt är sant kreativ och som gillar att gå från idé till handling. Asflummigt kan tyckas men i mina ögon mänskliga kvalitéer som borde vara vanligare än dom är. Du skall vara intresserad av jobba med förändringsarbete av något slag -- att genom
aktivitet förändra människor beteende. Om det handlar förändrat köpbeteende eller att lära Senegalesiska barn om tse-tse-flugan är inte väsentligt. Intresserad av att skapa upplevelser och aktivitet. Vi börjar åtminstone där.

Jag ropar därför ut till alla som läser denna blogg antingen via sin rss, eller genom rakt-över-disk-surfning. Jag skulle bli jätteglad om ni spred ordet. Om ni har en egen blogg så utlovar jag tvåfaldiga ryggdunkningar som betalning.

Portarna är öppna. Det går att söka till Kvalificerad Yrkesutbildning inom Spelarkitektur nu. Men, gott folk, dörrarna stänger 15:e Maj! Pass på och skicka in era ansökningar.

Imorgon utlovar jag fantastiskt underhållning. Pappa är nämligen på TV, som mina barn skulle säga. Jag skulle säga, "bättre upp, pappa är på yuotube!". Imorgon lägger jag upp en intervju med mig och Johan. Mycket naket och lite humor.

Ola

Andra bloggar om: spelarkitektur, ky-utbildning, bloggande, bloggosfären, spelutbildning, marknadsföring, spel, beteendeförändring, utbildning

Learning Games 2.0

2007-04-11T13:28:00.000+02:00

Mitt paper till konferensen Game in Action har blivit accepterat. Här följer innehållet till detta lilla forskningsprojekt.

Learning Games 2.0: What Web 2.0 Might Mean for Educational Games
The gaming industry is slowly realizing the potential of user generated content (King 2006, Van Zelfden 2007). The industry is attempting to integrate user generated content into their products and servces in different ways: new online games have built-in community features, gamers are now included in the creative process of level design for many games etc.

Making user content a core value of the business model springs from another phenomenon: Web 2.0. Web 2.0, a phrase coined by O'Reilly Media in 2005 (O’Reilly 2005), refers to a perceived second generation of web-based services—such as social networking sites, wikis, communication tools, and folksonomies—that emphasize online collaboration and sharing among users. In the period immediately following O’Reilly’s pronouncements in 2005, the discussion of Web 2.0 mainly focused on technical issues and for the most part took place within the web developers’ community. The big mass media breakthrough for Web 2.0 came in 2006; Time Magazine naming “You” the person of the year would be a typical example of this mainstream media attention to Web 2.0.

Critics of the term ‘Web 2.0’ consider it to be part of a general media hype and lacking in terms of formally defined characteristcs – or even just a marketing slogan for O’Reilly Media. Despite these criticisms, it is hard to ignore the growing role of user-generated content on the Web. The blogosphere widens every day, wikipedia is becoming an established institution of knowledge and many of the top downloaded video clips on YouTube are user generated.

The main question this paper is this: If “2.0 Games” are indeed the wave of the future, then what does that mean for learning games and serious games? Related questions also addressed in this paper include: Is “Web 2.0” too big and messy a concept to be useful for pedagogic/learning/educational games? Web 2.0 is supposedly based on requests and desires of customers, but are gamers interested in 2.0 games? In particular, are 2.0 games interesting for potential student-gamers?

The object of the paper is to present a practitioner’s view of how Web 2.0 ‘core values' apply to learning/educational games. How do you make learning games in the Web 2.0 era? What is a 2.0 game? This paper will try to establish what a ‘2. 0 game’ could be. What kind of qualities would it have, and what kind of play values would it create? The paper concludes by presenting some important considerations when designing learning 2.0 games.

The paper is based on analysis of secondary materials (including academic literature, industry research reports, blogs and video interviews).

Ola Janson is a role-playing writer, game designer and programme director/teacher at the Game Architecture Advanced Vocational Education and Training Programme [KY-utbildningen i Spelakitektur], Academedia Educations, Gothenburg.

References

King, Tayfun (2006) ‘User-generated future for gaming’, posted 19/05/06 at http://news.bbc.co.uk/2/hi/programmes/click_online/4997036.stm, last accessed March 14 2007.

O’Reilly, Tim (2005) ‘What Is Web 2.0: Design Patterns and Business Models for the Next Generation of Software’, posted 30/09/05 at http://www.oreillynet.com/pub/a/oreilly/ tim/news/2005/09/30/what-is-web-20.html, last accessed March 14 2007

Van Zelfden, N Evan (2007), ‘SXSW: Wright Predicts Future Through Games’, posted 03/14/07 at http://www.gamasutra.com/php-bin/news_index.php?story=13127, last accessed March 14 2007.

Selected bibliography
Linderoth, Jonas (2004) Datorspelandets mening: bortom idén om den interaktiva illusionen. [The Meaning of Computer Gaming: Beyond the Notion of Interactive Illusion] Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis. PhD Thesis.

Levy, Pierre (2001) Collective Intelligence: Mankind's Emerging World in Cyberspace. New York, NY: Perseus Books

McGonigal, Jane (2007) ‘Why I Love Bees: A Case Study in Collective Intelligence Gaming’, posted Feb 2007 at http://www.avantgame.com/McGonigal_WhyILoveBees_ Feb2007.pdf , last accessed March 14 2007

Salen, Katie & Eric Zimmerman (2003) Rules of Play: Game Design Fundamentals. Cambridge, MA: MIT Press

Wenger, Etienne (1999) Communities of Practice: Learning, Meaning, and Identity. Cambridge: Cambridge University Press

Andra bloggar om: Learning Games, Web 2.0, ARG, MMORPG, user generated content, educational gaming, spel, spelutbildning, game in action, spelkonferens

2007-04-10T23:10:00.000+02:00

Det var genant länge sedan jag bloggade. Vet skäms och finn bot och bättring!

Mina studenter är nu ute på LiA (lärande i arbete) och jag tänkte därför att framgent rikta mig till blivande studenter. Jag har för avsikt att skriva fyra stycken artiklar om utbildningen spelarkitektur här i vår alldeles egen blog. Jag kommer att ge förklaring och fördjupning inom följande ämnesområden:

Vad gör en spelarkitekt?
Var jobbar man med och vad gör man när man jobbar?
Vad skiljer de spel som vi utvecklar från ”normala” spel? (sådana som bara är kul)
Hur ser framtiden ut? (en hel del smaskiga detaljer kommer att avslöjas om framtiden)

Några korta notiser bara innan jag slutar.

1. Kolla in Jesper Juuls inlägg om ljud och belöning.

” I want to be addicted to replying to mail, so I removed the sound for when mail comes in and I’ve set up a sound for when I send an email. Now, sending a mail is much juicier than it used to be, and my email experience is much better.”

Härliga metoder. Fyrverkerier och fanfarer skall ljuda i hela västra Sverige när anmälningarna till spelarkitektur kommer in.

2. What is the real game?
Min personliga åsikt: whatistherealgame is the real game.

3. Cruel to be kind.
13 maj bär det av. Vi kör i slottskogen. Anmäl ditt lag nu och ladda med dina värsta komplimanger!

Ola

Transfer och doing

2007-03-19T23:57:00.000+01:00

Förra fredagen avslutades med ännu ett externt uppdrag. Denna gång bar det av till teknikinformation och e-learningföretaget infotiv. Jag höll ett föredrag om spel och lärande och avslutade med en workshop. Infotiv visade prov på såväl skarpsinne som tänkande både i och utanför lådan. Förutom att jag inte han få i mig min lunchen innan jag började orera så kändes det som det fungerade bra.

Det mesta av det stundom oerhört komplexa och kanske röriga föredraget omfattade det som kallas transer. Med transfer avser man möjligheten att tillgodogöra sig kunskaper i en kontext som man erhållit i en helt annan. I sammanhanget spel så avser det t ex huruvida du kan tillgodogöra dig kunskaperna från ett hamra-i-spiken-spel där du i princip bara trycker lite på musknappen och siktar med musens rörelser mot en pixeluppbyggd dyckert, när du verklig står i kojan med hammaren i högsta hugg. Exemplet är hårddraget men visar bra hur det går en gräns när ett spel eller en simulering inte fungerar och när den fungerar.

Jonas Linderoth skriver i sin eminenta doktorsavhandling ”Datorspelandets mening – myten om den interaktiva illusionen” om en rad argument som konsekvent används för att förklara varför man skall använda datorspel eller simuleringar. Argumenten är som följer:

Medieprogression. Det vill säga ju mer avancerade medium vi använder desto bättre är det. 3D animationer är bättre än 2D. Färg bättre än svartvitt osv.
Multimodalitet. Tal, blandat med animation och rörelse är bättre en t ex bara text.
Interaktivitet. Interaktivetet är bättre än… ja vadå. Interaktivitet är ett komplext begrepp och det är svårt att se vad som inte är interkativt. En bok är t ex interaktiv eftersom du kan bläddra i den…
Omslutenhet (immersion). Är man helt omsluten av upplevelsen så sägs fantastiskt pedagogiskt resultat kunna uppnås.
Naturtrogenhet. Ju mer likt verkligheten det är desto bättre är det.

Alla dessa argument tillsammans konstituerar, enligt Linderoth, myten om den interaktiva illusionen. Illusionen om att det man faktiskt ägnade sig åt i spelet eller simuleringen var så verkligt att det nästintill motsvarade att göra det i verkligheten. Därigenom uppnår spelaren ”learning by doing” (lärning genom gärning) nästan automatiskt. Linderoth påpekar att det är samma argument som faktiskt används av motståndare till datorspel: att datorspelens illusoriska kvalitéer förvandlar barn (och vuxna) till galna våldsverkare.

Linderoth sticker hål på bubblan med sina empiriska studier i ryggen. Han konstaterar att spelare tenderar att fokusera på spelets underliggande system och regler och inte se till temat om det inte krävs av reglerna. Det välpolerade yttre är med andra ord pengar i sjön ur spelarens perspektiv – åtminstone ur ett lärande perspektiv.

I min värld så borde detta tas i beaktning av många som sysslar med serious games, lärande spel och e-learing. Du uppnår resultat genom att skapa system som i sin tur föder aktivitet och därmed lärande. Inte genom ett bländverk av naturtrogna 3D-animeringar immersiva ljudslingor. Alla utbildningsföretag har någon gång hävdat att de ägnar sig åt ”learning by doing”. Stanna nu upp och tänk efter vad detta ”doing” verkligen är.

För den som tyckte detta resonemang kändes som ett intellektuellt lightkex för debila flugviktsintellektuella så finns en mycket intressant artikel här som fördjupar sig i ämnet.

Andra bloggar om: transfer, spel, pedagogiska spel, Jonas Linderoth, infotiv, immersion, datorspel, learning by doing

Användarinnehåll

2007-03-15T08:59:00.000+01:00

Här kommer lite efterlängtat användarinnehåll om användarinnehåll. På senaste tiden har allt fallit på plats. Jag har arbetat med mitt abstrakt till konferensen Game In Action. Det har dessvärre stulit tid från mitt bloggande.

Magnus Alm från Muskedunder Interactive var här och gjorde en bejublad föreläsning om entreprenörsskap i spelbranschen. Jag berättade om mitt intresse för 2.0 och spel och han tipsade mig PS3-releasen på GDC. Tack Magnus.

"User generated Content" verkar vara den del av 2.0-kakan som spelindustrin nu ivrigt skyfflar över på sitt kakfat. Jag har tidigare pratat om Raph Koster och hans nystartade Areae. Coster höll ett föredrag på GDC alldeles nyligen där hans ståndpunkt angående 2.0 och spel görs fullkomligt tydlig.

Kolla in hans bildspel från GDC.

Vidare så har Chefen för Sony, Phil Harrison visar nya Home och förklarar varför de väljer att göra en 3D-värld istället för att använda sig av traditionellt gränssnitt. Harris säger:

"what we can do is to build a social network. We Can build a commiunity around games...".

På GDC visade Harrison dessutom upp dragplåsterspelen singstar och Little Big Planet. Båda spelen med tyldig koppling till 2.0-konceptet.

Kolla mer här:

Imorgon åker jag till Infotiv och håller en workshop om spel och lärande. Kul och jag har dammat av Jonas Linderoths Datorspelandets Mening: en underbar doktorsavhandling som desvärre gått ur tryck. Mer om den i senare inlägg.

Slutligen. Namnet på mitt paper är "Learning Games 2.0: What Web 2.0 Might Mean for Educational Games". Kanske inte intressant för hela världen men för mig och spelarkitekterna är det det.

slut

Ola

Andra bloggar om: PS3, Phil Harrison, Little Big Planet, spel, singstar, Areae, Raph Coster, Games 3.0, Jonas Linderoth, web2.0, game in action

Koreanska väderspänningar

2007-03-01T01:40:00.000+01:00

Jag tvekade mycket innan jag valde att lägga in detta spelet på bloggen. Inte för det besvärande temat utan för att det använder en liten trumpetfanfar för att förvissa sig om att användaren har högtalaren på. Så antingen har du den på och är förvånad, irriterad eller spänd och förväntansfull eller så hade du inte på din högtalare och då har slösa bort tid på att läsa den disclaimer i förklädnad.

Varför tar jag med den? Svaret är enkelt: det är ett schysst spel med ett roligt tema. Det innehåller dessutom den sällsynta spelmekaniken "listening". "Listening" är avgörande i många andra spelfenomen så som radiotävlingar, musik- och sångspel men den är relativt sällsynt i digitala sammanhang. För att klara spelet så krävs det att man lyssnar. Så lycka till med de koreanska dechiffereringen av gränssnittet och fis allt vad tyget håller.

Jag förväntar mig djuplodande taktikanalyser och en highscorelista i kommentardelen.

Mvh

Ola

ps. Koreanska väderspänningar torde vara den mest udda tag som någonsin skapats ds.

Andra bloggar om: flashspel, spel, spelteori, spelmekaniker, korea, Koreanska väderspänningar

Stop

2007-02-28T20:56:00.000+01:00

Jag håller upp handen och säger stop.

Nu, tänker ni ”där sprang han iväg igen”. Han packar slarvigt ner hela verkligheten i sin lilla trånga spelryggsäck och ser inte att väskan inte går att stänga. Ni vill kanske lyfta ett förmaningens finger och säga ”allt går faktiskt inte att lösa med spel!”.

Tillåt mig bemöta den hittpåkritik. Spel är mitt specialintresse och just ordet ”spel” bär jag som en törnekrona. Det är lika mycket en förbannelse som en välsignelse. Ordet spel är infekterat av betydelser och förväntningar av olika slag att man nästan garanterat kommer att göra sig missförstådd om man slarvigt använder ordet.

Spel betyder i 90% av alla ungdomar och oroliga föräldrars öron ”datorspel”, "dataspel" eller möjligtvis ”tevispel”.

I fallet ungdomar så är ordet spel en magnet. Förhoppningar om att ligga bakom massiva multimediala upplevelser lockar. Men tänk först så här: bara för att du tycker att det är gott att äta popcorn betyder inte det att du tycker att det är roligt att odla majs.

Skulle jag nämna att jag tänkte använda spel som metod i ledarskapsutbildning för en ledningsgrupp i ett större svenskt företag så skulle jag troligtvis timpriset falla en 1000-lapp.

I fallet medelålders män i maktposition så signalerar ordet spel ett något löjeväckande, ett tidsfördriv, något för barn eller något oseriöst. ”Sa, jag spel, jag menade simulering”

Just nu så jag så skulle jag vilja likt q-hunden i Hasse Alfredson saga, suga bort ordet spel. Det väsentliga är inte spelen i sig utan den aktivitet de skapar. Aktivitet leder obehörligt till någon slags förändring.

:::

Jag lyfter skidorna smidigt över mitt eget huvud och gör ett lappkast tillbaka i huvudspåret. Min ryggsäck, business to business och utmaningen. Det kanske allra mest var en utmaning riktad till mig själv. Utmaningen är tagen och avklarad kan jag nöjt konstatera. Internet har nämligen den egenheten att hur man än letar så kommer man att kunna hitta det man söker. Så mycket ryms det i Internetväskan.

Läs mer om viral marketing och b2b (business to business) i bloggen Anything Goes Marketing

Och här om: MarketingSherpa's Viral Marketing Hall of Fame 2006: Top 12 Campaigns You Should Swipe Ideas From

Vad kan vi dra för slutsats av detta? Spel som metod är gångbar i stort sett alla läger, så länge det paketeras på rätt sätt. Min erfarenhet är att: även de som mest ihärdigt påstår att de inte gillar spel ägnar sig åt det på något sätt så är det ändå integrerat i deras liv. Spel, lekar och tävlingar av olika slag är en del av vår kultur som man inte skojjar bort. Därför kan man också använda spel som metod i fler sammanhang.

Tiogånger fler ställen än vad du någonsin kan säga. Klacklås, stjärnstopp!

slut och hej

Ola

Andra bloggar om: reklamspel, marknadsföring, b2b, spel, spelarkitektur, simuleringar, dataspel, viral marketing, viral games

Bloggtips, reklamspel och en utmaning

2007-02-27T13:05:00.000+01:00

Inom Academedia finns det fler bloggar. Fler Ky-bloggar, dessutom. Det gillar vi.

Securious är en blogg som handlar om säkerhet. Vem tackar nej till säkerhet? Kolla själv.

Den andra bloggen som jag snubblade över på linkedIn är en blogg om utbildning och web 2.o. Jag har bara hunnit ögna igenom den men den verkar vara en pusselbit som jag letat efter länge. Skribenten heter Josie Fraser och bloggen heter socialtech.

Jag har lagt till en ny blogg i min samling spelbloggar. Lost Garden är en blogg av en illustratör och speldesigner som skriver under pseudonymen Danc. Han räds inte för att skapa egna teorier. Personligen skulle jag gärna se att han läste Aki Järvinens blogg. Deras teorier går i varandra.

Den sista bloggen handlar om Advergames eller Viral games. Den är skriver av en brittisk kille som heter Mike Hawkyard och den heter The Art of Draw. Han har både i bloggen sammanfattat mycket av det viktigaste när det gäller reklamspel. Han har producerat följande lilla spel:

----

Samtidigt på Spelarkitekturutbildningen...

Jag höll en föreläsning om reklamspel. Föreläsningen gav grunderna i marknadskommunikation och spel. Här är några av de viktigaste punkterna:

De flesta reklamspel har oftast små, omspelabara system.
Syftet med ett reklamspel är att de skall "go viral" - dvs att folk skall börja skicka runt och blogga om dem.
Deras framgång beror förutom spelets kvalité på hur väl integrerat varumärket är i spelandets aktivitet.
Nästan uteslutande business to consumer och nästan aldrig business to business.

Den sista punkten känner jag är en utmaning. Hur många reklamspel som är B2B kan ni hitta? Hjälp mig att leta så skall jag rapportera.

Ola

Andra bloggar om: reklamspel, spel, web 2.0, länkar, säkerhet, viral games

Tags: reklamspel, spel, web 2.0, länkar, säkerhet, viral games

Bloggar jag läser

2007-02-20T11:12:00.000+01:00

Varför är detta intressant kan man undra. För den ovane bloggonauten bör det förklaras att den viktigaste källan till träffar på din sida kommer från andra bloggare. Min status är beroende av andra bloggares åsikter. Detta redogjort i denna mycket upplysande och omfattande artikel i NY-times webbutgåva.

Länge har jag ojat mig över att ingen läser min blogg och fler borde länka till den. Nu är det dags att slå slag i saken och visa vilka bloggar som jag läser och förklara varför. Min illa dolda förhoppning är att bloggarna skall göra sammaledes och att det skall innebära ett uppsving för samtliga i denna nepotiska gruppkram.

Jag kommer bara i detta inlägg skriva om andra svenska bloggar. Jag läser väldigt många engelskspråkiga men det känns som dom får rymmas i ett eget inlägg. Här följer bloggar jag läser utan inbördes rangordning

inblick - järnringen förlag
Järnringen ger inte bara ut jönsiga rollspel -- de har fattat hur man driver professionell förlagsverksamhet i Sverige och tar sig an en vuxen geekgeneration.

omnigame
Peter Nordstrand är lärare, spelare och en av få svenskar som skriver för utländska rollspelsförlag. Att han dessutom lyckas med att vara småbarnsförälder både imponerar och förbryllar mig.

Se till vänster där går en arab
En arab med hjärnan på rätt ställe. Bloggens blandning med allt från spel och web 2.0 till irak och damhandboll gör den mänsklig och trovärdig.

StoryLab
Sveriges kanske just nu mest spännande leverantör av interaktiva upplevelser och berättelser. Ribban ligger högt och de levererar långt däröver. Ge mig mer av denna del av verkligheten. Dom har ännu inte fått ordning på sitt rss-flöde men enligt utsago skall detta vara löst inom kort.

smidigt
Teknik och kultur i härlig blandning. Robert Birming leverar med stundom obehaglig frekvens russin handplockade ur internetkakan.

Interacting Arts
Detta må vara intellektuellt och till och med pretentiöst men dom gör väldigt intressanta saker. De vidgar användandet av interaktivt berättande åt håll som jag själv inte når. En prestation värd att prisas. Leo Nordvall, en av interacting arts medlemmar, håller på ett föredrag på mejan i helgen. Mer info om det i senare inlägg.

Bisonblog
När jag söker på saker jag tycker känns intressant om marknadsföring och ny internetkultur så dyker Bisonblogg ständigt upp överst. Bra innehåll och intressanta vinklingar.

Beta Alfa
Ruggigt frekvent bloggare med alltjämt hög kvalité. Min stora kran när det gäller web 2.0 och allmän mediakunskap.

Hakank.blogg
Håkan beskriver sig som en popsci-junkie. Hans blogg skiljer sig lite från andra i min bloggsamling men jag läser honom med stor tillförsikt och andakt trots (eller tack vare) detta. Ingången till hans blogg var recensionen av Thomas Schellings strategy of conflict.

Degrell
Martin skriver om film, humor och kultur. Alltid välskrivet. Alltid roligt och alltid extremt intressant.

Skeletor
Jag har läst skeletors tänkvärda kulturblogg sedan Stefan Spjut skrev om datorspel i DN. Kul läsning och om inte annat så är skeletor är namn som är njutbart och nostalgiskt.

Vetenskapsnytt
Bara namnet får mig rysa av välbehag. Innehållet är skarpt, intressant och vetenskapligt. Bloggosfärens motsvarighet till P1.

Du är vad du läser
Hans Persson skriver om skrivande, läsande och ibland om spel. Min ingång till hans blogg var genom postningen om geek gold som fortfarande är väldigt intressant.

NoGame
Jon Back är en av mina studenter. Hans blogg handlar, inte helt otippat, om spel med fokus på spel gjorda av papp eller papper.

Wingate
Thomas är en av de mest begåvade personer jag känner. En materialfetishist inte jämlike med arkitektur och cyklar som sin specialitet. En värdefull resurs i mitt nätverk. Hans bloggande är inte så frekvent numera och inte heller på svenska. Med det löser man lätt med ett telefonsamtal.

Prästflickan
Maria är präst, feminst och gamer. En unik ingångsvinkel och ett varmt hjärta.

Detta var min bloggtopp. Det finns förmodligen fler bidrag. Håll till godo tillsvidare.

Ola

Andra bloggar om: bloggare, bloggar, länkar

Kuben är funnen

2007-02-11T17:30:00.000+01:00

Webspelet eller arget Perplex City är löst.

One lucky Cube Hunter - Andy Darley from Middlesex (username: astro_random) - will now claim the £100,000 reward. Says Andy: "Of all the 50,000 players, from all these different countries, I never thought for a moment I would be the person to find The Cube. I was playing for the puzzles, and the stories, but it wasn't until only a few days ago that I thought I was in with a chance. As I pulled the Cube from the sticky, wet clay, and even afterwards I was waiting to return The Cube, all I could think about was how bizarre the whole thing really was."

Perplex City utspelar sig en värld som är fixerad vid gåtor och chiffer. Spelet löses genom att beställa kodkort och följa ledtrådar på forum och internet.

Kolla in Andy Darley sida på flickr. Följ hans jakt bild för bild.
Här är (ett av) forumen där Perplex City löstes.

-

Annan en annan nyhet som kanske inte var helt förvånande var att billighetsspelföretaget Cheapass games lägger ner. Min kvalificerade gissning är att James Ernest rönt sådana framgångar att han inte längre har tid att lägga Cheapass. Flera av Cheapass-spelen är extremt roliga och inspirerande. Jag är en stor beundrare och James Ernest, kanske inte för hans oerhört jämna kvalité utan för hans unika förmåga att designa spel bräcker och knäcker lite på gängse ramar och föreställningar om hur spel skall se ut.

Kolla in Cheapass på denna adressen. Köp några spel när du ändå är där - de kanske kan va värda en slant om några år ;)

Ola

Andra bloggar om: spel, ARG, cheapass, perplex city

Tänk om 2.0

2007-02-07T09:29:00.000+01:00

Denna film har visats på flera andra bloggar men jag kunde inte hålla mig att visa den också. Den tar upp det väsentliga med 2.0. Framför allt så berör den det som jag tycker är relevant: om det är såhär vi vill ha det på webben - varför inte implementera det i verkligheten?

We need to rethink copyright, authorship, identity, ethics, aestetics, rhethorics, governance, privacy, commerce, love, family, ourselves...

Jag kunde inte sagt det bättre själv.

Mitt arbete med att undersöka web 2.0-spel går vidare. Jag intervjuade en av personerna runt spelet popomundo igår. Det var mycket intressant och jag kommer att återkomma till det senare. Mest anmärkningsvärt var, tycker jag, att popomundo är och var 2.0 innan begreppet ens var myntat. Det talar inte bara för 2.0-benämningens validitet utan också för popomundoutvecklarna ett framtidskoncept på spåret.

Ola

Andra bloggar om: web 2.0, spel, popomundo

Answers på LinkedIn

2007-02-06T07:57:00.000+01:00

LinkedIn är ett 2.0-verktyg som jag sedan en tid tillbaka är en flitig användare av. Det har många uppenbara fördelar:

Det hjälper till att hålla reda på de kontakter du har.
Det använder businessnätverksstrukterer på ett väldigt bra sätt. Kontakt bygger på förtroende - dvs du kan bara bli inbjuden av andra.
Du får en bra överblick på storleken i ditt nätverk. I tredje steget har jag t ex tillgång till över 70 000 personer som jag genom en kompis kompis kan kontakta.

LinkedIn är 2.0 med en hårt knuten slips. Det är stramt, seriöst och business men samtidigt nätverk, dela med sig och stinnt på deltagkultur.

För en tid sedan lanserade linkedIn en ny funktion: Answers. Det är jättespännande. Lägg ut en fråga och om personerna i ditt nätverk känner att den är relevant och går att besvara så får du ett svar. Dina svar loggas naturligtvis av systemet och din status ökar i takt med att du besvarar frågor. Detta är i min mening grymt mycket 2.0.

Om jag inte hade ett jobb skulle jag kunna sitta och läsa och ibland besvara frågorna på Answers. Detta belyser också ett litet i-landsproblem förknippat med 2.0: att addera användarinnehåll tar tid. För att bli en powerbloggare eller en person som är Top Expert på linkedIn så måste jag allokera tid som i mitt fall måste tas från något annat (läs familj).

Så hur som helst. Jag nöjer mig med att glädjas åt andra personers användarinnehåll och möjligheten att bidra med den.

linked in hittar du på http://www.linkedIn.com

min profil på finns i högerspalten.

Ola

Andra bloggar om: web 2.0, linkedIn, answers

Testa att testa

2007-01-29T23:11:00.000+01:00

Mina studenters uppgifter galopperar mot målsnöret som deliriska vinthundar. Projektmånaden är slut om två veckor och spelprojekten är snart inne i produktionsfasen. Jag är mycket nöjd. Inte bara med mina studenter som överpresterar så jag nästan rodnar bara jag tänker på det. Jag är också nöjd med upplägget på hela kursen. Varje grupp började med tre designspår. Totalt fanns det i projektens begynnelse tolv idéer som nu har bantats ned till åtta. På torsdag återstår endast fyra. Kvalité förklätt till kvantitet.

Ett par intressanta föreläsningar har jag också lyckats hålla. Innehållet i dessa kan enkelt sammanfattas i ett ord: ”testa”. Just detta lilla ord har dock visat sig vara svårare än jag trodde för de flesta av mina studenter. Detta är dock inte så konstigt. Att läsa av och analysera en idé eller ett koncept och sedan med en magiska gest förvandla det till ett förståeligt system är inte det enklaste. Du skall dessutom förvandla systemet till ett prototyp som på något sätt motsvarar den idé du hade från början. Detta kräver såväl abstrakt tänkande som praktiskt handhavande.

Jag har börjat inse att ovanstående förfarande utgör grunden i all form av speldesign. Att omforma idéer till en prototyp och sedan testa är det hantverk som jag håller speldesign för. Jag förfäras av hur otroligt mycket idéer som hålls gisslan av handlingsförlamade hjärnvindlingar. Dessa idéer har inget ont gjort och de förtjänar att släppas fria!

Hur många är det inte som går runt och värderar högt att då ”har så bra idéer”. I nio fall av tio så rör det sig om idékidnappare som nämnt tidigare. De går bara runt med idén utan att vilja, våga eller veta hur de skall få ut den ur huvudet. Detta är inget att vara stolt över. Att ha tiotusentals idéer men inte lyckats genomföra en enda av dem borde anses straffbart.

Här är ett tips för dig som har för vana att hålla finurliga påfund bakom lås och bom.

Ta fram penna och papper. Lägg ner laptopen och sluta skriva.
Gör ett flödesschema över den viktigaste aktiviteten i din idé.
Gör en ful prototyp. Riktigt rälig. Trolldeg, flörtkulor och piprensare är bra.
Testa
Analyser
Gör om

detta är första prototypen för vic-20

Jag stannar där. Detta är tillräckligt. Din idé är fri och världen kanske kan bli lite bättre.

Andra bloggar om: game design, designprocess, spelarkitektur, testning, spel, prototyper

Aktivitet V2

2007-01-14T22:28:00.000+01:00

Veckan som gått har inte bara varit hektisk utan också fylld med pärlor och ädelstenar.

På spelarkitektur har vi sjösatt kommande fyra veckors studentarbeten. I grupper om åtta eller nio tar dom sig nu an följande projekt:

Spelberoendeprojektet. Skapa ett spel som på något sätt tar sig an spelberoende.
§12-projektet. Skapa ett spel som får ungdomsbrottslingar att träna upp sina empatifärdigheter.
Game Show-projektet. Skapa en game show för Svt. Ung målgrupp med inslag av samhällsengagemang
Tingvalls Eko. Skapa en marknadsförande aktivitet för konferansanläggningen Tingvalls Eko.

Alla projekten är så spännande att jag måste ägna ansenlig kraft åt att inte gå igång på dem själv. Studenterna får en månad på sig att presentera en beta-version av aktiviteterna. Alla projekten kommer att använda sig av speldesignprocess. En gammal inre konflikt tvingades till lösning i samband med projektens start. Jag har länge irriterat mig på när man kallar spel för något annat t ex affärsspel som kallas affärssimuleringar utan att egentligen vara en simulering. Det kan tyckas att jag försöker klyva hårstrån men det har varit en viktig fråga för mig. Jag tror mig nu ha kommit till en lösning i problemet. Det spelar ingen roll om det vi försöker skapa är ett spel, simulering eller ett rollspel. Det väsentliga är att vi skapar en aktivitet. Aktivitetdesign torde vara synonymt speldesign - åtminstone om man är intresserad av att skapa en intressant och dynamisk aktivitet.

Inte nog med detta gjorde jag och Johan en, i våra ögon, lyckad föreläsning och workshop på reklambyrån Daddy. Daddy är en av de mest intressanta webbyråerna i sverige. De har en hel del fyndiga reklamspel på sitt samvete och ett vaket tänkande. Vårt uppdrag var att berätta lite om spelmekaniker och skapa en workshop som lockade till nya kreativa vägar.

Daddy visade sig ordentligt med på noterna och det krävdes inte mycket energi för att reda ut begreppen och fördjupa resonemangen. Den efterföljande workshopen bjöd på skratt och besinningslös kreativitet. Detta gör vi gärna igen.

Ola

Andra bloggar om: reklamspel, daddy, spelberoende, game shows, spel, Tingvalls Eko

Promogames

2007-01-04T10:45:00.000+01:00

Advergamingpratet världen över handlar till stor del fortfarande om Burger Kings reklamspel som jag skrivit om tidigare. Den enastående nyheten just nu är att de gått om Gears Of War i försäljningssiffror. Det kanske inte är så konstigt då paketet innehållande tre spel säljs för endast $3 förutsatt att man köper ett fettdrypande skrovmål.

Ian Bogost introducerar i sin artikel på Serious Game Source ett förslag på en ny benämning på denna företeelse: promogames. Promogames är ett marknadsförande spel vars syfte är att marknadsföra en vara snarare än ett företag.

"I give the name promogames to video games whose primary purpose is to promote the purchase of a product or service secondary or incidental to the game itself. These Burger King games work by giving gamers a reason to buy Burger King hamburgers, not by telling gamers why they should buy those burgers over other burgers, or over fried chicken. While advergames promote the company, promogames offer an incentive to consume the company’s goods independent of the game’s representational properties."

Som vanligt är Bogost, som normalt huseras som redaktör på WaterCoolerGames, framme och bidrar till ökad klarhet och stringens i spelspråkbruket.

En av våra studenter, Jonas Höglund, påminde oss om den fantastiska promospelet Kalaspuffsexpressen. Personligen har jag helt förträngt det och allt dess innehåll men vänliga bloggbesäkare får gärna friska upp mitt minne.

Ola

Andra bloggar om: advergame, advergaming, reklamspel, burger king, kalaspuffsexpressen, spel, datorspel, gears of war, Ian Bogost, water cooler games

Nr 8 i sverige

2007-01-03T08:28:00.000+01:00

Hej vad det går. Så ligger man åtta i Sverige. "Menhurregud!", tänker vän av ordning, "hur kunde detta hända?". Lärning genom gärning ligger på åttonde plats på bloggtoppen. Åtta jämfört med vad då?

Jag hade kunnat placera den under Nöje men min personliga inställning till vad spel är och framför allt var utbildning är så förbjuder det mig till sådana frivola kategoriseringar. Inte heller DATA/IT passade bloggen riktigt. Kortspel, brädspel och rollspel är analoga så det förslår - för att inte tala om spel som man kan äta. Nog vurmar jag för web 2.0 men jag är rädd för att hamna i teknikfacket. Web 2.0 lockar mig snarare på grund av sina filosofiska grundfrågeställningar. Kategorin Allmänt luktar för mycket idag-vaknade-jag-bakis-och-drack-sedan-en-latte-bloggen. Film/TV kändes förvisso lockande men var inte riktigt rätt. Kultur hade jag gärna satt den på men mitt beslut blev tillslut kategorin "Vetenskap". Det är trots allt en utbildning det handlar.

Som den IT-vane redan gissat så var mina motiv också antalet besökare. I vetenskapskategorin konkurrerar jag med Lunkans blogg i toppen med penibla 201 unika besökare i veckan (i skrivandets stund åtminstone). Denna ligger i kölvattnet med ynka 60 unika besökare. Hade jag istället valt Kultur så hade min blogg hamnat en inte så liten bit bakom Bodil Malmsten med helt ofattbara 2297 besökar i veckan. För den ovane bloggläsaren bör tilläggas att de mest lästa bloggarna i Sverige har över 20 000 besökare i veckan. 60 ter sig i sådana sammanhang som rent löjeväckande statistik.

Att mäta bloggpopularitet är dock problematiskt. Unika besökare eller page views har sina baksidor vilket flera bloggare tidigare visat. Johan Larsson som står bakom bl a knuff.se visar unika besökares brister i sitt inlägg tidigare i december. Fred Wilson, en internetriskkapitalist, bloggare och trebarnsfar med huvudet på skaft förutspådde slutet för "page views". Intressant läsning i sammanhanget.

Men frågan kvarstår. Hur bra är bloggen i jämförelse med andra? Technorati en av världens ledande bloggsökmotorer och verktyg för bloggande mäter popularitet i relation till hur många som länkar till din blogg. Jag har inte riktigt fått koll på hur detta fungerar, om det räcker med att nämna en blogg i ett inlägg eller om man måste lägga upp den under links. Detta system stödjer många tidigare resonemang om vad som verkligen får besökarantalet att gå i höjden. Clive Thompson skrev i en artikel, februari 2006 i NY times om hur man tjänar pengar på bloggandet. Där konstateras att sk "inbound links" (inbundna länkar?) står för merparten av besökarna hos storbloggarna.

Trots min imponerande 8:e-plats så måste slokörat konstatera att i det technoratis loggar inte länkar någon till min blogg. Ett snitt på sk 15-20 unika besökare om dagen inte gör bloggen till den fantastiska marknadsföringskanal som jag hoppats på. Men inte är jag ledsen för det. I min fantasi står det minst tre personer bakom ryggen på min "unika besökare" och läser över axeln. Likt en kabbalistisk numerolog kan jag jonglera med siffror bäst jag vill och presentera ett tillfredsställande resultat för min inre domare. Det blir nog bra ändå.

Ola

ps. Till protokollet bör föras att hade funnits en Spelkategori på bloggtoppen hade valet inte varit särskillt svårt. ds

Andra bloggar om: web 2.0, Clive Thompson, knuff.se, page views, bloggtoppen, bloggare, bloggar

Gott Nytt Spelår

2007-01-01T04:12:00.000+01:00

En kort och härlig spelnyhet för alla gamers med fallenhet åt mer akademiska sidan av spel och spelande. Gamestudies.org har kommit i ett rykande hett nytt digitalt nummer. Så avancerat att du måste ha en dator för att läsa det.

Ola

Andra bloggar om: spel, datorspel, game studies, jesper juul

Ett spjut i datorspelets rygg

2006-12-22T10:03:00.000+01:00

Stefan Spjut skrev en minst sagt besk artikel om datorspel i SvDs nätupplaga.

Här är mina kommentarer på denna artikel:

Helt enastående skriven. Det är med renässansmänniskans ekvilibrism och skarpsinnighet som Spjut ger sig in i debatten. Hans åsikter ligger dessvärre också rotade i renässansen. Okunnighet och ålderdomligt kulturelitistiskt genomsyrar resonemangen från början till slut.

Det mest intressant som han säger tycker jag är:

"Att dataspelande har positiva bieffekter är nys. [...] Av att spela dataspel blir du bra på en och endast en sak: att spela dataspel."

Gäller detta alla spel och lekar undrar vän av ordning? Om man applicerar argumentet på simning som han förfärar sig över i stycket innan så förlorar argumentet alla rim och reson. Av att simma blir man bra på en och endast en sak: att simma. Han insinuerar att, det för honom enda kända färdighetsförvärvet, "reaktionsförmågan" inte skulle ha någon användningsområde utanför datorspelvärdlen. Uppenbarligen har hans litterturkunskaper inte något användningsområde utanför litteraturens värld heller. Hela argumentationen fullkomligen briserar av okunskap och moralhysterik.

Spjuts största fel är att underförstått jämföra kulturyttringar. Han förfasas över att DN "vill upphöja dataspelet till en ny kulturform, likvärdig boken och filmen, och städslar akademiledamöter som spelrecensenter."

Spel är inte litteratur och skall kan inte heller jämföras eller recenseras med samma glasögon. Vad han mellan raderna säger är att som litteratur (och därmed finkultur) betraktat så är spel ingenting värt. Jag kan inte kommentera annat än "och?". Jag minns när jag under en period höll på med minst sagt experimentell elektronisk musik med en vän. Då vi spelade upp våra musikstycken förfasades mången braksvenne över den konstiga kulturyttring som trängde in deras öron. Allt som oftast blev kommentaren "DETTA ÄR INTE MUSIK!". Något som vi roades över och svarade: "nej det är något, annat, nytt och mycket bättre!". Att datorspelen inte passar in i hans bild av vad som är kultur berättar troligtvis mer om hans definitioner än om spelen i sig.

Jag delar Spjut skepsis mot spelrecensenterna som jag anser är i mångt och mycket ett skrå som är i sin vagga. Det kommer att dröja flera år (kanske decennier) innan analysmetoder och språk som beskriver spel på samma klara sätt som i många fall litteraturkritiken och filmkritiken. Det rör sig emellertid om en mognadsprocess. Denna sortens inlägg bidrar inte till detta.

Jag känner inte Stefan Spjut. Han är troligtvis äldre än jag men skulle kunna vara yngre. Säkert är att han inte tillhör den "geek-generation" som jag talat om tidigare. Han bär på en kappsäck värderingar med rötterna i 1900-talets kulturelitistism. Det är skönt att tiden går framåt och att vi lämnar vissa saker bakom oss (läs 1900-talet).

Ola

Andra bloggar om: spel, datorspel, spelrecensioner, Stefan Spjut, moralpanik, kulturelitism, SvD

Ätbara spel

2006-12-13T11:01:00.000+01:00

Ännu ett kapitel har lagts till vetenskapen ätbara spel. Någon som heter Julia har bakat en pepparkaksversion av Carcassonne. Ett härligt initiativ tycker vi på spelarkitektur.

Äta och spela har fler kopplingar än vad som med ens är uppenbart. Företaget knowledge in a nutchell har gjort ett allvarligt försök att suktandet efter kunskap åka parallellslalom med sockersuget. Jag måste erkänna att deras slogan "America's answer to the fortune cookie" inte dra med mig i fördärvet. Spelet som utlovas verkar inte heller vara mycket till spel -- snarare ett konversationsunderlag för kafferepet.

Sedan har vi Eat It - the snacks & sweets trivia game. Flavourtexten utlovar smaklökssensationer men vid närmare inspektion av regelhäftet så kommer gottesuget inte att tillgodoses. Triviaspel gör mig rent generellt lite illamående.

En utav mina favoriter blir onekligen rysk chokladroulette. En strålande idé. Nackhåren och smaklökarna dansar masurka på bordskanten. Jag vill ha både chillin och alla chokladpatronerna! Missa inte heller deras Candy Grabber. En gammal kär klassiker som lika väl kan lastas med dagens lunch som med sirlig konfekt.

Murder Mystery Dinner Parties är en annan spelaktivetet som jag personligen skulle hänge mig åt. Det enda som stör mig är att maten kanske kan vara förgiftad.

Spel som jag gärna skulle se ätbara är:

Joust. Grillade strutsfåglar på lans.
Niagara. Tillagad av i pannkaka, köttfärs och glass.
Settlers jubileumsutgåva som smörgåstårta.

smörgåskrasse, lax och kaviar

Smaklig spis

Ola

Andra bloggar om: mat, spel, brädspel, sällskapsspel, godis, pepparkakor

Mat för Måns

2006-11-29T10:48:00.000+01:00

Just nu upprörs många smalmatsbloggar i världen av Burger Kings advertainment (reklamspel). De lurar våra barn att äta skräpmat! I min värld så blandas datorspelsmoralpanik med en seriös oro för våra barn äter och reklam riktad mot barn. Jag vet inte riktigt var jag skall sätta ner foten. Läs mer bloggen The doctor weighs in här.

Kaiser Family foundation kom i veckan med en rapport om advergaming. Den oroväckande men inte helt oväntade slutsatsen var att 85% av alla matföretag (food brands) kopplar massiva onlinekampanjer med spelinslag till sin TV-reklam. Jag har inte hunnit att fördjupa mig i de svenska sajterna och problematiken med svensk lagstiftning. Läs mer här om kff:s undersökning här.

läskiga killar i matsalen

I Sverige är vi (nästan) förskonade den varböld som reklam riktad mot barn är. Jag och därmed utbildningen spelarkitektur sysslar enbart med spelrelaterad reklam som riktar sig till vuxna.

Men.

Kanske är det där som många ickespelare resonerar - spel är för barn. När BK smyger omkring i villaområdet så är det kanske, troligtvis inte bara barn bakom masken. Vuxna spelar lika mycket. Det gör inte fenomenet rumsrent och bättre utan det komplicerar bara frågan.

Ola

Titeln förvirrar somliga. Sök kunskap i Nordisk Familjebok

Måns (förkortning af Magnus), namn på huskatten,
urspr. endast på hankatten (jfr eng. tom-cat) ;
äfven danskan och norskan använda på samma sätt
Mogens 1. Mons. Ett vanligt ordstäf i alla tre
länderna lyder: "det är mat för Måns" (mad for Mons
1. Mogens), som betyder "det smakar eller faller
på läppen" i egentlig och figurlig bemärkelse. I
svenskan förekommer uttrycket redan hos Runius,
"Dudaim" (omkr. 1705). Jfr Hjelmquist, "Förnamn och
familjenamn med sekundär användning i nysvenskan"
(1913). J. C.

Andra bloggar om: snabbmat, reklamspel, spel, advertainment, burger king, reklam

"Alla andra"

2006-11-29T10:31:00.000+01:00

Att jag tycker system är nyckeln till framgång (eller åtminstone till aktivitet) har jag i tidigare postningar avslöjat. I detta inlägg har som en saliverande konspirationsteoretiker funnit fler indicier på att vi är påväg in i ett systemparadigm.

AAA-titlarna är de flesta fall skapade för en förhållandevis homogen målgrupp. Män (och en del kvinnor), 20-35 år, med ganska mycket fritid. Goda geekkultursambassadörer. Men alla andra då? Tidigare nämnda målgrupp utgör näppeligen majoriteten av befolkningen. Jag tycker mig se ett mönster när t ex Nintendo försöker fånga denna "nya" jättemålgrupp. Gemensamt för "alla andra" (som jag själv börjar glida över i) är att man inte har samma möjlighet att lägga obegränsat med tid på långa spel. Jag vill ändå kunna fylla min fritid med så mycket spel som möjligt utan men utan att behöva välja bort min barn och min fru. För att kunna överbrygga denna tillsynes omöjliga kravspec så krävs det:

Korta spelsessioner - spelet i sig får gärna ta lång tid. Det behöver inte ens ha ett slut men mina
Möjlighet till frekventa speltillfällen på grund av ständiga avbrott.
Omspelbarhet - jag vill sluta spela när jag bemästrar spelet -- inte när spelets historia råkar ta slut.
Möjlighet att spela flera spelare på ett enkelt och bra sätt. Gärna med mina barn.
Unikitet. Får jag ytterligare en bejeweld- eller tetriskopia gäspar jag ihjäl mig.

Exempel på sådana spel är Brain Age som uppenbart är riktat mot en äldre målgrupp. Hela Wii-konsollen har ett uttalat syfte att inkludera hela familjen i spelandet.Ambidextriös Wiikontroll

Min slutsats:
För att vinna "alla andra" så ställs högre krav på en tajt systemdesign. Små kompakta spel med ett högt spelvärde och med hög omspelbarhet. Solar Flares och 3D-orcer undanbedes. Ge mig intressanta spellösningar hårt snörade som en korsett. Den observanta läsaren konstaterar säkert: "precis som det var på i de äldre spelen från 80-talet". Alla gamla spel är inte bra men dom som var det hade kvalitéer som många av dagens spel saknar. Så här skriver Ian Bogoost om Wiilanseringen.

"I want to suggest that the major innovation of the Wii for serious, political, art, and independent games is not the unprecedented controller. Nor is it the potential to create new games with a dev kit still unavailable to most developers. Instead, the major innovation is a system that takes us back in time, to earlier platforms."

I all hast.

Ola

Andra bloggar om: wii, spel, datorspel, målgrupper, 80-talsspel, systemdesign, speldesign

Verklighet 2.0

2006-11-16T13:50:00.000+01:00

Detta inlägg skall handla om det som kallas web 2.0 och de slutsatser man kan dra av förhållandena runt begreppet. Jag kommer också ta upp några resonemang runt spelande och web 2.0 (jag väljer att stava web ett b istället för två då taggningen blir mer internationell).

Vad är Web 2.0?
Web 2.0 är ett begrepp som försöker sammanfatta de framgångsfaktorer som kännetecknar de framgångsrika affärskoncept och företag som dykt upp och vuxit sig starka sedan ”internetbubblan” sprack 2001. Begreppet myntades på en konferens anordnad av förläggaren och Internetauktoriteten Tim O´Reilly. Begreppet web 2.0 har för avsikt att visa på skillnaderna i attityder och affärstänkande mellan web 1.0 som symboliserar det som hände innan 2001 (då bubblan sprack). Det rör sig således inte om någon ny uppdatering av din webläsare utan en abstrakt benämning på ett fenomen. Begreppet har dessutom fått enormt genomslag: 399 000 000 träffar på google. Vilka är dessa kärnvärden då? O´Reilly själv har presenterat en nedbantad version men jag skall själv försöka i punktform sammanfatta den längre versionen:

Betrakta webben som en plattform – närmare bestämt en plattform för servicetjänster snarare än produkter. Netscape, ett barn av 1.o-tänkandet försåg marknaden med en produkt och försökte tjäna pengar på kringverksamhet så servertjänster. Google, 2.0 flaggskepp, erbjuder en tjänst.

Inkapslad kollektiv intelligens. Signifikant för 2.0-fenomen är att man anammat de intellektuella tillgångar som Internet förser tjänsten med. Det bästa exemplet är troligtvis Wikipedia vars kvalité helt bygger på de postningar som användarna själva gör.

Data och databaser. Databas- och datahantering är en nyckelfaktor i alla 2.0-företag. Googles webcrawl, Amazons databas med böcker, MapQuest kartdatabas är alla exempel detta.

Användarna av tjänsten ses som medutvecklare av tjänsten. Programmeringskunskaper och tekniskt kunnande utnyttjas. Detta kräver en transparent utvecklingsmiljö där man jobbar i en evig beta-miljö där programmet bakom tjänsten ständigt uppdateras. Flickr släpper enligt utsago en ”build” varje halvtimme. För att få detta att fungera kräver det att man har en god/professionell relation med sina användare.

Tjänsten är uppbyggd med lättviktiga programmeringsmodeller. De flesta 2.0 applikationer bygger på öppna format som xml, SOAP(simpel object stacs) och naturligtvis RSS:en – bloggens finess no 1.

Plattformsoberoende. Flera av tjänsterna associerade med 2.0 är inte beroende av en plattform utan flera. Ett strålande exempel på detta är Itunes och IPod som bara använder PC som en mellanlagringsenhet.

Rikt på användarerfarenheter. Tjänster där systemet skapar en deltagarkultur som uppmanar till nätverkande och informationsutbyte. Blogosfären är ett utmärkt exempel. Tjänsten ökar i värde ju fler som använder den.

Punkterna är hämtade från följande webbsida och fritt tolkade och översatta av mig.

Klicka på bilden för en större version. Den föreställerMeme-map som skapades på O'Reillys konferens.

Vad har detta med spelarkitektur, spelande och verkligheten att göra?
Detta är nu. Detta är inte vidlyftigt spekulerande om en trolig framtid – det är en ganska jordbunden analys av dagsläget. Jag känner själv att det här är extremt viktigt för förståelsen av det verklighet vi befinner oss nu. Jag är övertygad om att du som individ inte uppvisar ett beteende bara på Internet utan de attityder vi ser här även får konsekvenser i det verkliga livet. Web 2.0-företagens unika förmåga att utnyttja användarnas kunskap, betrakta dem som medkreatörer och jämlikar skulle lätt kunna appliceras på företagskulturer utanför webben. Flera företag och institutioner skulle verkligen behöva ta en rejäl titt på 2.0-värdegrunden och jämföra med sin egen. Risken finns att de inte ens befinner sig i 1.0-världen.

Jag drar även paralleller till Lars Konzacks resonemang kring geek-kultur. Web 2.0 bärs upp av geekkultur. Jag tänker inte gå in på detaljer här men läs för all del hans pdf. De som röstade på Lordi i melodifestivalen är samma personer som är användare eller till och med skapare av web 2.0 tjänster.

Web 2.0 och spel
Vad är ett 2.0-spel? Lyckligtvis och inte helt oväntat finns det redan en blogg tillägnad ämnet. Spelen har alla gemensamt att de utnyttjar webbens möjligheter med flera spelare som spelar med eller mot varandra, enkla och transparenta system, påkopplade forum, bloggar och communitys. Kraven på web2.0-spel liknar mer de krav som fanns på spel på det goda 80-talet då kravet på ett unikt gameplay, hög omspelbarhet och enkla system med låg inlärningströskel. En annan unik 2.0-faktor är tidsaspekten. Dels finns de brädspelsliknande spelen som bara tar ett par minuter att spela. Andra spel kräver inloggning men sällan att man ständigt är påkopplad. Speltiden när man är påloggad behöver dock inte vara särskilt lång (till skillnad från WoW och andra 1.0 applikationer) – man tittar in ändrar ett par parametrar och kanske låter sajten vara upp undertiden man jobbar. Som svenska representanter för 2.0-spel ser jag t ex Popomundo och Hattrick. Givetvis kan listan göras längre. Addera gärna exempel i kommentarerna.

Det här är ett väldigt intressant. Framför allt eftersom det plötsligt sätter hela utbildningen under en ny och starkt lysande strålkastare. Som designer av ovantstående spel så är kraven på att modulera orcer och lägga solar flares på förbipasserande rymdskepp obefintliga men kunskaperna om (och hantverket bakom) grundläggande spelsystemdesign fundamental. Hur tjänar man pengar på sådana spel? Nyckeln till framgång ligger i deltagarkulturen och användarantalet – har du lyckats med det så är saken biff.

Ola

Andra bloggar om: spel, web 2.0, speldesign, geekkultur, deltagarkultur, onlinespel, systemdesign

100% Omgjordhet

2006-11-14T09:32:00.000+01:00

Efter lite sjukdom, allmänt kaos och så har bloggen genomgått en ansiktslyftning. I mina ögon ser det bättre ut. Jag skall dessutom försöka koppla upp bloggen mot portaler och andra nätverkstjänster under dagen. Jag har, t ex, placerat min blogg i
Göteborg på bloggkartan.se

Vanan trogen skall jag dock försöka lägga med lite matnyttigt innehåll i inlägget trots mina strukturerande bisysslor. Denna gång så handlar det om något så udda som en barntvål. Filmklippet är inte purfärskt men jag tänkte inkludera det ändå. Jag tycker att Squid Soap är ett utmärkt exempel där görandet är inkluderat i produkten/systemet. Fantastiskt bra, faktiskt.

Så spänn fast säkerhetsbältet och bered er på uruselt barnskådespeleri och en reklamfilm med förhållandevis mager budget -- men alltjämt en utmärkt produkt.

Som ni ser nedan så är detta inlägg taggat som systemdesign. Att betrakta spel som system är som jag ser det vedertaget. Det fåtal kunniga som fortfarande hävdar att spel är berättande har antingen drabbats av skrivkramp eller så saknar de argument som känns relevanta på denna sida millenniumskiftet. System är dock inget som enkom finns i ryms i spel. Bläckfisktvålen är ett bra exempel på ett integrerat systemtänkande i produktdesignen. Mer sådant min värld om jag får bestämma.

Ola

Andra bloggar om: tvål, produkter, produktdesign, spel, inlärning, systemdesign

Speil 06 i Essen - Blandade bilder

2006-10-18T18:43:00.000+02:00

I World of Warcraft-montern lärs Booth Babesen upp i deras nya kortspel som skall akompanjera online versionen.

Eve online - den isländska rymdonlinespelet släpper även dem ett samlarkortspel. Fet monter, mycket video och själlös techno.

Detta är årets spel i Essen. Taskig bild. Spelet heter Thurn & Taxis. Mer info senare.

Vår egen monter med dockor, brädspel och kort. Klent utbud pga Kinesiskt debacle men muntert humör.

over and out

Ola

ps. kolla här och här för Speil 06 släppen ds.

Andra bloggar om: spel, brädspel, Essen, spelmässor

Vad är ett spel?

2006-09-30T19:19:00.000+02:00

I stilla baklängeskullerbyttor ledsagar jag er in i ett spelfenomen som jag själv tycker mycket om.

Ta en titt på denna webbsidan.

Ge den ett par minuter. Utforska vad den har att erbjuda.

Är detta ett spel? Kanske inte. Kolla sedan vidare här.

När du läst, funderat på vad det är, klickat på länkar och funderat på om du skall vara med, så kan du kolla på det här.

Det är ett spel. Skall vi spela?

Ola

Hett media

2006-09-04T22:37:00.000+02:00

Vi lever i interaktionssamhället. När Internet kom så trodde alla att det var informationen som var det viktigaste. Informationen höll inte den akademiska kvalitet som forskarna hoppats på. Det blev snabbt klart att interaktionen var det viktigaste. Ord som chat, webbspel och gränssnittsdesign bubblade över i media. Till en början var webbspelet en fantastisk fjäder i hatten. Nu krävs det lite mer än en trött kopia av tetris för att internetbesökaren skall höja på ögonbrynet.

Att spel och interaktivitet är discipliner som är tätt sammanflätade kan till och med amatören inse. Skulle jag hävda att TV och interaktion är starkt sammanflätande så blir väven aningen mer gles och problematisk. Försök med att föra in interaktivitet TV-soffan har flera gånger gjorts med mer eller mindre framgång. Tillfällen där tv-tittarnas medverkan påverkar utgången på programmet är förhållandevis få. Den vanligaste interaktionen förblir bytet till en mindre tungrodd kanal eller bort ifrån reklamens likformighet.

Kommunikationsteoretikern Marshall McLuhan talar i sina medieteorier bl a om kalla och varma medium. Han menar att medium inbjuder till mer eller mindre deltagande. Varma medium är medium som kräver ringa eller mycket lite av betraktaren – upplevelsen serveras så att säga på ett fat. TV och film räknas som varma medium. Serier och Radio räknas som kalla medium eftersom stora delar av upplevelsen saknas och måste fyllas i av subjektet. Mig veterligen så skrev inte McLuhan något om spel men gissningsvis så skulle detta medium ha placerats i interaktionens isglatta polarområden.

Kan man lura betraktaren att det är uppfriskande kallt och inte kvalmigt varmt. Troligtvis inte skulle de flesta svara. Jasså inte? Men barn är lättlurade, inte sant? Så måste åtminstone disneys och little Einstens skapare ha resonerat. Detta är ett barnprogram där tittaren (i detta fallet barnen) uppmuntras delta och interagera med historien som om det hade varit ett spel. Till en början störde detta mig bara lite men när det sedan gick upp för mig vilken kulturelitism som de bakat in så slog eller snarare lade jag näven mot bordet. Varje avsnitt är nämligen byggt runt ett verk klassiskt musik och lite slumpmässigt inslängda konstverk. Föreställningen att viss kultur är bättre än annan och att frånvaron av denna ”finare” kultur är det som har förvandlat vår verklighet till en kaotisk mardröm får mig att sturskt knyta näven (i fickan) och försynt harkla mig efter oordning och uppror.

De tecknade barnen i rymdraketen vänder sig mot oss i TV-soffan och manar oss att klappa händerna i takt med musiken för att de skall komma först i mål. ”Klappa händerna så vi vinner!”, säger kretinen vid rodret. Jag börjar klappa lite försiktigt och vänder mig mot min treårige son Tim. Han lägger irriterat sin hand över mina händer och säger ”klappa inte pappa, det skall dom göra” och pekar de påstådda genierna i tecknad enfald. Värme, harmoni och hopp om ljusa framtidsutsikter sprider sig i mitt inre. Tim förstår att hans handklappande inte har någon möjlighet att påverka utfallet i tävlingen.

”Nu slår vi över till en annan kanal, Tim”, säger jag.

klick

Ps. Läs mer om kritiken mot edutainment ds.

PREMIÄR

2006-09-01T12:22:00.000+02:00

Så var det dags,
Sista fredagen innan alla skall komma hit.
Flera av er håller på att flytta och ordna för den nya tillvaron som student på Spelarkitektur.
Linda slutade i dag, så henne får ni träffa vid något senare tillfälle.
Vi har donat som bara den, både med händelser och materia.
Era fantastiskt fina gröna stolar, kommer om två veckor, så vi börjar med blandad kompott.
Det är fler saker som kommer hamna på banan under de två introduktionsveckorna, saker som är beställda och kommer taktas in allt eftersom. Det blir härligt att se allt växa fram och hitta sin form, tillsammans med er.

Tårtan som Kafé Stanna gjorde till Linda, var verkligen både fin och god.
Det behövdes lite socker i dag, för jag var hemma hos Ola och hans familj i går och spelade lite spel. Nine Mens Morris, eller Kvarn, som det heter på svenska, är ett riktigt fint litet spel. Vi gav oss också på en omgång Kablamo. Ola förlorade. Härligt.
Till alla blivande studenter, vi ses på måndag! Till alla andra, vi kommer fortsätta berätta om Spelarkitektur på den här bloggen. Man kan säga att det är nu det kommer dra i gång.
Bloggen om ÄNDAMÅLSENLIGA SPEL.
Väl mött /Johan EL

Alla bitar på plats

2006-08-25T09:14:00.000+02:00

De sista föreläsarna har hamnat på plats.
Vi får in en kreativitetskonsult från Köpenhamn, som just kom tillbaka från USA, redan andra vecka. Vi är fulla av förväntan. Ola kan vara med oss under andra hälften av vecka ett, fast han är pappaledig nu egentligen. Roligt för oss alla. Vi ses snart. Som ni märker är vi HELT uppe i detaljplaneringen. Våra lokaler blir hur fina som helst, men nu får Linda spatt på mig om vi inte far iväg till IKEA inom tre minuter. Trevlig helg /Johan

Workshop med Gamedesign patterns

2006-08-14T11:21:00.000+02:00

Förra söndagen var Ola och jag med på en workshop som handlade om att skapa och analysera spel med stöd av gamedesign patterns.

Sus Lundgren från IT-universitetet höll i trådarna. Sus har tillsammans med Staffan Björk och Jussi Holopainen, varit en av de drivande krafterna bakom att skapa en standard för förståelsen av spel som är grundat utanför traditioner där berättandet är centralt.
Det var varmt som bara den, men vi lyckades få fram några spelidéer på mer eller mindre tumultartat sätt. Tänk vad man lär sig, varje gång man går igenom en utvecklingsprocess, lång som kort. Olas grupp jobbade med ett mobilspel och min grupp fick i hop en teambildande utomhusvariant av Pictonary, som fick gå under arbetsnamnet Photonary.

Gällande ansökningsförfarandet, så är det fortfarande några av er som varit på intervju, som inte sagt till att ni vill ha platsen. Vi blir hemskt glada om ni gör det. Det är skönt att veta. Det förenklar vår planering.

Regniga hälsningar med sol i sinnet /Johan EL
031 704 7234 johan.el@academedia.se

Spelandets aktivitet aktiverar

2006-07-24T13:44:00.000+02:00

Hej alla semesterfirare,
Bloggar från kafé SoFo på Söder i STHLM. SoFo som förövrigt betyder Söder om Folkungagatan :) Roligt . Vi får kontra med något liknande i Majorna i Göteborg.
Konsekvenserna för att utgå från spelandets aktivitet har fördjupats under sommaren. Vi har mycket att tänka på när vi drar igång. Inte minst har vi mycket att GÖRA. Det är görandet som är så intressant.

Vad är det egentligen som händer inne i människan när man spelar Sudoku? Ola och jag klurar på det, och jag har trakaserat en stackars kafébesökare för att komma sanningen på spåret. Gör gärna inlägg här bland kommentarerna...

Är Sudoku förresten egentligen ett spel? Och vad skiljer i så fall ett pussel från ett spel.
Det är mycket som skall redas ut. Skönt är det.

Och för er som söker utbildningen nu under sommaren... Jag har dålig mottagning och mailen fungerar bara sporadiskt under semestern. Linda är också på semester just nu, så jag ber er att använda ert sunda förnuft och göra förfarandet så enkelt som möjligt.

Skicka alla relevanta handlingar (även betyg/intyg) i ett kuvert vid ett tillfälle, så blir det minimalt handhavande för båda sidor. Vi kommer tillbaka till den vanliga vardagen på Academedia på Skärgårdsgatan om två veckor, alltså den 7: augusti. Ola och jag kommer låsa in oss i ett hus och jobba med förberedelser under nästa vecka. Då kommer vi inte ägna speciellt mycket tid åt telefoner och administration. Så, för er som söker nu under sommaren. Sök loss, så hörs vi den 7:e augusti och bestämmer en intervjutid.

Skicka ansökan till:
Spelarkitektur
AcadeMedia Masters
Skärgårdsgatan 4
414 58 Göteborg

Märk kuvertet "Spelarkitektur"

Varma hälsningar från ett soligt Söder /Johan EL 031 704 7234

Ansökan om studiemedel hos CSN

2006-07-12T20:41:00.000+02:00

Tiderna för Spelarkitektur finns nu inlagda i CSNs utbildningsregister.
Man kan nu söka studiemedel via e-ansökan.
Våra terminstider är:
HT 060904-061231
VT 070101-070707

Fortsatt solig semester /Johan EL

Egen härd är guld värd

2006-07-11T14:39:00.000+02:00

Och det skadar inte att fixa en lya inför hösten.
Vi har skakat fram några tips.
Göteborg är en storstad, så det är tufft på boendesidan. Räkna med att ni som inte bor i stan behöver åka ner en omgång innan kursstart och ordna med ert boende.
http://www.studentlya.nu/StudentlyaStart.pg
AcadeMedia ligger i Majorna, som hör till centrum/väster. Hit hör också bland annat Masthugget, Linné, Kungsladugård, Högsbo, men ni har väl egna kartor på webben. Tyvärr är Google Earth lite risigt i Göteborg (dålig upplösning jämfört med Stockholm), men kan ge er en fin bild av hur staden hänger ihop.

Lycka till med sökandet (och hittandet). Nu går jag på semester under två och en halv vecka.
Linda finns att tillgå via mail om ni undrar något.

Solig sommar! /Johan EL

Ge mig ett C, ge mig ett S, ge mig ett N: CSN

2006-07-10T14:58:00.000+02:00

Hej alla glada semesterfirare,
Innan vi också går på semester, vill vi bara berätta att vi lyckats få tag på CSN innan sommaren, och att Spelarkitektur kommer ligga med i deras rullar online inom en vecka, enligt CSN.

Och för er som inte hunnit tacka ja än, ber vi er att göra detta, så att alla som vill söka får möjlighet till detta. Det enklaste sättet är att maila till Linda. Hon kommer logga era svar, fast hon sitter hemma på verandan.

Det är lite kallt på kontoret, men det kan väl räknas som ett av de mindre i-landsproblemen.

Har ni förresten sett att Nike och Apple har ett samarbete, där man använder sin i-pod som personlig tränare.

Med hopp om två veckors ledighet med många salta bad /Johan EL

KONG is KING

2006-07-04T16:50:00.000+02:00

Så här skrev nätspeltidningen KONG om oss i går.

Och sedan dök han från trampolinen /Johan EL

Lokaler, London och affektionspsykologi

2006-06-27T15:20:00.000+02:00

Olas svärd faller tungt över norra Europas akademiska spelelit :)
Spelarkitekts utsände, håller, tillsammans med några av våra svenska medspelare, fortet på spelkonferensen utanför London. Efter samtal i dag, utlovar jag en spännande rapport från andra sidan kanalen.

Här hemma jämförs lokaler, köps det lägenheter, och intressanta psykologiska begrepp reds ut. Vi sammanställer ansökningar och har snart kunnat ge besked till alla som sökt hittills. Vi håller dörren på glänt under ytterligare några dagar, tack vare vårt löfte om ökat intag.

Så, allt fortsätter att se ljusare ut för varje dag som går, vilket inte är dåligt med tanke på hur ljust allt varit redan från början. Vitt blir vitare.

Keep on rocking in the free world /Johan EL

MAYDAY MAYDAY ::: HÖR AV ER OMGÅENDE

2006-06-13T15:58:00.000+02:00

Blivande spelarkitekter,
Ett TEKNISKT FEL I ONLINE-ANSÖKNINGEN har kommit till vår kännedom!
Inte bra...

Detta betydet att vi behöver få bekräftelse från er som sökt online.
Har du inte fått ett brev hem i brevlådan, är det väldigt sannolikt att du inte är registrerad som sökande hos oss.

I morgon onsdag och på torsdag, sitter jag och Linda i intervjuer, nästan hela dagen.
Känner du någon du tror skulle söka, eller som du vet har sökt, så kolla gärna upp med den personen att hon eller han har en tid för intervju.
Vi kommer gå ut med detta på alla möjliga sätt, men det är här informationen kommer ut först.

Hjälp oss! Prata om Spelarkitektur och påminn omvärlden, så tar vi hjälp av fenomenet att alla på planeten känner varandra i stätte led.

HAR DU SÖKT; MEN INTE FÅTT TID FÖR INTERVJU?
Hör av dig till oss omedelbart.

Maila Johan EL: johan.el@academedia.se
Ring: 031 704 7234
Jag är mycket upptagen de närmsta dagarna, så det är troligt att växeln tar det, eller så ringer du utanför kontorstid.

På återseende /Johan EL

Ingen skrivmaskin som den med fläkt

2006-06-12T19:21:00.000+02:00

"The main weapon in a game designer's arsenal is a word processor. With this application, the designer will hammer out the game design as it goes through its scores of revisions, growing from a few sparse pages to a mammoth tome, cross-referenced and indexed. Samples of artwork, graphs and tables make up some of the content, but most of the document is text which the designer generated."

Det kunde varit jag som sade det, så därför struntar jag livsglatt och oakademiskt i att ange källan. Fy skäms, men bättring kommer följa. Vem vet, kanske kommer jag rentav följa upp och återkomma med korrekt källanvisning. Den som lever får se.

Jag gör det här miniinlägget för att jag har full fart på slipandet på intervjufrågorna till onsdagen och torsdagen. Några har haft svårt med tiden, så vi flexar glatt över till en ny dag. Vi slipar varenda sekund, för att få en så rättvis bild av er alla som möjligt. Vi synkar förfaranden med erfarenheter från både Malmö och Stockholm.
Tiden kommer gå extremt snabbt, och ni kommer bli intervjuade två och två, på under tjugo minuter. Håll i hatten, det här skall bli spännande.

/Johan EL
031 704 7234 johan.el@academedia.se

Välkomna på intervju

2006-06-09T13:59:00.000+02:00

Innan eftermiddagen är till ända, skall alla hugande sökanden, ha blivit kontaktade för en tid till intervju på onsdag den 14:e nästa vecka. Vi har lagt ett packat schema för att få in alla på en dag. Ni kommer intervjuas två och två, och vi kommer ta en "fängelsebild" på er för administrationens skull. Det känns verkligen spännande att få träffa er IRL (In Real Life). Linda och jag sorterar och registrerar, så det står härliga till. Alla har tydligen inte på sina mobiler hela tiden, men läser ni detta, och inte har bekräftat en tid med mig eller Linda än, så skall ni veta att brev är på väg, och att vi försöker ringa till er hela tiden. Med andra ord, ring till mig (Johan EL 031 704 7234), så skall jag bära den viktiga informationen närmast hjärtat, vart jag än går under helgen.

Och som vanligt får jag påminna er om att ingen hämtat ut I-POD:en än. Tävlingen (som finns här i bloggen) är inte avslutad, fast vi VET att flera personer nosat på målsnöret.

Och som vanligt vill jag påminna om att det finns ett fåtal platser kvar till utbildningen. Exakt hur många, kan jag inte avslöja (vet jag inte) förrän vi pratat med alla som sökt hittills. Sista ansökningsdag är förlängt till den 30:e juni.

Och Jane fortsätter att glädja oss...

Mållinjen är startlinjen ::: Välkommen Linda

2006-06-02T13:48:00.000+02:00

Det ligger fortfarande lite frågor och skvalpar gällande ansökningsproceduren till Spelarkitektur.

Vi har 40 ansökningar, och alla ni som sökt får under nästa vecka hem en inbjudan till intervjuv här på Skärgårdsgatan 4 i Göteborg. Intervjuerna går av stapeln den 14:e och 15:e juni. Vilken dag just du hamnar på, kommer alltså hem i lådan. Vi kommer få fantastisk hjälp av av vår nya medhjälpare Linda Svernfors Solfos. Välkommen Linda!

Vi filar på frågorna, vi kommunicerar med vår fantastiska ledningsgrupp, vi svarar på era frågor när ni ringer. Kort sagt vi har fullt upp på ett härligt sätt med att driva Spelarkitektur.
Ola och jag läser just nu Rules of Play, av Salen och Zimmerman. Vi planerar för vår spel-djupdykningsvecka i sommar, och jag njuter av att från och med idag BARA jobba med Spelarkitektur.

Och som sagt det går fortfarande bra att söka.
Vi kommer lösa det med löpande intervjuer.

Från en kontorsstol med ljusa framtidsutsikter. På återseende /Johan EL

35 WE ARE THE CHAMPIONS nytt sista ansökningsdatum 30 juni

2006-05-30T11:51:00.000+02:00

Grattis alla som sökt Spelarkitektur!
Vi är i mål och har grönt ljus på att köra utbildningen. Vi har 40 ansökningar, så Ola och jag firade med att spela spel. Ola spelade betydlig mer, för det kom annat i vägen för min del, men det kan vi ta en annan gång :)
Spelkonventet COCONON var en fin tillställning utförd av familjen Meskalin.
Ola brinner säkert av iver att berätta mer om sin landsomspännande spelfamilj.

Men tävlingen då? Jo, det är fortfarande ingen som följt den HELA vägen in i mål. I-POD:en finns kvar. Förresten kan en titel vara svaret på en del av gåtan...

Så, det som gäller nu är följande:
Ni som sökt utbildningen kommer inom en vecka bli kontaktade med tider för intervju.
Ni som fortfarande inte sökt får chansen fram till den 30 juni.
Det kommer bli trångt, men "finns det hjärterum, finns det stjärterum".
Från och med nu kommer jag återgå till att officiellt blogga på fredagarna igen, eftersom tiden ändå varit för knapp för varjedagsbloggning, och det inte kommer bli lättare under urvalsproceduren. Jag är glad att så många följde med och att vi kunde komma med det glada beskedt till sist att det blir av. Det jag är så glad över, är alltså att utbildningen kommer till stånd och att vi kan kicka igång urvalsproceduren. Sedan får vi hoppas att ni som sökt också kommer kunna bli nöjda. Det kommer intervjuerna utvisa. Vi kommer släppa på Och som vanligt, hör bara av via telefon eller mail om ni undrar något.

031 704 7234 johan.eriksson-lassbo@academedia.se

GUD VAD SKÖNT! JAG DÖÖÖÖÖÖÖÖR! YEEEEEEEES!

På återseende /Johan EL

40 GAME IS STILL ON

2006-05-23T21:04:00.000+02:00

Hej kära medspelare,
Jag står i klass hela dagarna just nu, och har barnen när jag kommer hem på kvällen. Allt går enligt planen, men tiden har varit knapp. Tävlingen är inte över - ingen har hämtat ut IPoden! Fast vi kan se att fler och fler närmar sig lösningen.

Snart återkommer jag med bloggning om spelfenomen, men just nu skall vi bara samla ihop resultatet från ansökningarna och se hur vi ligger till. Det känns jätteroligt att så många visar intresse för vår utbildning.

Som sagt, jag behöver vila lite, och återkommer snart med friska idéer och ett glatt humör.

Over and out /Johan

43 Döda med en komplimang

2006-05-19T10:09:00.000+02:00

Vad kul att ni kom i går!
Och vad kul att ni spelar webgåtan. Än är den inte löst, men jag kan se att många kommit en bit på vägen.

Ola och jag hade supertrevligt på KAUSTIK i går. Det hoppas vi att våra åtta medspelarna också hade. Vi hade ett givande samtal och några tyckte tydligen det kändes så tillfredsställande, att de skickade in ansökningshandlingarna (Jag har räknat in 27 ansökningar i dag).

Är det någon som känner till små lappar på portar till stora företag, med den avslutande texten - "Kärleken leder"? Jag har googlat på det, utan framgång. Är det bara en "vanlig" konstnär, eller ligger det något mer i det? Är det någon som vet?

Dagens glädjespridare:
Jane McGonigal - Dödar med en komplimang i Central Park NY (Jag vill också vara med! Skall vi göra det här? Vem är på? Slottskogen nu i vår? Eller kanske skall man bara börja leka det på jobbet och se om det kan sprida sig? Vad tycker du?)
Lordi - Finsk schlager-metall med finstämd video
Har ni hört att man kan stödodla vm-mustasch? Jag har inte kommit dit i utvecklingen än, men det kanske vore något.

Supertrevlig helg önskar jag alla. Nu blir det en snabb afterwork, och sedan hem till fredagsmys med barnen /Johan EL

45 Då kör vi! VINN EN I-POD nano

2006-05-18T13:12:00.000+02:00

Nu släpper vi vår utlovade Webgåta!
Fortsätt att söka fram till den 23:e, du kan fortfarande bli en av framtidens spelarkitekter.
Och vi ses på KAUSTIK i eftermiddag 18-19.30 för ett eftersnack.

VARNING!
Blivande studenter på Spelarkitektur har meddelat att ett mystiskt tryckfel uppenbarat sig i ansökningshandlingarna. Det är inte lätt att hitta, men är en nagel i ögat på Vän Af Ordning.
Eftersom vi som jobbar med Spelarkitektur inte har tid att vare sig åtgärda eller undersöka orsaken till felet, ber vi nu allmänheten om hjälp. Vi är oroliga att den digitala demoniske tryckfelsmarodören hotar att förstör framtida produktioner. Hjälp oss hitta syndabocken, och en smidig I-POD tillfaller vinnaren.

Gör så här:
Ladda ner en PDF- ansökan .
Hitta felet. Leta vidare tills svaret är uppenbart. Du kommer förstå vad som skall skickas vart, på vilket sätt, och på vilka villkor.

Några tips:
Information kan finnas i hypertext.
Gå mot ljuset i slutet av tunneln.
Kommentarer kan användas som forum.

Game Over /Johan EL

Ps Vi ses på KAUSTIK på Kastellgatan 19 i Linnéstan i Göteborg klockan 18-19.30 i kväll. Ta med ett glatt humör, så bjuder vi på frukt och vatten. Ds

48: Snygg, smart och Spelarkitekt :)

2006-05-16T11:59:00.000+02:00

Ärade medspelare,
Någonting har gått rätt. Roliga och duktiga människor hittar hit. Jag sitter i telefon och i möten med spännande, trevliga personer från morgon, till sena eftermiddagen. Fasiken vad kul vi kommer kunna ha!

Jag ser fram mot workshopen med baklängesmaskinen som Ola har skruvat ihop eller dagen vi ägnar åt vad det egentligen är som gör Monopol roligt? Det blir spännande att bryta ner spelrecensioner i sina beståndsdelar, och se om det finns parametrar som är mer värdefulla än andra, efter en noggran analys.

Vad spännande det skall bli att få träffa ala konsulter som studerat kreativitet på universitetet, utbildat i rollspelspedagogik, gjort ett gränsöverskridande live/musikfestival, spelat resursrollspel med diplomater, gjort fastnaglande pappspel, designat datorspel, skapat storsäljande kortspel, kort sagt alla de människor vi kommer möta, som använt spel på spännande och framgångsrika sätt.

Det är också roligt att så många kvinnor visar intresse. Spelutbildningar brukar generellt ha bekymmer med detta, men inte Spelarkitektur. Glädjande. Fler ser att spel kan användas på fler platser än i datorn.

Det är också glädjande att vi hamnat på kyguiden.se på första sidan. Livet vill oss väl i dag. Nättidningar hör av sig till os och undrar vilka vi är, så låt oss hoppas att det kommer många människor och pratar med oss på torsdag på KAUSTIK på Kastellgatan 19.

Nu måste jag kila och äta något innan jag sätter mig med sluttrimningen av webgåtan som släpps snart.

Håll kontakten! /Johan EL 031 704 7234 johan.eriksson-lassbo@academedia.se

49 och inre frid

2006-05-15T11:33:00.000+02:00

Härligt att så många följer utvecklingen av Spelarkitektur!

Under de närmsta veckorna kommer bloggen handla om hur vi tar oss igenom ansökningsförfarandet. Efter den 23 maj går vi tillbaka att tala om spelfenomen i alla dess former.

Flera har hört av sig och undrat vad det här egentligen handlar om.
Alla har inte följt med i alla vindlingar kring att utbilda i att använda spel som metod.

"Felix och Johan under skapandet av mini-ARG:ET."

Fredagens blogg handlade om två saker:
1/ Vi släpper snart en Webbgåta, där första pris är en I-POD.
2/ Sista ansökningsdag till Spelarkitektur är tisdag den 23:e maj, alltså nästa vecka.

I anslutning till punkt två, ville vi bara påpeka din roll som spelare i det infinita "spelet" Märkligheten 2.006 Alla människors insats spelar roll. Att nå ut till rätt människor genom rätt kanaler är en inte helt okomplicerad uppgift (det kallas marknadskommunikation).
Vi behöver helt enkelt ditt stöd som medspelare. Inget sätt har visat sig mer effektivt än att sprida ordet från människa till människa.

Tyvärr får jag inse att greppet med gisslandrama, blev en smula ansträngt. Det som först verkade roligt och upplysande, uppfattades istället av många som spänt och riskabelt. Många är också ovana vid att någon använder mekaniker som hör hemma i spelvärlden i det verkliga livet. I framtiden är det vad ni kommer få se Spelarkitekterna göra.

SÅ, vi släpper utbildningen fri, för sinnesfridens skull!

I morgon skall vi spela och leka tillsammans och alla är fortfarande inbjudna att följa utfallet av ansökningarna, dag för dag. Det ÄR i sanning spännande att se om den här utbildningen har en plats på kunskapskartan mellan den 4 september 2006 och Q1 2011. Hittills ser det väldigt ljust ut, och vi ligger bra till i jämförelse med andra utbildningar som skall sjösättas i höst. Låt oss se till att det fortsätter på det sättet.

Det är ett intressant faktum att lejonparten av alla ansökningar till utbildningar kommer in sista dagen och dagen efter. Kanske är det så att människan känner sig fri genom att inte behöva fatta sina beslut förrän i sista sekunden?

Vad tror du? Varför skickar DU in sent?

Har du frågor kring någonting som rör den här utbildningen, så ring mig på 031 704 7234

Vi hörs i morgon/Johan EL

PS: För dig som är nyfiken på utbildningen, är du hjärtligt välkommen till Galleri KAUSTIK på Kastellgatan 19, torsdagen 18 maj mellan klockan 18-19.30. DS

Lärning genom gärning

2006-05-12T12:46:00.000+02:00

UTBILDNINGEN SPELARKITEKTUR I GÖTEBORG HÅLLS GISSLAN... 50 KVAR!

De utbildningsansvariga Johan Eriksson-Lassbo och Ola Janson, vägrar att släppa sitt småroliga ARG (Alternative Reality Game).

"Synd för er att ni inte får chansen att vinna en I-POD nano då" Säger en bitter Johan Eriksson-Lassbo.

VI SLÄPPER ARG:ET NÄR VI FÅTT IN FEM (5) NYA ANSÖKNINGAR.
Detta måste vi ha på plats senast tisdag.
"Jag vill gärna få en I-POD nano, säger Ola Janson, Skönt att vinna den på WO *skrattar*."
Ni finns ju därute. Ni älskar det här och vi behöver er för att vi skall kunna sjösätta det här projektet tillsammans.
Sprid ordet. Berätta för grannarna. Ring din kusin, och hennes hundpassare.

Vi kommer blogga dagligen fram till den 23:e för att med spänning följa utveckling kring de sökande.
Ni som söker kan bli publicerade i bloggen, med bild också om ni vill.
Det här är utbildningsvärldens Big Brother.
Känd innan du ens startat din utbildning. Hur bra kan det bli?

VI SLÄPPER UTBILDNINGEN MOT EN LÖSEN PÅ 50 ANSÖKNINGAR
Jo, vi vet att massor av er har problem med att ni hemskt gärna vill studera spelarkitektur, men har inget studiemedel kvar. Vi vet. Men alla intresserad måste hjälpa till att få ut det här i rätt kanaler. Annars kan det inte hända.
Vi kör daglig nedräkning och börjar på 50 i dag.

DU är också en nod i ett kommunikationsnätverk.

Vi ses även på KAUSTIK på torsdag den 18:e, Kastellgatan 19 Göteborg för möte IRL. 18-19.30

Din bild skickar du till johan.eriksson-lassbo@academedia.se i jpg-format.

Spänningen stiger, nu hänger allt på er. /Johan EL

ps. Har ni inte fått in några ansökningar alls? - undrar säkert vän av ordning. Svaret är naturligtvis ja. Vi har passerat 20 strecket men måste få in minst 50 till för att kunna erbjuda en bra kvalité på utbildningen. ds.

Pinocchioeffekten

2006-05-04T09:39:00.000+02:00

Titta på följande reklamsnutt för Project Gotham Racing III.

Det är uppenbart att reklammakarna försöker locka med spelets höga naturtrogenhet. Faktum är att det rör sig om så high fidelity att det tar ett språng in i vår verklighet. Kusligt. Eller inte. Är det verkligen därför man spelar ett spel. Är det verkligen sant att: ju mer likt verkligheten det är desto roligare blir det?

Performanceteoretikern Richard Schechner skiljer på spel av typen ”make believe” (på låtsas) och ”make belief” (få att tro). Den förstnämnda sorten är spel där man mycket väl kan låtsas att man kör bil genom en stad men det råder aldrig någon tvekan om att man sitter hemma i TV-soffan med en konsolkontroll i handen. Den andra kategorin skulle spelaren själv göra allt han/hon kan för att sudda ut gränsen mellan verklighet och spel. Om detta nu är spelarens ambition så torde xboxen stå aningen i vägen för utsuddandet av denna gräns. Det uppenbara sättet att fullkomligt sudda ut denna gräns är helt enkelt att sätta sig i en bil och otillåtet racea genom staden. Två helt skilda upplevelser men samma spel. Få skulle välja den sistnämnda varianten. Ändå är det just detta som reklamen flörtar med. Spelet som är så verkligt att det tar steget över den magiska cirkelns gräns och fortsätter in i vår verklighet.

Historier om utsuddandet av gränsen mellan spel och verklighet finns det många. Filmer som The Game, Tron och War Games tar alla upp detta gränsöverskridande. Det verkar både fascinera och förära människor – hela debatten om videovåld, rollspel som förvandlar människor till mördare och World of Warcraft självmord kan härledas till spel påstådda gränsöverskridanden kraft.

Jane McGonical, ARG-guru och spelkännare av rang har i ett skrivit om något hon kallar Pinocchioeffekten. Pinocchioeffekten är spelarens längtan efter att spelet skall bli verklighet och den samtida insikten att det samma aldrig kommer att bli fallet. Vi vill att spelets skall bli verklighet – eller vi vill åtminstone leka med tanken att det skulle bli verklighet. Jane McGonical använder liknar det vid en tiger i en bur. En Tiger utan bur skulle vara skrämmande, livsfarligt – något de flesta inte skulle vilja bli utsatt för. En tiger i bur är spännande. Vi ser Tigern men buren skyddar oss från dess glupska käftar. Pinocchioeffekten innebär att vi som spelare medvetet försöker tänka bort buren men egentligen vet att den finns där. Buren, tigern allt det där är anledningen att Gotham Racingspelaren inte kastar kontrollen och sätter sig i bilen och laddar för en störtfärd. Vi vill gärna att spelet skall vara lite verkligt men inte verkligheten själv.

Ett sista exempel på fantasin om spels gränsöverskridande hittade jag i en gammal reklamsnutt för ett av mina favoritspel, Joust. Jag skall inte fördjupa mig i spelets gameplay men som gamla arkadspel brukar vara är det enkelt och underhållande. Jag minns att jag spelade det på Tysklandsfärjan 1978. En spelupplevelse som rotat sig. Reklamsnutten, eller snarare filmen för den är 2 minuter lång – knappast lämplig längd för TV men detta var på den tiden då filmreklam var en viktig marknadsföringskanal.

Det är inte svårt att föreställa sig, oroade mödrar under 70- och 80-talet, ta sig för pannan och utbrista ”det är alltså detta som händer när man spelar datorspel!”. Killen äter upp ett ägg och förvandlas till en fågel. But why? Kul är det i alla fall.

Joustvideon för mig tillbaka till mitt inledande resonemang. Även fast reklammakarna flörtat med spelets Pinocchioeffekt så är det inte det som är spelens främsta kvalité. Precis som med Gothamracing så vinner Joust på ett bra gameplay. Spelets underliggande struktur, spelets regler erbjuder en omväxlande och utmanande spelupplevelse. Temat skulle, i min mening, kunnat vara vilket som helst.

Vilse i pannkakan

2006-04-25T13:33:00.000+02:00

Hurley gillar ost

Tv-serien Lost har roat mig sedan den startade. Inte bara på grund av sitt smått unika upplägg och spännande utförande utan också för att det en interaktiv aura svävat över den sedan start. J.J. Abrams, lost skapare avslöjade i våras att han och hans stab anpassar innehållet i de olika säsongerna beroende på vad som diskuteras på internetforum, fansajter och andra medium där Lost avhandlas. Detta sätt att skriva irriterar vissa då han med den drucknes envishet vägrar avsluta story-lines och gärna introducerar nya. Mig roar det oerhört och jag ser med en gång att den klassiska dramaturgin fått stå tillbaka för den interaktiva dramaturgin som hör hemma i spelvärlden. Precis som när jag spelar rollspel och märker att mina spelare fattat hur mitt scenario skall sluta innan jag ens kommit förbi ouvertyren jobbar manusförfattarna med Lost. Plotten anpassas så att den inte blir för förutsägbar. Den interaktiva dramaturgin, där man måste ta hänsyn till spselarens/åskådaren reaktioner, har blivit en affärsmässig nödvändighet för att klara av att göra en framgångsrik underhållning.

Lost har även sedan start flörtat med den spelformen ARG. Flera sajter lades upp med information om företeelser i serien (se här) . Första gången blev det emellertid inget regelrätt arg utan mer en fört med några av spelets mekaniker.

Nu har ABC, som ligger bakom serien, annonserat att ytterligare ett spel kommer att sätta igång inom kort. (The Lost Experience) Enligt beskrivningen så rör det sig om ett ” global interactive game” dvs ett ARG – men eftersom ingen vet vad ett ARG är så varför inte använda en tautologi (nämn ett spel som inte är interaktivt!). Ingen kommer att utses som vinnare utan den/de som klarar spelet får reda på mer hemligheter om ön och dessutom en får se en hel alternativ plotline och nya karaktärer. Genialiskt – i min värld så är det en vinst som heter duga. Precis som i ett traditionellt ARG uppmuntras spelarna att dela med sig av information med varandra. Varför gör man så, undrar kanske vän av ordning? Svaret är enkelt: en ensam spelare kommer aldrig att generera några ”lurkers” – dvs personer som läser utan att delta. I en webbaserad diskussion så räknar man med att 1 av 20 skriver inlägg. Men de övriga 19 är lika värdefulla, passiva till trots. Alla besökare stärker varumärket Lost och de eventuella varumärken som hänger med på köpet. Listigt.

Personligen så tror jag att det är en tidsfråga innan vi ser något liknande i Sverige. Det som skulle tala emot är att vi har ett lite för litet underlag för att få igång de riktiga internetdiskussionerna. Själv tror jag inte att det är problem. Folk älskar att få låta sin röst bli hörd och att leva i illusionen att någon verkligen lyssnar.

Slutligen så skulle jag vilja påpeka en detalj där ”The Lost Experience” skiljer sig från övriga ARG. ”The Lost Experience” inte spelar på Pinocchio-effekten, d v s ett försök att tangera gränsen mellan spel och verklighet. Övriga ARG har varit omslutna i ett mystiskt skimmer och de har startat med kryptiska pressmedelanden som initierat ett näst in till kryptografiskt gameplay. ”The Lost Experience” är inte mystiskt utan bekänner redan i pressmeddelandet att det rör sig om ett spel. Som Ian Bogost skriver i sin blog.

” This is mass-market stuff, and ABC doesn't want the mass-market not to know it's being marketed to.”

Dagens Läxa: Läs mitt tidigare inlägg om David Baldwin och jämför hans resonemang. Lämna rapport i kommentarerna.

Game over

Ola

2006-04-22T22:04:00.000+02:00

Ständigt denna Vessla!
Så utbrast Ture Sventon varenda gång hans ärkefiende drog honom vid näsan. I vårt fall är nämnda Vessla troligen vår otydlighet och ständiga tendens att sväva på målet. Ibland då ryggdunkningarna haglar och hurraropen ekar i korridoren är det inte just otydlighet som är vårt problem utan att vi är före vår tid. Just i denna stund känns det tvärt om som om vi har mycket svårt att få förståelse i vissa grupper.

Sedan utbildningen startade så har vi varit tvungna att definiera vår relation till datorspelsmarknaden. När jag vara liten (under 70- och 80-talet) var dataspel synonymt med ett nytt gameplay vid varje release. Då medgav mediet inga bedrägliga lockelser eller pråligt bländverk. Spelskaparna tvangs fokusera på spelets underliggande struktur, stundom manus och tema. Som det ser ut nu är produktionerna på PC- och konsolmarkanden mer filmlika och kostar mer än en mindre lågstadieklass årsbudget. Konformt skapande styrt av spelförlagen är inget för Kvalificerad yrkesutbildning spelarkitektur. Anledningarna är inte att jag uppnäst vänder asmaxad underhållning ryggen – jag njuter av ett rafflande 100-timmars upplevelse från EA – utan det är av den enkla anledningen att ingen av spelarkitektens presumtiva kunder skulle ha råd med en dylik produktion. EA:s produktioner är dessutom verktyg enkom för ett syfte nämligen att skapa spektakulär underhållning. Spelmaskinerna kan kalibreras på fler sätt en än ett. Underhållning är inte den enda vägen, den roligast måhända men inte den mest intressanta. Sanna mina ord.

När spel används som verktyg måste detta göras på ett kostnadseffektiv sätt. Oftast så är kostnadseffektivt bara förnamnet – extremt korta utvecklingstider och höga krav på förändringseffekt. Mumma – en härlig verklighet. När man vet hur man gör, åtminstone. Ett tips är skippa lite solar flares, kanske till och med tänka bort vissa spelfenomen helt och hållet – inga namn nämnda.

Anledningen till Vesslan och den plötsliga svadan om datorspel är ett antal kommentarer på en nyhet signerad spelarkitektur på gamedev forumet. Kommentarerna var stundtals välgrundade (dock inte särdeles välstavade). Fick mig att tänka till en aning.

Läs mer i tråden

Nethack - gammal är äldst

2006-04-20T11:36:00.000+02:00

"People don't hate advertising. They hate advertising that is bad or irrelevant,"

Att hylla de redan hyllade är kanske inte det modigaste man kan göra. Men just i fallet David Baldwin så känner jag att hans ord och handlingar spelar oss rakt i händerna. David Baldwin har arbetat för några av de mest kreativa reklambyråerna i världen. Bland andra Della Femina, Travisano & Partners, Hal Riney & Partners, Cole Weber, Deutsch, Leonard/Monahan. Idag arbetar han på amerikanska reklambyrån McKinney där han varit Executive Creative Director sedan 1998.

David Baldwin och hans byrå McKinney har gjort en mycket framgångsrik kampanj för Audi där de blandar uttrycksformerna fritt. Kampanjen handlar om en röd audi som blir stulen från en bilhandlare i NY. Kampanjen var i allra högsta grad interaktiv och flörtade villt med ett spelfenomenet ARG (alternative reality gaming) – något som jag själv gillar mycket. Läs mer om kampanjen här. Det mest intressanta i artikeln tycker jag är den lilla episoden där Baldwin med anhang stöter på patrull:

“One problem: The real gamers arrived hours earlier than expected, skirted security around the Audi tent, and forced Chelsea Films, the producer of the online video for the story, to change the script on the spot and even incorporate some of its own production people in the story.”

I mina ögon drabbades reklamarna av den interaktiva dramaturgins baksida: den obehagliga och kittlande insikten att man inte kan styra alla moment i upplägget själv – om man vill ha med spelare så måste de tillåtas spela själva. Vardagsmat för en van spelledare men kanske en kalldusch för reklamare vana att regissera in i minsta detalj.

Här kan man se själva kampanjen steg för steg.

Den 18 april föreläste David Baldwin i anslutning till Guldäggsståhejet. Han blev då också intervjuad på kulturnyherna. Fritt saxat från TV-rutan:

”David Baldwin menar att reklambranschen kommit till ett vägskäl där alla de traditionella uttryckssätten finns kvar men mediekonsumtionen har blivit interaktiv, bokstavligt talat. Man når konsumenterna över allt. […] Baldwin anser att dagens medialandskap öppnar för nya möjligheter men kräver också nya sätt att tänka. Mycket att av det som händer i USA idag styrs av den ’ekonometriska modellen’ – man betalar si och så mycket och får si och så många intryck. Det är ett säkert sätt att få resultat men det irriterar också människor. Allt fler människor ser produktplacering som alternativ till reklam – ett alternativ som enligt Baldwin också har sina risker. Baldwin fortsätter – Om man tvingar sig på folk kommer de att till slut att känna sig kränkta.”

Det Baldwin säger ger i mina ögon en klar bild av situationen i reklambranschen. De traditionella metoderna är inte lika självklara som tidigare. Mina slutsatser och kommentarer på Baldwins framfart är som följer:

Interaktion är en självklarhet i vår tillvaro. Att passivt sitta och titta, fyllas med logotyper, budskap och påtvingad köpmognad känns vare sig nytt eller särskilt bärkraftigt. Interaktion kräver delaktighet – släpp in människor och de kommer att vara med.
Ingen kan tvingas spela ett spel. Att ta steg in i den magiska cirkeln och börja spela spelet sker (oftast) av fri vilja. Kan du locka människor att delta så har du som marknadsförare praktiskt tagit halv (eller mer) inne. Detta är oerhört mycket värt men också svårt att genomföra.
Interaktiva arrangemang av ARG-typen är arbetsintensiva, svåra att styra men genomslaget obetalbart (kolla denna länken: ) . Kompetensen att skapa sådana arrangemang står definitivt inte att finna bland traditionell marknadsförare. Detta är inte heller en kompetens som står att finna bland traditionellt dataspelsdesign. Personer med designvana av rollspel och levande rollspel är de som bestitter den mest relevanta kunskaperna i mitt tycke.
Ingen utbildning i Sverige lär ut interaktiva marknadsförande metoder av denna typ. Jo, KY-spelarkitketur i Göteborg förståss. ;)

Over and out

Ola

Ps. Hyllningen av Baldwin och hans byrå krackelerade en aning då jag hittade ett uselt litet bilspel på deras sajt. Men även solen har fläckar ds.

Det återstår att se

2006-04-13T14:06:00.000+02:00

I varje situation där människor interagerar med system eller andra människor bör användandet av spel som metod för inlärning och beteendeförändring tas i beaktning.

Vad betyder då detta? Vi ägnar en stor del av vår vakna tid åt spel i någon form. Om det handlar om att sitta klistrad framför spelkonsollen, metodiskt fylla i tipskupongen eller titta på en spännande fotbollsmatch spelar mindre roll. Min tes är att detta är något alla människor gör. Jag skulle, utan att hoppa i galen tunna, påstå att det är en minoritet av jordens befolkning som inte deltar i någon form av spelaktivet. Säg gärna emot mig om någon tycker att jag har fel. Nämn en person som alltid svarar nekande på frågan, ”vill du vara med, eller kanske titta på när vi andra har kul?”. En person som vars enda källa till engagemang och underhållning är att se på när andra människor handlar istället för att själv göra det. Nämn den personens namn – så skall jag stryka den personen ur min adressbok. Alla andra som står kvar i min adressbok är alltså bekanta med spel i någon form. Föreställ dig att du kan åka snålskjuts på detta etablerade beteende och få personen i fråga att göra saker och därigenom lära sig saker och med det som följd förändras. Erkänn att armhåren reser sig en smula. Detta är mäktigt. Var går gränser? Det återstår att se.

Vi återvänder snabbt till det inledande påståendet. Det är med viss försiktighet som vi säger det vi gör. Spel som metod bör tas i beaktning. Vem talar vi till då? Troligtvis inte de redan frälsta utan snarare till de som med viss skepsis betraktar spelande. Naturligtvis finns det anledning att bli allt för ivrig – spel löser inte alla problem. Vi är ute efter att utmana de gränserna och seriöst utforska var de verkligen går. Jag har inga bra svar just nu. Det återstår att se.

Over and out

Ola

Västafrikanska ungdomar som spelar Morabaraba. Ett spel med gamla anor.

Fiero!

2006-04-06T17:24:00.000+02:00

Metro har satt oss på kartan. Jag och Johan fylldes av plötsligt Fiero! Fiero är, förutom en bilmodell, en beskrivning av en triumferande känsla. Känslan som får dig att knyta och vagga den fram och tillbaka.

Ladda ner hela tidnignen här . Jag tror vi finns på sidan 24.

Att kurstartdatumet var fel spelar inte så mycket roll. Hade vi hört av oss och meddelat att vi tänkte skjuta upp starten hade vi troligtvis inte fått vara med över huvudtaget. Bättre marknadsföring får man leta efter.

Detta korta inlägg skulle jag vilja avsluta med några tänkvärda betraktelser av Raph Koster - författare till den eminenta boken "A theory of Fun" (som troligtvis kommer att bli kurslitteratur).

Fritt översatt om skillnaden mellan en historia och spel och deras lärande effekt på läsaren/spelaren:

Spel tenderar att lära med erfarenhet. Historier lär genom andras upplevelser (vicariously).
Spel är bra på objektifiering. Historier är bra på empati.
Spel tenderar att kvantifiera, reducera, och klassificera. Historier tenderar att fördunkla, fördjupa, och göra subtila distinktioner.
Spel är externa - människors handlande står i centrum. Historier (åtmintone bra sådana) är interna, och handlar om människor känslor och tankar.

För mig känndes det som en ögonöppnare. Som ett spätt i lensman.

2006-03-10T09:43:00.000+01:00

Melodifestivalen är en typisk spelrelaterad företeelse som borde analyseras ur ett spelarkitektoniskt perspektiv. Den relevanta frågan är i TV-sammanhang: hur bidrar en förbättrad spelmotor till underhållningen?

Ett genomarbetat game play skulle resultera i följande effekter.

Deltagarna i spelet ser hur de kan påverka utgången på ett tydligare sätt.'
Både tittare, artister och personer i lokalen skulle bli aktiva agenter i spelet. Enligt devisen, alla komponenter i spelet skall fylla en funktion.
Känslan av nepotism och förregiserat jippo skulle försvinna.

Nu är det lätt att dissa en sådan urgammal företeelse som melodifestivalen. Skulle jag haft obegränsat med pengar och mer än ett skålpund pondus hade jag nog gått in och råddat till ett helt annat upplägg.

2006-03-09T23:09:00.000+01:00

Så var den skapad. Nu finns jag. Om jag hittar tid till att skriva och få ut delar av väsentligheten i detta forum återstår att se.